God fortsättning!

Julen blev lugn och skön. God mat och häng med familjen. Dock inte riktigt min grej, det där med julen så för min del gör det inget att det är över snart.

Idag har det shoppats grejer, kläder till bebisen, skötbädd, en bärsele och lite småsaker. Insåg när vi gick runt där inne på Babyproffsen att man inte har en aning om vad det är för grejer man verkligen behöver sådär första tiden. Tänkte därför slänga ut frågan till er som varit igenom första barnet-perioden. Finns det något som man bara måste ha och grejer som är totalt onödiga att köpa? Hur mycket kläder behöver man första tiden? Tar som sagt tacksamt emot tips.

God Jul!

Svårt att sova...

Dagarna segar sig fram när man inte har något särskilt att göra. Har de senaste dagarna därför passat på att titta lite på riksdagsdebatterna. Man kan ju inte direkt påstå att det är med glöd och passion våra folkvalda debatterar sina hjärtefrågor. Det är mest monotont malande, stakande och tvångsmässigt läsande innantill. Snark. Snälla, gå en retorikkurs.

Jag har de senaste dagarna haft mardrömmar och svårt att sova, som en följd av mitt intensiva Twin Peaks-tittande. Det har nu gått så långt att jag inte vågar kolla på några avsnitt när jag är ensam hemma, trots att det är ljust ute. Hahah, jag vet, jag är en mes. Men jag verkar ha blivit extra känslig och mottaglig för suggestivt flum nu för tiden. Så på nätterna tycker jag mig se skuggor (Bob?!) vid fotänden av sängen. The owls are not what they seem ekar i huvudet. Dansande dvärgar och enarmade män jagar mina drömmar. Och jag som inte haft mardrömmar sen jag var liten och alltid älskat att kolla på skräckfilmer utan att bli det minsta påverkad.

Läskig prick


Så jag läser Harry Potter istället. Jag har inte läst böckerna, bara sett filmerna och de älskar jag ju. Och som sagt, riksdagsdebatter. Nu tänkte jag bygga ihop vagnen samtidigt som jag lyssnar på ett anförande om svensk sjöfartsnäring. Imorgon ska jag baka lussekatter.

Another day in the life of...

Tänk vad man kan lära sig nya saker av att titta på TV. De senaste dagarna har jag lärt mig allt om hur man smize-ar med ögonen. TACK FÖR DET - Top Model.

Var till barnmorskan imorse igen, måste tydligen hålla koll på blodtrycket framöver. Idag var det oförändrat. Sammandragningarna är inte heller bättre. Om det blir mer sammandragningar måste man tydligen åka till förlossningen och kolla så att det inte börjar öppna sig. Men förhoppningsvis stannar han kvar där inne i många veckor till, är ju bara i vecka 29 nu.

Igår fick vi hem barnvagnen också. Det blev till slut Kronans Duovagnspaket. Grön.
Det känns lite konstigt att det plötsligt står en barnvagn i datorrummet. Varje gång jag går förbi så blir jag lite sådär fnissig och ba nämennäää, ska den där grejen som rör sig i magen ligga i den där...

Nu ska jag kolla vidare på Twin Peaks-boxen. Och jag tycker fortfarande att Bob är lika skitläskig nu som när jag var fjorton och såg Twin Peaks första gången och fick mardrömmar.

Home alone

Var på jobbet idag för att försöka att avsluta det mest akuta, göra någon slags - inte allt för hemsk - överlämning av mina ärenden (men misslyckades nog kapitalt), prata med chefen och allt sånt där. Blev helt överväldigad av alla gulliga kollegor som kom och kramade om mig och önskade lycka till som om vi aldrig kommer att ses igen. Vi ses ju i januari igen försökte jag, men det verkar inte som att någon trodde att jag skulle komma tillbaka innan förlossningen.

Men nu är jag hemma igen och försöker att bota en sprängande huvudvärk. Fick låna Twin Peaks-boxen av en kollega som hade den liggandes i en låda på jobbet av oklar anledning. Så den första veckan är räddad i alla fall.

Men som sagt, tar tacksamt emot tips på bra böcker, filmer och serier.
Nu blir det skräp-TV och apelsiner i soffan.

Tips önskas

Var hos barnmorskan idag. Pratade om mina sammandragningar som jag har varje dag. Att de gör ganska ont. Hade också högt blodtryck och fick akuttid till läkaren nu på kvällen. Läkaren sa att det här var allvarigt och risk för prematur börd (på ren svenska = att föda för tidigt) och jag blev sjukskriven i fyra veckor. Det var jag helt oförberedd på. Liksom va? Vad ska jag göra? VILA, ta det väääldigt lugnt var svaret.

Så min rastlösa själ tar tacksamt emot tips på böcker, filmer, TV-serier eller andra sätt att fördriva dagarna på?!

Dagen

Barnvagn beställd.
Julmarknad besökt.
Handlat lite julklappar.
Handlat Star Wars outfit till bebisen.
Städat.

Nu ska jag baka Leilas Rocky Road. MUMS!

Saknar: Romglögg.

Magen

Min mage ser ut som jag föreställer mig att Alfons Åbergs huvud skulle se ut ovan ifrån. Om ni liksom tänker er från det röda strecket och uppåt. Det är ganska underhållande.

Paus

Jag funderar på att lägga ner bloggandet men kan inte riktigt bestämma mig. Jag har alltid älskat att skriva och bloggen har varit en skön ventil, men just nu känner jag att jag inte riktigt orkar engagera mig.

Jag är i min lilla gravidbubbla och det är ju roligt och spännande för mig, men jävligt navelskådande och trist för andra. Jag är liksom inte riktigt den där personen som lägger upp magbilder varje vecka och berättar om varje liten spark från "det lilla miraklet" där inne eller skriver små haikudikter till vår kommande son. Så vad återstår? Vadkramper, förvirring, ett inte direkt spirande socialt liv, trötthet, jobbstress, känna sig gammal. Jag har ingenting att säga längre. Blir lite mycket same-same.

Så jag tar en paus. Till andan faller på igen. Vi får se. Om eller när jag kommer tillbaka.

Hejrå!

Annars...

Kan ju detta vara dagens roligaste...

Dagens insikt

Jag kan inte se mina fötter längre.
Insåg det när jag stod i duschen nyss.
Det känns... KONSTIGT!

Dirty Folksam

Jag har gravidförsäkring via Folksam och idag kom det ett mail från dem med bland annat detta:



Var ju bara tvungen att dela med mig av dessa ovärdeliga tips.

Jag är inte särskilt pryd eller så, men är det bara jag som finner det aningens... absurt att Folksam ger gravida kvinnor tips om sexlivet som en del av sin kundservice? Och dessutom med ett tilltal som känns lite lätt... Ja. Ribbingskt, "det föder tråkig stämning annars". Liksom, i min värld ska Folksam ska hålla på med försääääääkringar and what not och inte agera samlivsterapeut. Jaja, jag fick ju skratta lite i alla fall.

Stiltje

Här händer det inte mycket, jag vet. Måste vara novemberledan.

Bästa låten just nu:

Hemma igen...

Hemma igen efter en skön helg hos vänner i Göteborg. Som vanligt blir det matfrosseri på hög nivå när vi träffas, C är helt fantastisk i köket. Hennes risotto är to die for. Blev mest häng, en sväng på stan och myskvällar. Spelade Wii Sports för första gången. Bowlingen är ju hur kul som helst och har nu en lättare träningsvärk i högerarmen.

Nu ska jag kolla på The Cove och äta mängder av kylskåpskalla lätt gröna satsumas, det närmsta jag hittills kommit någon slags gravidcraving.

Barnvagnsjakten

Var runt och körde klämmakännaracet i helgen. Eftersom swivelvagnarna avskrivits tills vidare så har vi väl något sånär enats om en stabilare fyrhjuling med rejäla däck. Just nu lutar det nog mest åt Kronans Duovagn men den verkar bara finnas att titta på i deras visningsbutik ute i Täby. Ett projekt lagt på framtiden p.g.a. märkliga öppettider.

Annars hanns det med middag/bio också. Vi såg Paranormal Activity 2. Den var ganska lik ettan och inte lika bra. Förutsägbar. Tyckte ettan var tightare. Bebis verkade inte riktigt gilla adrenalinrusherna vid skrämselmomenten och alla fjortisar som satt och gallskrek rakt ut heller. Blev många hårda sparkar. Eller så kanske det berodde på sockerchocken av godiset?

Och nu är november här. Skönt med kort vecka i alla fall. På fredag har jag flexledigt och vi åker ner till Götet för att hälsa på vänner. Det ska bli så kul för vi har inte setts på jag vet inte ens hur länge.

Nu blir det Vetenskapens Värld.

You're twistin my melon man...

Nostalgifrossar i lite gamla favoriter. Åå måste se om 24 Hour Party People snart.

My boring life...

Det tråkiga med att vara gravid är att man (i alla fall jag) är så himla trött hela tiden och att man inte direkt har någon större ork att göra en massa roliga och spännande saker i veckorna. (Helgerna är väl inte heller så upphetsande.) Detta resulterar i noll input och att man inte har ett skit att skriva om. Det mest spännande som hände mig idag var att det luktade gammalt fyllo vid Selectaautomaten på T-Centralen. Liksom. Woohoo!

Åå vad jag saknar att gå på nån rolig spelning efter jobbet, eller bara en spontan after work. Dricka ett glas Amarone i soffan en fredag efter jobbet. Men folk frågar ju inte ens längre om man vill hänga med ut, det liksom förutsätts att man inte vill det bara för att man inte kan dricka längre. Så här sitter man i sin offerkofta i soffan och det är den där TV:n, en film och kanske att man läser lite om man inte somnat klockan nio. KANSKE att man orkat släpa sig till gymet nån dag här och där. (Operation: Rädda rumpan!) Eller en promenad hem från jobbet. That's about it. Får jobba på mina inre kvaliteter helt enkelt. Kontemplation typ. Bli ännu mer självupptagen. Jaa. Vad. Eh. Kul...

Depp.

Barnvagn?

Alltså my gawd! Jag får bryt på det här med barnvagnar.
Detta har jag kommit fram till: Att jag most likely vill ha en kombi/duovagn, helst med låsbara swiwelhjul fram. Och troligtvis en hård liggdel. Men liksom... Det är en djungel där ute. Och jag har knappt någon karta liksom. Just nu ligger Brio Go bäst till. Men tänkte kolla om ni som har barn har några bra tips för vad man ska tänka på inför barnvagnsköpet? Vad rekommenderar ni för vagn? Hårda däck eller sådana med luft i? Är det bra/dåligt med svängbara framhjul? Ny eller begagnad? Et cetera. Hjälp mig! I'm lost!

A serious man

Igår såg jag A serious man, den där bröderna Coen-filmen.
Den var ganska sådär... Hmmmm..
Många frågor - inga svar type-movie. Coenskt, alltså.
Inte deras bästa. Men bra. Klurig. Och snyggt foto. Jag gillade.

Tidigt uppvaknande

Vaknar av att jag drömmer stressdrömmar om jobbet.
Kan inte somna om.

Heartbeats

Idag fick vi höra hjärtslagen. 145 i minuten. Askoolt!

Die snow, DIE!

Jag hörde rykten om snö under morgondagen.
Jag har bara en sak att säga om det. NEJ! Där blir det nej. Bestämt nej. Skräddaren säger nej. Och en allmän känsla av att med hårt motstånd bli dragen på hälarna rakt in i det där helvetet: november. Snart i en framtid nära dig liksom.

Alltså. Jag är inte redo. Det var ju nyss världens kallaste och längsta vinter. Jag orkar inte en till redan nu. Jag hatar snö. Alltså verkligen.

Halvtid

Idag är jag 20 veckor gången = halvtid. Shit vad fort det har gått. Och tröttheten är tillbaka med en riktig käftsmäll. Däckar mellan nio och halvtio i soffan, från socialt umgänge, filmer och diverse. Får se vad barnmorskan säger om hb och järnvärden när jag ska dit på onsdag. Känner mig som världens tråkigaste. Och dessutom så saknar jag min rumpa. Den var kanske inte så tokig ändå liksom. Klänningar är räddningen.

Ultraljudet!

Igår var det dags för ultraljud och vi är båda som på små moln efter det. Vilken fantastisk grej att se. Den låg och sov när vi började, så barnmorskan fick knuffa lite innan den vaknade, sträckte på sig och vände huvudet och kollade ut mot oss. Så coolt. Det rådde dessutom inga som helst tvivel om huruvida det blir en kille eller tjej... Och då är det väl ganska uppenbart vad det blir va?! Hihi

Hur som helst, allt såg bra ut, två armar, två ben, ett huvud och fungerande inre organ. Det känns så skönt nu och jag känner mig så himla GLAD!!!!

Dagens Låt

En låt jag gillar just nu!

Jag - En tant!

Jag blir lite sur när folk står och röker utanför mitt fönster så att det luktar rök in i lägenheten. Jag har blivit så känslig för cigarettrök sedan jag själv slutade röka och det blev ännu värre sedan jag blev gravid. Jag kan till och med hosta sådär lite demonstrativt och vifta med handen framför ansiktet när man går förbi såna där rökare. My gawd. Jag skäms nästan när jag tänker på det. What has become of me?

Dessutom vet jag inte hur många gånger per dag jag säger oj oj oj när jag ska resa mig upp. Och när jag gick upp för trapporna på jobbet härom veckan kläckte jag ur mig ett "hujedamej"(!!!) för att liksom understryka ansträngningen i det hela...

Så jag undrar, vem är den där 83-åriga tanten som besitter min kropp numera?
Och vad kan jag göra för att hon ska försvinna? Någon som har numret till en exorcist?

The power of christ compells me?

Glad! (Och lite orolig)

Idag blev jag så himla glad, jag fick veta att min bästa vän nyss blivit gravid! Så himla roligt och spännande! Hon är beräknad ganska prick tre månader efter mig så vi kommer kunna vara lediga en stund samtidigt också. KUL!

Själv längtar jag mest till ultraljudet på onsdag. Det känns lite nervöst och jag hoppas att allt ser bra ut och att det inte är några konstigheter med något. Liksom, vad gör man då?

Är lite orolig också för jag har knappt känt några fosterrörelser på hela helgen, efter en annars ovanligt livlig vecka i magen. Kanske blir h*n livligare när jag stressar skiten ur mig på jobbet? Hmmm. Ska försöka att ta det lite lugnare, jag vet att det inte är värt det. Men det är svårt med det jobb jag har. Piskan på hela tiden. Less.

Oceans

Alltså ni bara måste se Oceans. Vilka fantastiska bilder. Jag hade dock uppskattat om det hade varit mer berättande om vad man såg och varför etc. som i Den Blå Planeten. Men ändå väldigt vackert och fascinerande. Och bilderna i slutet från stormen är helt galna. Hur har de filmat detta?! Jag skulle inte vilja vara på den båten.

Det gör ont

Växtvärk. Aj.

Livets Ord

Såg förresten Magnus Betnér på Chinateatern igår kväll. Helt briljant.
Jag tycker att han är som vassast när han kör sin politik/samhällskritik/driver med olika fenomen. Vi har väldigt samma-lika syn på sakernas tillstånd han och jag. Det är nästan så att jag skulle fria till honom om jag var singel. Hahah.

Hatten är din?!

Dagens skratt 1
Jimmie Åkesson i folkdräkt. (Hatten!!) Representing the knätofs!

Dagens skratt 2
Att han hade den (folkdräkten) på sig för att visa respekt för kungen.
Och sedan tågade han ut ur Storkyrkan och lämnade kungen och övriga för att en präst sa något om att alla människor är lika mycket värda. (Ja, hujedamig vilket provocerande och okyrkligt budskap.)



(Bild klippt från Scanpix - SVD)

2-1

Underbart.

Stressed out!

Idag känner jag mig så himla konstig. Som att jag är en bubbla som när som helst ba *plopp* och så skulle jag bara grina floder. Jag fattar ingenting, var kom det ifrån liksom? Har inte känt mig särskilt hormonell på jättelänge. Tvärtom, mer zen.

Vilken slags känslourladdning som helst är välkommen. Är så himla stressad nu, med ett par 07-18 dagar på jobbet den här veckan och förra. Det kanske är det som är grejen helt enkelt. Att jag blivit mer stresskänslig.

Köpte i alla fall en Monty Python film idag och planen för kvällen blir: ligga i soffan, massera min växtvärkande mage, äta hempoppade popcorn, skratta och kanske grina en skvätt. Och som en liten present till mig själv, en lyxig semesterdag på måndag.

Abstinence

Jag kollade på Korrespondenterna igår och inslaget från USA om 12-14 åriga flickor som svär inför Gud och sin pappa att de ska vara avhållsamma fram till "den dagen de ger sig själva som en bröllopspresent till sin make". De stolta fäderna ger med fuktiga ögon en avhållsamhetsring till sin dotter under någon slags ceremoniliknande "kyskhetsbal" vilket närmast för tankarna till någon slags incestliknande relation. Huhh...

Och så visar det sig att USA toppar ligan när det gäller tonårsgraviditeter och att många unga i åldern 18 - 29 år typ aldrig hört talas om kondomer och p-piller. Under Bush-eran satasades 200 miljoner dollar på att informera om avhållsamhet istället för riktig sexualundervisning i skolorna. Ehhh... Krävs knappast någon högre IQ för att räkna ut det sambandet?!

Behöver jag förresten nämna att det inte fanns några kyskhetsbaler för pojkar att svära kyskhet och renhet inför Gud och sina mammor?

Avsnittet kan ses i sin helhet här. Mycket intressant och bra även de övriga reportagen. (Annars börjar just delen från USA runt minut 18)

Iron-woman

Jag har ett berg av tvätt i fotöljen. Ett berg som bara växer och växer. Och varje kväll tänker jag att imorgon kväll ska jag ta itu med den. Vika. Stryka. Fixa. Och sen blir det ny kväll och jag ba låssas som att tanken är ny och tänker att imorgon kväll ska jag ta itu med den. Vika. Stryka. Fixa. Och ikväll så inser jag att om jag ska ha något som helst att sätta på mig imorgon så måste jag Vika. Stryka. Fixa.

Jag hatar att Vika. Stryka. Fixa.
Jag vill hellre Leva. Skratta. Mysa.

Men jag vill inte heller köra laissez fair och se ut som en luffare.
Så jag ställer mig vid strykbrädan och hör hur strykjärnet slår om till varmt och med en djup suck så börjar jag.

Vika. Stryka. Fixa.

En låt jag gillar:

Min nya grej

Sjunker nöjt ned i soffan och tar mig en....



Vaddå... Det är ju måndag.

Vänja sig vid tanken....

Wall Street II var väl ingen höjdare direkt. Hade kanske inte räknat med det heller, men att den skulle vara så risig trodde jag inte. Det är ju ändå Oliver Stone liksom, tänkte jag. Dessutom översaltade jag mina popcorn till nära oätlighet, en stor besvikelse. Hehe

Dock fick den mig att längta tillbaka till New York. Och sen drabbades jag av sån där halvångest och insåg att det nog kommer att dröja ett tag innan man kommer iväg på en stadsweekendresa igen, vilket jag med darrande stämma berättade för R på väg hem. Typ "vi kommer aldrig att kunna resa nånstans sådär spontant igen". Han fick tröstande påminna om föräldrar som gärna är barnvakt etc. så nog ska vi ändå kunna komma iväg någonstans. Och så är det väl. Har bara inte riktigt vant mig vid tanken på hur livet kommer att förändras och bli... Annorlunda.

Musiksmak

Bebis verkar för tillfället föredra hip hop framför mer melodiös musik. Känner små diggande puffar där inne när jag lyssnar på Zion I men inget när jag lyssnade på The National tidigare idag. Haha.

F.ö. är strategin att indoktrinera med överdos av favoritmusik i lurarna. Jag ska göra det bästa jag kan för att h*n inte blir nått smurfhits-barn. Haha (In my dreams förmodligen.)

Men vad tror ni, kan musiksmaken födas ur god musikfostran? Eller blir det kanske så att den som en motreaktion bara därför lyssnar på smurfhits?

Ett överflöd av bild och bokstavskombinationer

Igår när jag kom hem och kollade posten så hade nya Sonic och nya Filter kommit. Båda med Håkan Hellström på omslaget. Det sätter mig i ett prekärt läge, nämligen vilken av dem jag ska läsa först när jag nu går och lägger mig i ett varmt och löddrigt skumbad. I-landsproblem när de är som bäst.

Ikväll blir det Gekko. Gordon Gekko.


PS: Om ni vill ha er ett gott skratt: http://vimeo.com/13308906
Länge leve demokratin! Alla ska med osv.

Äntligen fredag!

Idag ska jag gå tidigare, det är ju lön och jag behöver ett par nya stövlar. Och nån varmare jacka. Ikväll blir vi bjudna på We will rock you av svärisarna. Har dock läst och hört att den suger. Men det kan ju vara trevligt att göra något annat än hämtmat och somna i soffan en fredagkväll.

Uppdaterat 01:33
Mnja. Musikaler är inte min kopp te.
Men jag hittade ett par stövlar i alla fall.
Och två klänningar.
Och en cardigan.

Vaddå kaos?

Allt är så svart eller vitt i kvällstidningsretoriken.
Blir lätt uttråkad. Liksom, sluta hetsa.

Att alltid vilja ha det andra...

Idag är jag avundsjuk på alla smalisar. Trånar efter alla fina höstkläder i affärerna. Kastar längtande blickar på mina Nudiejeans i garderoben. Och jag har bara precis börjat få lite mage. Suck. Och alla som påstår att mammakläderna nu för tiden är så fantastiska. Snälla, visa mig. Var finns dem? Vill inte se ut som en tant liksom.

Blev förresten åksjuk när jag åkte tunnelbanan hem idag. Liksom vad? Åksjuk? På tunnelbanan? Vad kom det ifrån?

Små rörelser

Redan i förra veckan kände jag små rörelser, som om det ibland sprattlar till i livmodern, men var ändå inte helt säker. Igår kväll när jag låg i sängen och läste så kom det igen, men mer distinkt den här gången. Som små dova puffar där inne och då förstod jag att det nog ändå är fosterrörelser från bebisen. Vilken häftig känsla! Det börjar kännas mer och mer på riktigt nu, och det börjar synas utanpå kläderna att magen börjat växa lite smått. Och alla frågar hela tiden hur man mår. Huvudet på sned och hur käääääänner du dig. Haha. Gulligt. Och helt plötsligt har den där förlamande tröttheten släppt och jag behöver inte längre gå upp och kissa fem gånger per natt. Mår hur bra som helst. Är i vecka 17 nu. Shit vad tiden går fort. Tre veckor kvar till ultraljudet. Längtar!

För mycket plånbok, för lite ideologi...

Så skulle jag summera valrörelsen. Och oj vad jag är lat och osugen på att skriva nu för tiden. Därav de sporadiska inläggen här på bloggen. Idag föll dock andan på igen och jag tänkte skriva lite om mina anspråkslösa tankar kring valresultatet.

Den socialdemokratiska hegemonin är bruten. Det trodde jag aldrig för någon månad sedan. Ett skifte har skett inom politiken och som många ledarsidor har påpekat så blir Sverige ett mer "normalt" land nu när det inte ständigt är ett och samma parti vid makten. Det ska bli spännande att följa den här nya utvecklingen.

Dock är jag grymt besviken över att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Jag tror att vi alla förlorade på att man inte tog debatten med SD och att man inte ifrågasatte deras agenda på ett mer öppet sätt. Dessutom lyckades de få den martyrroll som de troligtvis ville ha och det vann de förmodligen också väljare på. Blockpolitiken kan säkert också ha bidragit till en och annan missnöjesröst bland väljare som inte kände sig hemma hos något av alternativen.

Jag undrar också om det är så katastrofalt med en minoritetsregering som man vill få det att framstå som. Sverige har bara haft tre majoritetsregeringar sedan 1970: Fälldins första och andra regering, 1976-78 och 1979-81, samt Reinfeldts första regering 2006-10. Alla andra regeringar har varit minoritetsregeringar. Så Alliansen kan regera utan att söka stöd hos SD i sina frågor. Lite skakigt dock. Men först får vi se hur Miljöpartiet ställer sig till Alliansens förslag när det nu kommer. (Även om det knappast är troligt att de säger ja.)

Detta är i alla fall vad som finns där ute bland SD:s representanter. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Inte den skarpaste kniven, så kan det gå när syskon gör barn osv. osv....

Lästips

Joyce Carol Oates - Blonde.
Biografi i skönlitterär stil om Marilyn Monroe. Jag är totalt uppslukad.

Skog, träd, svamp PT 2

Hemma igen efter ett par dagar i Hälsingeskogarna. Har varit långt borta från mobiltäckning, internet och fler än två TV-kanaler. Det kan vara ganska skönt med ett litet avbrott från livet sådär ibland. Det skönaste med att komma hem är dock att kunna duscha i en dusch med tryck i, istället för att stå och pumpa campingdusch som en galning och känna sig sådär glansigt tvålig när man duschat klart. Och jag använde inte mina Converse en enda dag heller, det var gummistövlar hela vägen. Hehe.

För övrigt så bara dör jag på Johnossi's Dead End just nu. Den är så sjukt bra.
Jag minns när jag i min ungdom blev kär i Kent och bara liksom sådär dog på deras gitarrer (företrädesvis de första två skivorna). Trots att jag lyssnat (sporadiskt intensivt) på Johnossi i flera år så insåg jag när vi satt i bilen, åkte slingrig landsväg och lyssnade på Whats the point på högsta volym härom dagen att det är de där gitarrerna jag älskar med Johnossi.

Kvällens fuzzball

Det är nästan så att man tycker lite synd om San Marino. Liksom hur orkar de fortsätta spela fotboll år efter år? Hittills har man bara vunnit en landskamp. Det var 2004 mot Liechtenstein. Liksom... Doh!

Hur som helst. Heja Sverige!

Såatteehhh

Partiledarutfrågningen

Lars Ohly.

Samma straff för sexköp som för grov misshandel?
Avskaffa betygen?
6 timmars arbetsdag med bibehållen lön?
Bröstpump åt alla? (Subventionerat av staten då eller?)

Usch. Obehagliga människa.
Realitycheck. Plz?

Uppdaterat 100907
Hahahahahhaha: Klockren kort ledare idag i SVD.

Men imorgon, DÅ jävlar...

Den här veckan har verkligen flytit på snabbt, liksom FREDAG imorgon. Sjukt skönt. Och jag har tänkt mig att jag ska träna. VARJE dag har jag tänkt att jag ska träna. Och varje eftermiddag när jag står på tunnelbanan på väg hem från jobbet så kryper den där förlamande tröttheten in under skinnet och in i sinnet och ba: Nää... Orkar inte... Inte idag. Men imorgon, DÅ jävlar!!! DÅ minsann, ska jag träna. Öhh. Ah... Precis så bra som ni kan tänka er att det har gått när man brukar göra sådana utfästelser, har det gått med den saken.

Men imorgon, DÅ jävlar... Jag LOVAR!!! Jag kan t.o.m. lägga upp en bild från gymet som något slags bevis på att jag varit där. Promise!!!

Och lite nostalgi också...

Meeehhhh

Jag vill också se Band Of Horses när de kommer hit den 21 februari nästa år.
Tyvärr är det två veckor innan beräknad bebis så jag får nog hoppa det den här gången också. Vet inte hur fit man kommer att vara för ståplats på Annexet... SKIT! Depp.

Typ en av världens bästa låtar...

Ett allvarligt problem

har uppstått. Jag har gått runt i flera dagar och varit vansinnigt sugen på choklad. Men varje gång jag kommer in i en affär och kollar på chokladhyllan är det just ingen sådan choklad jag är sugen på, utan någon annan ännu oidentifierad choklad som jag bara måste ha. Men vad? VAD?

Inskrivning

Idag var det (äntligen) dags för inskrivningen på MVC. Är i fjortonde veckan nu så det har känts som en lång väntan. Jag var lite nervös och pirrig innan, men vi fick en superbra barnmorska som vi kommer att träffa under hela graviditeten och det känns skönt.

Annars hände inget speciellt, det togs lite anamnes, prover, och blodtryck etc. och allt såg bra ut. Dessutom så sa hon att hon inte var så intresserad av att väga mig vid besöken och det känns så himla skönt för en fd. bullimiker att slippa fixera mig vid vikten som jag har en viss tendens att göra. Det har jag haft en del ångest för så det var verkligen en lättnad!

Nästa besök blir i vecka 20 då det är dags för ultraljud. Sex veckor kvar känns galet långt, men hösten brukar ju bara flyga förbi så... Och så fick vi veta att man gör ytterligare ett tillväxtultraljud i vecka 32 för oss IVF:isar. Lyxigt!

Nu känns det mer på riktigt och allt har börjat sjunka in och jag tycker mig till och med kunna skönja en liten liten utbuktning på magen som nog inte bara beror på ökat matintag. Spännande.

Sååå 2008

På middag hos kompisar efter jobbet och vi fick ett plötsligt infall att spela Guitar Hero. Det var ju typ tusen år sedan. Men det gick ganska bra, till man kom till slutet på denna när den typ eh... fuckar ur...



Trots allt, en gammal skön klassiker. Hjärta Beastie Boys!

Rösta!

Så jag såg SD:s reklamfilm och ja, den är fullständigt vidrig. Sedan läste jag att TV4 inte tänker sända filmen och samtidigt som jag förstår varför så är det på ett annat vis ganska dumt. Dels ger det utrymme för SD att inta någon slags martyrposition då ingen vill visa deras film = censur = odemokratiskt. Dels tror jag att om filmen visades skulle många se SD:s sanna ansikte och det skulle de troligtvis (förhoppningsvis) förlora röster på. Låt oss hoppas att det block som vinner valet gör det med egen majoritet så att vi slipper se SD i någon slags vågmästarroll. Så... Gå och rösta!

Nu ska jag kolla på The Ghostwriter som jag somnade från igårkväll.

Stämplar in

Längtar ut.

Survivor

Jamensermanpå... Jag överlevde den här dagen. Var på jobbet redan 06:50 imorse. Insåg dock att mat och sovklockan är inte helt kalibrerad såhär första dagen efter semestern. Så... Först en dusch och sen: Godnatt!

Åå en sådan härlig daaaaaag

och en alldeles, alldeles förträfflig avslutning på denna semester, med seger mot IFK och just för tillfället en sjätteplats i tabellen.

Mot slutet....

Sista dagen på semestern. Imorgon är det dags att återvända till människobyn och vardagslunk och beordrad övertid. Men idag, just nu, skiner solen från en bräckligt blå himmel så vi tar en promenad från Liljeholmen till Lyran i Bredäng. En fin promenad längs Mälaren.

Sommaren börjar (äntligen) överge oss med varma höstvindar och jag längtar efter att klä mig i fina, höstiga kläder. Dock inser jag att min jeansgarderob är på väg att gå in i väggen totalt. Är i något slags läge där jag snart inte kan ha mina vanliga jeans längre, även om de fortfarande går att knäppa så sitter de hårt om höfterna och är obekväma. Samtidigt har man ingen mage som visar att man är gravid. Går mest runt och ser sådär allmänt småfet och oformlig ut. Jag som trodde att man skulle känna sig sådär vacker och strålande när man är gravid men jag känner mig mest ful och tjock och obekväm. Blä! Totalt deprimerande.

Men skit samma, nu ska jag ta vara på den här sista dagen och kicka lite jobbångest-ass innan resten av livet tar vid.

Säsongsskifte

Insåg att det inte går att ha kjol och bara ben längre. Att det var svarta strumpbyxor på. Hösten är här alltså. Yay! The times they are a changin'.

Skog, träd, svamp

Enligt vän/ex-scout/svampproffs så är svampen troligtvis försenad på grund av det varma, torra vädret vi hade i juli. Trots tre timmars letande fann vi ca fyra kantareller och ett par soppar. Ingen vidare utdelning. (Räckte till en god svampsås till oss fyra senare på kvällen) Myggbetten blev desto fler dock. Och ja, det var ganska skönt att gå i skogen i de nya gummistövlarna och andas in den friska, fuktiga luften. Förresten, de enda damstövlar som fanns i det förortscentrum som låg på vägen till skogen var fula lila eller fula svarta med något slags grått blom/lövtryck. (Whatever happened med den klassiska höga, gröna stöveln?) The search continues, men tills vidare blev det de svarta med grått tryck, de var minst fula och mest billiga.





Nu är jag på jakt efter en gul regnjacka av typen man hade när man var liten.
(se bild). Någon som har den minsta aning var man kan finna en sådan? Vill HA!


(Bild klippt från omslaget till Laakso - Mother, Am I goodlooking?)

Att vara en city slicker

Vid flera tillfällen har jag blivit kallad för och uppfattad som ett äkta stadsbarn. Mest för att jag åkt ut i skärgården eller skogen i converse och med handväska. Och för att jag är lätt äcklad av småkryp, företrädesvis spindlar. Sen föredrar jag dusch och toalett framför utedass och tält. Och får små slängar av lappsjuka om jag befinner mig i ett hus mitt i skogen längre tid än fyra dagar. Men vad är egentligen konstigt med det? Jag är ju född och uppvuxen i en storstad och har alltid varit van vid den typen av bekvämligheter. Men idag ska jag ta död på denna uppfattning om mig själv och faktiskt köpa ett par egna gummistövlar (de första sen jag var barn) och en regnjacka och sen ska jag ut i skogen och plocka svamp. Och jag ska gå runt där och dra in regnfuktig luft genom näsan och njuta av den friska luften och försöka inbilla mig själv och andra om att friluftsliv är the shit.

Att förtränga verkligheten

Hemkommen från skärgården igen. Trots regn och gråa skyar har det varit sköna dagar. Har fina vänner och det gör mig himla glad. Nu ska jag lägga mig i badet med en ansiktsmask och James Joyce och göra mitt bästa för att ignorera det faktum att det bara är två dagar kvar på semestern.

Gröt

Sen frukost idag. Min kille kokar gröt till mig. Mannagrynsgröt. Han är så fin.
Själv kan jag inte koka något mjölkbaserat utan att det bränner fast i kastrullen.

Så inleds sista veckan på semestern, med gröt och träning. Känner mig präktig!

Antagen

När jag läste Statsvetenskap under det gågna året så tyckte jag att det som var mest intressant och roligt var just den delen som inriktade sig på den filosofiska biten, de olika tänkarna från antiken och framåt, filosofiska system, politiska ideologier och hur de format kulturen osv.

I våras sökte jag därför både Statsvetenskap B och Idéhistoria. Jag kom in på båda men har inte riktigt kunna bestämma mig för vilket jag ska ta. Jag vet att det bästa egentligen skulle vara att bygga vidare på Statsvetenskapen. Men eftersom jag inte vet hur hösten kommer att se ut med ork till både heltidsjobb och halvtidsstudier så valde jag att köra på Idéhistoria. Mest för att det känns roligare och mer intressant och för att det kanske inte blir samma prestationspress när man läser något för sitt eget nöje och intresses skull, istället för att känna att man måste få VG på allt för att det ska se bra ut i CV:t. Nomsayn? Det ska hur som helst bli så jäkla kul! Statsvetenskapen får vänta till nästa höst.

Kvällspromenad

(Åå vad jag gillar Hipstamatic.)

Mot Mordor

Har biljetter till Sverige - Skottland. Synd bara att man måste besudla sin kropp med att bevistas i fulhetens näste. Och inte ens kunna ta en öl innan för att döva den ångest det framkallar.

Filmtipset

Åhåhåh!!! Jag har sett en så himla bra film idag. Inception!
Det var den bästa och coolaste film jag sett på jag vet inte hur länge.
Rekommenderas verkligen. Man sitter som klistrad från minut två. Spring till närmaste biograf!

Längtan

Åå vad jag längtar till hösten nu. Har beställt ett par sjukt snygga höstkängor som jag bara dör på. Och dessutom så bara regnar det eller är tråkigt väder i största allmänhet på hela min semester. Bajs liksom. Ska det vara så kan det lika gärna bli höst med klar och krispig höstluft, fina färger, långa promenadfikor, palla äpplen på natten, stickade halsdukar etc.

Snart ska jag iväg till gymet och få en lektion av en PT i hur man använder de nya maskinerna plus lite tips om vad som kan vara bra att träna och inte när man är gravid. Måste erkänna att jag tycker att det känns lite jobbigt. Inte för att jag inte är ödmjuk inför att lära mig nya saker utan för att det väcker något gammalt grundskoletrauma och känslan av att vara sist vald på gymnastiken i skolan, är typ rädd att alla ska skratta åt mig. Hmmm. Sigmund?

We are ugly, but we have the music

Konserten igår var himla fin. Han har en slags värdighet eller aura kring sig, Leonard, som berör. Men, och jag återkommer till det varje gång jag sett en spelning i Globen - som konsertarena är Globen fruktansvärd. Ljudet studsar och det blir eko - sjukt irriterande. Trodde också att det skulle kännas lite för långt med tre och en halv timmes spelning, men tiden flög iväg. Enligt min mening är Cohen en av de absolut bästa textförfattarna. Vilken poet! Det finns ingen som skriver texter som honom. Jag läste någonstans att han är en riktig perfektionist, som kan sitta med en text eller en dikt i flera år innan han blir helt nöjd. Huruvida det är sant eller inte vet jag inte. Hur som helst så kändes konserten som ett fint sätt att förbereda sig för den annalkande hösten, då hösten är den årstid som jag oftast brukar lyssna på Cohen, plus den bästa tiden på året.

På vägen hem tog jag den här bilden, fallande skuggor av löv på trottoaren. Tyvärr hade jag bara mobilkameran, men det såg så fint ut...

Levande legend

Ikväll är det dags för Mäster Cohen på Globen.

Aftonbladet ger relationsråd

Jag undrar om Eva Rusz hade svarat på samma sätt om situationen var den omvända, dvs. att en kvinna skrivit att hon blir slagen av sin man…

”Att sätta en gräns, på samma sätt som man gör mot en trotsig 6-åring, är visserligen inte fel. Hon förklarar: – Om Torben får en örfil, kan han ta tag i fruns hand och säga: nu får du sluta. Men han får inte misshandla henne. Eva Rusz erfarenhet från arbete inom psykiatrin är att det många gånger blir värre när man försöker hålla fast någon. – Hysterin riskerar att öka. Hon tror att denna kvinna har mycket stora problem med att hantera sin ilska och vrede. – Att någon gång balla ur är förlåtligt. Men detta är ett repetitivt aggressivt beteende som visar på att hon behöver någon form av beteendeträning.

Och senare i artikeln: ”Eva Rusz tycker att Torben ska sätta en tydlig gräns och hålla fast vid den: – Frun måste gå i beteendeträning, annars blir det skilsmässa.”

Alltså: Prata med kvinnan som om hon vore ett litet barn, det verkar vara lösningen… Ehh… Hur tänkte ni nu?

Missa inte:

Annie Leibovitz utställningen på Fotografiska. (Pågår till 12 september.)

Den här bilden fick mig att nästan falla i sär av sorg:

Annie Leibovitz - Traces of the massacre of Tutsi schoolchildren and villagers on a bathroom wall. Shangi mission school, Rwanda, 1994.

Passade också på att kolla in Lennart Nilssons bilder - Ett barn blir till som var lite extra intressant med tanke på mitt tillstånd. Det är fascinerande bilder men lite makabert när jag fick höra att de är tagna på aborterade och döda foster. Men Leibovitz var verkligen höjdpunkten, vilka fantastiska bilder hon har tagit. Blev så sugen och inspirerad att jag rotade fram min Nikon ur garderoben och tänkte återupptäcka mitt fotointresse igen.

Det blev ingen sista minuten. Vi kom fram till att satsa på att boa in oss lite här hemma och äntligen fixa till lägenheten. Känns mer värt nu när man förmodligen kommer att spendera lite mer tid här hemma. Så vi har fixat till sovrummet så att det äntligen blev mysigt och avkopplande. Idag har vi köpt en massa ramar och ska välja ut lite svartvita bilder vi tagit och sätta upp lite överallt här i lägenheten. I helgen ska vi (läs: R) bygga en TV-bänk.

Nu ska jag plantera om lite blommor som har vuxit ur sina krukor. PLUS att vi har ansökt om ICA-kort till slut. Vuxenpoängen bara rasar in på kontot.

A woman on a mission

Under dagen inleds operation "övertyga sambo om att det ändå vore förträffligt med en sista minuten till Skiathos under vår sista semestervecka". Har hittat en billig och specad resa som det knappt går att argumentera emot. Ska bara gå och öva hundblicken i spegeln först. Wish me luck!

A week in the life of....

Det har snart gått en vecka på min semester och jag har inte gjort något särskilt. Så. Himla. Skönt.

Har legat i en hängmatta och tittat på det täta lövverket i kastanjeträdet. Badat i havet (och i badkaret). Oljat in en brygga. Lyssnat på åska långt bort. (Åh vad jag är barnsligt förtjust i åska.) Varit på bio. Ätit kylskåpskalla, gröna äpplen. Legat i nytvättade sängkläder och fullständigt förlorat mig i litteraturens värld. Somnat med skrynklig kind mot kudden som är fuktig och luktar schampoo av nytvättat hår, medan regnet slår mot fönsterblecket utanför. Handlat på översvämmat ICA. Övertygat mig själv om att jag måste åka till gymet och sedan skyllt på annat och struntat i det. Fått dåligt samvete för det. Med blandad ångest och fascination iakttagit hur kroppen förändras, hur höfterna blivit rundare, brösten större och känna hur det drar och växer inom en. Försöker att stå emot gamla ätstörningstankar och istället känna glädje. Får skuldkänslor för att jag inte lyckas med vare sig det ena eller det andra. Känner mig liten och vilsen och undrar vem jag är och vem jag kommer att bli.


(Från Rädda Livet av Erica Jong)

Ibland

It's like forgetting the words to your favorite song,
You can't believe it
You were always singing along

The Wire

F.ö. tycker jag nog att den tredje säsongen av The Wire är den bästa av de fem.
Och så skulle jag vilja ha en chef som Bunny Colvin.

Frriiiiiiiiiiiiiiiiiiiii

Igår gick jag på semester i fyra långa, sköna veckor. På kvällen firade vi in semestern med en trerättersmiddag på Långbro Värdshus. Det var mysigt trots kyla och blåst.

Idag har jag mått så illa att jag får panikkänslor och grinar för att jag tycker så synd om mig själv. Det känns som den värsta baksmällan ever, kombinerat med åksjuka and whatnot. Jag hatar att må illa. Skulle hellre ligga däckad i influensa med hög feber än det här konstanta illamåendet. Men men, man får väl för sina synder eller nått.

Eftersom vi bestämt oss för att inte åka utomlands på semestern i sommar så köpte vi en 50-tums LG idag. Vår gamla projektor börjar ge upp. Har dock lite problem med att få bilden att funka mellan TV:n och digitalboxen. Weird.

Ikväll blir det liggläge i soffan och en massa kylskåpskall vattenmelon och mineralvatten med is. Nästan lite skönt att det regnar ute.

Nu ska jag tycka lite mer synd om mig själv. Ha en fin helg!

Inte långt kvar nu...

Var och klippte mig idag. Det första min frisör säger när jag kommer in genom dörren är: Ursäkta om jag frågar och ta det inte på fel sätt, men du är gravid va?
Jag: Öööhhh???? Va? Och fick totala fett-nojan. Hon menade att det var något med blicken och utstrålningen. Innan jag gick, hon ba "nu när jag känt efter lite så tror jag att det blir en kille. Och jag har aldrig haft fel tidigare".

Så ja, vi får väl se. Lite udda grej i alla fall. Jag som inte ens själv har fattat det ännu.

Kom hem och orkar inte laga middag, ensam hemma som jag är, trött som jag är, semestertrånande som jag är... You get the picture.

Skulle handla en sallad på cafét här nere, satt och fantastisuktade på deras bulgursallad hela vägen hem. Men helt plötsligt har det sommartider och stänger redan klockan fem. Började nästan grina av besvikelse. På mataffären fanns såna där färdiga sallader så jag köpte en sån istället. Med pasta och räkor and what not. Kom hem, öppnade locket och insåg att räkor inte längre är min grej. Hur kunde jag inte känna det innan? Men alltså lukten. Mygawd. Spy!

Nu är det bara två dagar kvar, sen är fyra veckors semester äntligen här. Längtar mest efter att ligga mycket i sängen och läsa. Har så många böcker på kö eftersom jag köper mer än jag hinner läsa. Älska antikvariat.net!!!

Nu: Iskall vattenmelon (finns det något godare?) och kolla ikapp några avsnitt av The Wire som jag somnat ifrån här de senaste veckorna.

Om vältalighet och annat

Idag var det dags för ultraljudet och sista besöket på Fertilitetscentrum. Var jättenervös och orolig innan eftersom, som jag skrev igår, jag trodde att jag typ inbillat mig alltihop.

Men allt såg jättebra ut. Jag är i vecka 7+1, alltså i början på åttonde veckan. Den har växt som den ska och sitter där den ska och är 10 mm lång nu. Man såg till och med att hjärtat slog. Helt fantastiskt.

Man tänker sig att man verkligen ska vara närvarande i nuet och reagera vackert och moderligt och säga något klokt, fint och minnesvärt. Men istället kändes det som ett rus när man såg hur hjärtat slog på skärmen och det enda jag lyckades stamma ur mig var "shit vad coolt!" med ett piratleende.

Haha, det är tur att man är vältalig som en tonåring när det gäller. Läkaren trodde att det var väldigt liten risk för något missfall innan vecka 12 eftersom allt såg så bra ut med storlek, placering och hjärtslag etc. Så nu kanske det till slut kan sjunka in på riktigt.... att... jag... är... GRAVID. Mygawd! Shit... Vad... coolt.

Och här är den lilla skrutten (det lilla vita strecket (embryo) i den svarta bubblan (livmoder))

In the loop

Tog en (alkoholfri) drink på Loopen nere i Tanto idag. Det var riktigt trevligt att ta en liten after work sådär spontant bara. Vi var bara tvungna att fira att vi klarat av första dagen på sista veckan innan semestern. R drog till Hälsingland i lördags och kommer inte hem förrän på fredag så jag har det lugna gatan här hemma. Har en massa borden och måsten på hög men orkar inte ta tag i något av det. Läser min bok istället. Läser om Den hemliga historien av Donna Tartt igen. Var väl en sådär 12-15 år sedan sist. Den är fortfarande bra, en riktig bladvändare.

Imorgon ska jag på ultraljud på Fertilitetscentrum, känner mig konstig och orolig. Har fått för mig att jag bara inbillat mig alltihop och att det inte kommer att vara något där. Hmmm. Alla graviditetssymtom som det tidigare kryllade av är som bortblåsta. Weird.

På gatan utanför

står en kille i kanske sjuårsåldern och skriker fuck you upprepade gånger på ett snart tourettesliknande sätt. Jag hör hur någon vuxen nånstans till slut lessnar och ropar tillbaka meh fuck you too varpå lillkillen med gråten i halsen säger: mamma, han sa fuck you till mig och mamman upprört frågar rakt ut hur någon kan säga fuck you till ett litet barn. Och här sitter jag och småler.

Frihet, jämlikhet, broderskap?

Så nu har Frankrike fattat beslut om ett förbud mot burkan på allmän plats. Detta har ju även varit uppe för diskussion här i Sverige, vill minnas att Centern motionerat om frågan. Det får mig att fundera lite över den värld vi lever i och som vi så gärna vill kalla modern.

Är detta beslut verkligen att betrakta som demokratiskt då förbudet strider mot de mest grundläggande fri och rättigheterna, där även religionsfrihet ingår? Det känns mer som en majoritetens förtryck av minoriteter eftersom man endast inskränker en religions uttryck.

Om jag förstått saken rätt så vill lagen förbjuda klädsel som döljer ansiktet på allmän plats. Exempelvis är motorcykelhjälmar, som i första hand är till för att skydda huvudet inte förbjudet. Inte heller masker i syfte till förklädnad. Så om en person sportar sin burka på en gata i Frankrike och polisen kommer och säger att hallå där, du vet väl att det är förbjudet med klädsel som döljer ansiktet och den här personen ba: Men alltså jag ska på maskerad med orientaliskt tema.... Eller om man hävdar att man vill skydda ansiktet från direkt solljus då man anser att det är skadligt för ens hy? Hur långt kommer de att driva en sådan sak? På vilket sätt bidrar detta till en ökad tolerans och acceptans mellan olika kulturer i ett samhälle, när man endast pekar ut en religion och dess kultur?

Jag tycker att det är fundamentalt fel av staten att lägga sig i och inskränka människors sätt att uttrycka sig själva genom exempelvis val av klädsel, oavsett om det är uttryck för religiös tillhörighet eller någon form av subkultur så ska alla få ha rätt att klä sig som de själva vill. Tänk vilket liv det skulle bli om staten gick och förbjöd att nunnor och präster skulle få ha sin nunne/prästklädsel på allmän plats.

Det finns de som hävdar att man gör detta för att kvinnorna som bär burka ska slippa detta och komma ur ett förtryck. Jag vet dock inte om jag tycker att ett förbud från statens håll är den rätta vägen att gå för någon slags kvinnorevolution inom islam. Jag tänker att det mest är förmätet BS.

Offerkofta på!

Idag slog det till ordentligt det där illamåendet man hört så mycket om. Har inte spytt, men mår sådär som man gör sekunderna innan man spyr; kallsvettig, darrig och sådär rörig i magen. Hela dagen. Det är inte så angenämnt att må så här i 30-gradig värme. Ge mig AC-svalka och alptoppsluft, sval och krispig. Ge mig en hel natts sömn utan ömma boobies som väcker en så fort man vänder sig på mage, eller det plötsliga behovet att gå upp och kissa varannan timme. Ge mig en dag utan galen huvudvärk och stress på jobbet. Utan supersvullen mage. Ja, jag tycker jättesynd om mig själv idag. Gnällgnällgnäll. Buhu stackars mig.

Små ögonblick

Man får ta vara på de korta stunderna av ledighet på kvällar och helger. Igår var vi ute på vår favoritstrand och njöt av solen, sommaren, och vinden som fläktade kinderna lite lätt, sanden som brände under fötterna och några svalkande simturer i det 21-gradiga vattnet. Tänk om man hade det så när man hade det som sämst. Det här har jag längtat efter, en svensk sommar som den här. Underbart!

Och trots en halvtråkig VM-final så kändes det bra att Spanien vann till slut. Synd att inte Uruguay slog Tyskland också. Känns tomt nu när VM är över, tur man har The Wire-boxarna att kolla om.

Idag hade jag köpt en Ramlösa och satt på T-Centralen och väntade på tunnelbanan samtidigt som jag försökte öppna korken på flaskan. Trots upprepade försök så gick det... Ska vi säga... MINDRE bra. Eller alltså, det gick inte. Alls. Och jag var sjukt törstig och började känna mig lätt gråtfärdig (hormoner) ju mer jag försökte. Det brukar ju inte direkt vara någon större grej att öppna en kork på en Ramlösaflaska liksom. Men så kom en medelåldersman förbi och ba: Vill du ha hjälp att öppna flaskan? Du såg så himla förtvivlad ut att jag var tvungen att vända tillbaka och se om du behövde hjälp. Så tog han flaskan och öppnade den, samtidigt som jag nästan blinkade bort en tår av tacksamhet för hans lilla men ändå stora insats och stammade fram ett tack. Jag har dock sällan känt mig så mesigt tjejig i hela mitt liv tror jag. Jag väljer att skylla på mina veka handleder. Och jag har fortfarande ett rött skavsår på ett finger efter mina ihärdiga skruvförsök. Skrattar lite åt mig själv när jag tänker på hur förtvivlad jag måste sätt ut då han till och med var tvungen att vända tillbaka för att hjälpa mig. Haha.

Varats olidliga trötthet

Den här veckan har varit helt galen med elvatimmars arbetsdagar vid tre tillfällen. Arbetsdagen idag avslutades dessutom med att en mycket trevlig ung man utförde diverse telefonhot och var obehaglig i största allmänhet.

Och så kan jag inte sova på nätterna på grund av att jag vaknar och går upp och kissar varannan timme typ. Tydligen vanligt i detta tillstånd har jag fått förklarat för mig och my gawd vad jag är trött. Man blir så sjukt osocial och somnar på soffan vid nio varje kväll. Orkar ingenting längre. Känner mig trött ända in i benmärgen. Och träningen. Haha. Den ska vi inte ens prata om. Jag får väl gå all in i någon slags begynnande fetma à la Proposition Joe istället. Uscha. Får ångest.

Nä, nu ska jag lägga mig på soffan och kolla ikapp ett avsnitt av The Wire som jag somnade ifrån igårkväll. Trevlig helg!

Bäst och sämst

Dagens i särklass bästa nyhet måste ju ändå vara att Suede (!!!) återförenas och kommer till Stockholm den 1 december för en spelning. La-di-da vad glad jag blev. Älskar!

Dagens i särklass sämsta nyhet är dock att vi från och med idag har beordrad övertid minst två timmar i veckan resten av sommaren, för att sedan till hösten göra en massiv övertidsinsats. Observera att detta är fastän det inte är vi som ligger risigt till utan andra kontor ute i landet. Jag blir så trött. På något sätt var detta droppen för mig. Beordra övertid mitt i semestertider när bara halva styrkan är på plats. Känner bara totalt förakt, oengegemang, leda och likgiltighet för mitt arbete och min arbetsgivare och dess inkompetenta ledning just nu. Det står mig upp i halsen hela alltihop.

Längtar efter semestern ännu mer och känner på allvar att det börjar blir dags att se sig om efter något annat snart. Eller ja... Beroende på hur det blir med allt det andra nu... Till dess förbehåller jag mig rätten till ohämmat gnällande. Japp, jag går all-in i hela jag-tycker-synd-om-mej-själv-gnäll-bitch-aggro-grejen. Så ni vet varåt det barkar.

Osmakligt

Ja, jag är väl PK och pretto, men vad osmakligt av FI att elda (!) upp hundratusen kronor, bara för att make a point. Jag föreställer mig att det finns andra, bättre sätt att visa sitt missnöje med skillnaden mellan män och kvinnors löner än att elda upp pengar? I sanning idioti. Men visst, som PR-trick var det inte dåligt. För det var väl inte så att Gudrun köpte sig femton minuter i rampljuset för de där brinnande hundralapparna? "Om det blir en promilles förändring i kvinnornas lön efter det här så är det värt det." (aftonbladet.se)

Men hur skulle detta bidra till att förändra kvinnors löner undrar jag? Tror knappast att detta tilltag bidrar till att förändra attityder i lönesättning eller ens att det leder till en bestående diskussion kring frågan. Glömt imorgon. Men vad vet jag?

Dagens seger:

Att jag fick på mig jeansen som jag bävat för att ta på mig i över en månad. Ja, jag vet att man inte får någon mage än, det beror snarare på mitt överdådiga frossande i diverse gottigheter som ägt rum den senaste månaden under hormonbehandling och för att jag tyckt så himla synd om mig själv. Sånt där tröstätande alltså. Skämmes, jag vet.

För övrigt så mår jag väl sådär. Det mest irriterande är att man tydligen inte kan säga att man känner sig orolig och lessen utan att alla med såndär jag vet bättre ton ba: det är normalt, det är hormonerna.

Jaja. Jag är inte jag, det jag känner, känner jag inte. Det är bara hormoooonerna. Men varje litet stick, hugg, smärta i magtrakten utlöser en massa oro och flashbacks till när jag fick utomkvedet, typ: kändes det inte precis såhär då också etc. Jag ska på ultraljud på kliniken den 20 juli och jag hoppas att oron släpper efter det när jag vet om allt är som det ska. Låååångt kvar dock. Oändligt känns det som.

Läget idag

*pirr, pirr, pirr*
*grina, grina, grina*
*pirr, pirr, pirr*
*grina, grina, grina*
*pirr, pirr, pirr*
*grina, grina, grina*
*pirr, pirr, pirr*
*grina, grina, grina*
*pirr, pirr, pirr*
*grina, grina, grina*
*pirr, pirr, pirr*
*grina, grina, grina*
*pirr, pirr, pirr*
*grina, grina, grina*

Det håller fortfarande på att sjunka in alltså, det där +:et.
R:s strategi - spela dator.
Min strategi - grina.
Empiri: Vi har alla våra olika sätt att finna oss en ny situation. Gärna genom något slags regressivt beteende. Ganska intressant ur ett rent betraktande perspektiv.

Skönt att vi kan titta på varandra med skräckblandad förtjusning och skratta, grina, kramas och ba vem är du, vem är jag, levande charader (som en vis kvinna en gång sjöng). Jobbar på det där med att vara i nuet, vara glad för det som är NU och INTE oroa mig för att något ska gå fel fram till vecka 12 i alla fall.

Nu ska jag göra pankisar till min darling, har köpt färska jordgubbar och grädde till. Sen blir det ett par avsnitt av The Wire som det var dags att se om, kom vi fram till nu när vi sett klart Flight Of The Conchords.

Och så resultatet....

(Ja, det blev ett plus!)

Återkommer när jag smält detta... Är lite.... Förvirrad just nu. Liksom vad? Haha.

I'll be back...

Oroar mig lite och har ingen lust att skriva just nu. Återkommer när andan faller på igen.

Glad Midsommar!

Äntligen börjar det bli dags att plocka ihop och gå för dagen. Nu drar vi ut till skärgården för det traditionsenliga midsommarfirandet på F:s landställe på Ljusterö. Det brukar alltid bli superbra med roliga människor, god mat, bastu och bad och den årliga kubbturneringen (killarna mot tjejerna). Hoppas det underbara vädret håller i sig. Dessutom är det sex år sedan jag och R träffades, just där ute på midsommar. Tiden går fort. Shit!

Önskar er alla en underbar midsommar!

Det lönar sig

Kämpade ju med min hemtenta här under våren. Den var på fyra frågor om demokratiseringsvågor, politisk kultur och deltagande, en liten jämförelse mellan EU och annat reginonalt samarbete, krig och FN:s fredsbevarande och fredsframtvingande roll samt en redogörelse för de liberala, realistiska och konstruktivistiska perspektiven på internationella relationer. (Ni ba: antecknar) Varje fråga gav max fyra poäng och jag fick fyra poäng på tre av frågorna och tre poäng på en av frågorna. En poäng från full pott! Jag är faktiskt grymt stolt över mig själv. Och mitt slutbetyg på kursen blev VG vilket är högsta betyg. Tjihoooooo!

För det är jag värd

Så jag sitter och slösurfar efter en klänning och kollar på Grekland - Argentina. Sjukt tråkig match.

Länge leve internetshopping där man kan tröstshoppa när som helst på dygnet, såhär när allt känns tråkigt och det är långt kvar till semestern. Och klänningar kan man aldrig ha för många av, inbillar jag mig. Jag hittade äntligen en fin maxidress eller långklänning eller vad den korrekta termen nu är och ba: maxat, eller vad det korrekta modebloggsuttrycket nu är. (Jag är gammal. Har ingen koll på vad ungdomarna säger idag.) Den blir skön i sommar. Hoppas det blir sådär soligt och varmt som VM-somrarna brukar vara nu bara.


(Bild från asos.com)

Selfpity is my middle name

Jag kunde inte sova inatt. Min fot eller ja häl, där jag efter långpromenaden i söndags fått ett skavsår, pulserade i svåra smärtkonvulsioner. När jag blundade såg jag framför mig hur foten exploderade. Så jag försökte låta bli att blunda vilket gör det lite svårare att somna. Att inte blunda alltså.

Var så jävlajävla trött imorse. Obeskrivligt trött. Och alla luktade konstigt på tunnelbanan. Och sen är det massor att göra på jobbet. Massor. Jag är stressad och tankspridd. En sämre kombination av egenskaper när det ska vara full fokus på jobbet. Och så känner jag mig så jävla tjock och så jävla ful och så jävla trög. En smula självhat såhär en tisdag i slutet av juni är aldrig fel. Tänker att det är utvecklande för själslivet och en bra kontrast till den Guilloskt grandiosa, men inbilska självbild jag ibland lägger mig till med för att pigga upp vardagen. Prova vettja. Det är ganska roligt. Och så visade det sig att mitt skavsår var totalt inflammerat och varbildning hade uppstått. What a pity!

Och sen kom jag hem och såg på nyheterna om någon gammal farbror som bott i samma hus i typ åttio år och nu försökte hans bostadsrättsförening att vräka honom. Det var helt otroligt vilka grejer de gjorde för att bli av med den stackars farbrorn. Men han var skön och sa att det krävdes mer för att han skulle knäckas typ. Blev rörd och grinade en liten skvätt.

Nu ska jag ta en dusch och försöka stilla min brinnande längtan efter en ny och spännande morgondag. Önskar eder alla en fröjdefull kväll.

Sköna söndag...

Så efter en lång sov och mysmorgon tog vi en hand i handpromenad in till stan, åt en glass och såg på medan de städade bort spåren av något slags bröllop som tydligen ägde rum igår. Hade jag helt missat...... Eh. Satt på en uteservering och drack en latte, R drack en öl. En känsla av semester och strand infann sig av den där kombinationen av lätt ölsmakande hångel, solen som värmer ansiktet och fräknar på näsan. Bara tjugofyra arbetsdagar kvar nu... Känns helt jävla olidligt, obegripligt långt.

Tröttmössan AB

Sov länge inatt. Väldigt länge. Så länge att jag hade trott att jag dött om jag inte vetat att jag är odödlig. Och sen vaknade jag skrikande av att någon efterbliven granne spelade George Michael på högsta volym.

Let it flow

Igår fick jag psykbryt ungefär femtioelva gånger. (Som när man var liten, då sa man typ femtioelva för att utan att vara exakt, understryka att det var väldigt många gånger.)

Det är det som är det jobbigaste med den här kombon av att tillföra hormoner till en ganska livsomvälvande situation. Liksom stressnivån är ganska hög redan utan hormonerna. Känner mig som ett litet barn, ni vet hur de kan gå från skratt till gråt inom loppet av typ en sekund typ hahahahaauäääääää.

Typ vi satt och kollade på Flight Of The Conchords och jag skrattade och så helt plötsligt så känner jag hur tårarna bara väller fram, det går inte att hålla tillbaka. Så man grinar. Och skrattar. Och grinar. Och sen får man för sig konstiga saker som att det är helt tomt där inne, att det inte funkat, att vi aldrig kommer kunna få barn och så blir jag jättelessen för det och grinar ännu mer. Och så får jag ligga med huvudet i R:s knä och grina och han stryker mig över håret och säger att vi får vänta och se, att jag inte ska ta ut saker i förskott och att allt kommer att bli bra. Total regression.

Och så har man något slags ögonblick av klarhet och man ser sig själv i spegeln och ba: VEM ÄR DU? VAD HAR DU GJORT MED MIG? Lite mer balans tack! Jag har aldrig varit den sentimentala typen och brukar inte grina särskilt ofta. Men jag tror att jag grinat mer de senaste veckorna än vad jag gjort på fem år. Men så inser jag att... Det är ganska skönt faktiskt. Att bara släppa kontrollen (kontrollfreak som jag annars är) och låta det flöda.

Medierna och VM

Så om alla medier kunde sluta tjata om vuvuzelans vara eller icke vara och bara acceptera den (syd)afrikanska läktarkulturen, istället för att med sin förbudsiver försöka europeisera den, så kanske vi kan börja få lite riktiga reportage från VM istället.

Jag tänker mig lite grävande sportjournalistik av typen; Varför sportar inga spelare den gamla Valderamafrisyren längre? Tänk vad mycket roligare VM hade varit med ett par såna här sköningar on the pitch...



Och nu ska jag äta kokt färsk broccoli (typ godast) och se om Messi kan trolla lite mot Sydkorea.

Hemma i min lilla bubbla

Blir hemma resten av veckan. Har fortfarande ont i magen efter äggplockningen i måndags. Det gör ont att stå och gå och magen är svullen, spänd och öm. Man kan säga att jag i största allmänhet känner mig som någon slags Barbapapafigur, stor och skär.

Läkaren sa att det inte är något ovanligt att man känner så. Alltså att man har ont, inte att man känner sig som Barbapapa, just den delen tog jag inte upp med henne. Dels så sväller äggstockarna av hormonstimuleringen och dels så får man en del vätska i buken efter punktionen av folliklarna som gör att det spänner och trycker och känns lite obehagligt. Hon rekommenderade vila och att dricka tre(!!) liter vatten om dagen. My gawd! Det får man verkligen kämpa med att få i sig.

Just nu känns det som att vara på rymmen från verkligheten, i en liten bubbla av känslor och därför är det skönt att skriva av sig om det som händer. I början tvekade jag inför om jag skulle skriva om det här eller överhuvudtaget berätta för folk vad som är på G. Jag tänkte både länge och väl, dels för att det är privat men också för att det är något man inte direkt pratar öppet om. Det verkar vara lite tabubelagt med infertilitet. Det tyckte jag själv länge och jag har brottats med mina (stundtals mörka) känslor kring detta i lite över ett år nu, då jag fick beskedet att jag aldrig skulle kunna bli gravid den naturliga vägen på grund av borttagen äggledare efter ett utomkvedshavandeskap och ingen passage i den andra. Det har varit ett ständigt analyserande (varför jag?) och skuldbeläggande (det är mitt fel!) av mig själv. Man blir någonstans sin egen värsta fiende.

Och utöver alla känslor mellan sorg, oro, hopp, glädje och förväntan så ställs man inför frågor av både moralisk och etisk art, typ är det rätt med tanke på "survival of the fittest", det kanske inte är meningen att jag ska ha barn, ska man adoptera istället, då det finns så många föräldralösa barn på vår överbefolkade jord etc etc. som känns svåra att ta ställning till och man känner sig rätt ensam om dessa funderingar. Efter mycket om och men så tog vi ändå beslutet om IVF. Både spännande och läskigt.

Nu precis innan jag ska trycka på publicera inlägg-knappen så undrar jag om jag verkligen ska skriva detta... Är det för privat, eller konstigt eller... Äh... Whattaheck. Ibland får man helt enkelt bjuda lite på sig själv. Det är ju ändå bara typ tre pers som läser den här bloggen. Haha.

Dagen Å

Idag var det dags för återföring efter att våra celler dansat disco i två nätter. Totalt hade det blivit åtta befruktningar, varav en gick till återföring nu och fyra embryon till frysen. Så om det inte fungerar den här gången behöver vi inte göra om hela stimuleringen med hormonsprutor etc. vilket känns skönt. Om vi skulle bli gravida nu så sparas de i fem år om man vill ha syskon i framtiden.

Innan återföringen så fick man se på en skärm hur embryot såg ut och man såg att celldelningen hade börjat och embryologen och läkaren sa att det såg jättefint ut. En otroligt häftig känsla att få se det innan själva införandet. Så nu får vi hoppas att den hittar en skön och bekväm plats i livmodern de närmsta dagarna och att den blir en fästis. Om 21 dagar har vi svaret om vi är gravida eller inte. Så håll tummarna!

Shit... Känns superskumt hela grejen och jag är helt konstig och grinar små skvättar titt som tätt. Nu ska jag gå och ja... Jag vet inte vad... Kanske kramas med R och grina en skvätt till.

Bored...

Jag kan väl inte påstå att någon av de hittillsvarande matcherna i fotbolls-VM bjudit på någon fantastiskt underhållande fotboll. Känner mest GÄSP. Och visst det är gruppspel och yadayada men whattafff. Lite. Högre. Kvalitet. Tack. Jag sätter dock ett litetlitet hopp till att kvällens match mellan Brasilien - Nordkorea kan bjuda på något som får mig att inte stirra apatiskt ut i tomma intet efter första halvlek.

Flight Of The Conchords

Är f.ö. hemma idag också. Har fortfarande så ont i magen att jag inte kan stå upprätt någon längre stund. Tur man har Flight Of The Conchords-boxen (säsong 1) att kolla på mellan VM-matcherna. Typ bäst. Jag har först nu (sist av alla!!) hittat till denna underbara serie.

Blå, det nya svarta?

Men alltså, kan någon vara så vänlig och upplysa mig om vad detta är för något?



Jag såg någon reklam för dem på TV igår och ba: Quoi?
Tog de den där Eiffel 65 låten Blue (Da ba dee) låten på för stort allvar? Kollat för mycket på smurfarna? På gränsen till vansinne?

En googlesökning gjorde mig inte särskilt mycket klokare heller, så här står det på deras hemsida:

"Blue Man Group är Världskända för sina mycket speciella och populära shower som inte liknar någonting annat. Med en blandning av musik, komedi och multimedia, har de skapat en helt unik form av underhållning med Party-atmosfären som varumärke. Blue Man Group är från början inte en show, det är en livsstil."

Och jag känner fortfarande bara: Vad är detta? Världskända? En livsstil? Quoi?

Hemma igen...

Kommit hem efter äggplockningen och ligger på soffan och tittar på fotbolls-VM genom någon slags avtagande morfindimma och en kudde på magen. Har ont men allt har gått mycket bra. Femton ägg blev det, vilket tydligen är bra utdelning. Ikväll blir det romantisk date mellan ägg och simmare i en laboratorieskål och på onsdag blir det förhoppningsvis insättning av embryo. Galen känsla. Någon slags limbo mellan hopp och förtvivlan, men samtidigt fantastiskt och spännande.

Dorian Gray

Oscar Wilde skulle vrida sig i sin grav om han bara visste vad de gjort med Dorian Gray som film. My gawd säger jag bara. Jag kunde inte ens se klart den, utan stängde av den efter fyrtio minuter.

Allt som jag älskar med boken; språket, Wildes kvicka aforismer, filosofiska tänkvärdheter och de moraliska frågeställningarna är fullständigt förintade i filmen till förmån för, ja jag vet inte. Något slags halvlamt försök att skapa någon slags känsla för det hedonistiska leverne som förespråkas av lord Henry Wotton i boken. (Som för övrigt spelas av en inte alls övertygande Colin Firth som jag annars tyckte var strålande i A single man.)

Med tanke på grundförutsättningarna hade man kunnat göra en film med intelligent dialog och intressant intrig och det hade kanske till och med kunnat bli en förhållandevis bra film. Men istället blev det ytterligare en bekräftelse på hur filmer baserade på (klassiska) böcker aldrig är en särskilt bra idé.

Läs boken istället. Trots att den är över hundra år gammal (1890) är det en tidlös, smått fantastisk klassiker. Och Oscar Wilde är ju alltid Oscar Wilde. Finns på ett antikvariat nära dig!