Den eviga namndiskussionen...

som aldrig leder någonvart. Den låter som följer...

- Jag gillar xxxxxx!
- Nääää.... För tråkigt/vanligt/fult/rimmar på något dumt/dåliga associationer etc.
- Okej... Vad har du da?
- xxxxx.
- Nääää.... För tråkigt/vanligt/fult/rimmar på något dumt/dåliga associationer etc.

Men så igår, så bara kom det till mig: Ebott. Jag tycker det är ett skitbra namn.
Men R ba direkt: Det låter som en tjock, skäggig gubbe i kaftan.
Och jag ba: Men tänk bort The Soundtrack Of Our Lives-aspekten och bara tänk på namnet i sig. Man måste liksom låta det sjunka in lite. Smaka på det en stund innan man helt avfärdar det.

Men nej, han gillar det inte.
Han tycker Jack.
Jag tycker Ebbot.
Och sådär håller vi på.
Vad tycker du om xxxx då?
Näääää...

SUCK!



För övrigt. De höjde dosen på min blodtryckssänkande medicin. Det verkar fungera sådär. På kvällarna klättrar det uppuppupp. Ändå. Och biverkningarna av medicinen gör att man mår ännu sämre än man gör bara av det höga blodtrycket. Huvudvärk, illamående, yrsel, myrkrypningar etc.etc.etc. Jag vill inte ta piller, men jag måste. Jag vet, jag tjatar men jag hoppas att han kommer ut snart. Då kanske namnet också faller på plats. Allt faller på plats igen.

SÖS... IGEN!

Jaha. Då blev man akut skickad till SÖS igen. Blodtrycket är på uppåtgående (150/110 på MVC nyss) trots blodtryckssänkande. Hade även lite förhöjd äggvita igen. Sitter just nu med ett CTG på magen. Bebis verkar dock må bra där inne, hjärtljuden låter som en galloperande häst. Är dock lite less på det här nu, att må peck. Jävla blodtryck.

Eh?

En intressant upplysning i en av veckans kontaktannonser i lokaltidningen Mitt i Söderort.
Avd. Bara så att ni vet liksom...?



Den här var ju också lite intressant...

Dagens bak

Igår påbörjade jag den fem dagar långa processen med att göra en surdegsgrund. I väntan på att kunna baka Leilas Levain med äpple och rostade valnötter i nästa vecka så har jag bakat valnötsbröd. Jag älskar nybakat bröd med Bregott som smälter ner. Mums!

Plopp?

Varje gång jag står eller går längre tid än 5 minuter så känns det som att bebis ska ploppa ut. Helt galen tyngd/tryckkänsla i bäckenet som kommit smygande under den senaste veckan. Aj ljumskar. Och aj ländrygg. Och aj molvärk och sammandragningar. Och ja, jag tycker fan att det är lite jobbigt nu. Faktiskt. Jag tycker att man kan få tycka det såhär i vecka 35. Snart får bebis ta och komma ut tycker jag. Kanske inte riktigt än, jag vet att det fortfarande är lite för tidigt. Men snart. Jag börjar känna mig redo nu. Peppad och nyfiken. Ser fram emot förlossningen. Vill träffa vår bebis. Vill se den där lilla foten som sticker ut på magen ibland och som jag brukar kittla lite när jag får tag på den. Vill inte gå över tiden. Okej? Okej.

Baking-bonanza

Okej, så jag är ju sådär lagom uttråkad av att gå hemma på dagarna utan större mål och mening just nu. Har därför laddat frysen med scones (redan slut dock), supersatsen med kanelbullar samt en helt sjukt god och enkel banan-chokladkaka som jag verkligen rekommenderar till alla gottegrisar. Men nu känner jag att jag behöver en lite större utmaning och jag tänkte att jag skulle testa det här med att baka eget surdegsbröd (sist av alla).

Någon som har några bra tips på vad man ska tänka på? En bra grunddeg? Smarriga recept? Måste man ha en våg? (Alla recept jag hittat verkar vara i gram istället för dl.) Tips och tricks helt enkelt!?

Bebisens första skor

Larvigt, jag vet. Men jag kunde inte låta bli, de är ju bara så söta.

Just nu läser jag....

2666. Tung för mina veka handleder. Svår att få grepp om (och då menar jag inte handgreppet). Ändå fängslande.

Sånt man gillar

Förstår inte upprördheten. Liksom, vad hade de räknat med när de tar in honom med ett icke på förhand granskat manus? Hefner-grejen med kväljningarna, jag dör. Och Hollywoodelitens plågade och besvärade blickar. Hahah. Jag älskar Ricky Gervais.

Nämen...

Ställde faktiskt klockan för att gå upp och titta på riksdagens partiledardebatt idag. Tänkte att det kunde vara kul att titta på något mer bildande än Top Model på dagarna typ. Det visar sig dock bli mer av ett långdraget avsked av avgående partiledare och språkrör. Inte mycket av debatt här inte. Dock var jag tvungen att plocka fram den där gamla skämskudden när Maud Olofsson nyss gav "Mauds vänskapsglas" till Mona Sahlin, som hon kan ha när hon vill dricka vatten, eller saft... Okej, man måste kanske se det för att förstå hur awkward det var.

Ibland undrar jag också hur många gånger per dag som Jimmie Åkesson använder sig av ordet massinvandring. Nåväl. Nu ska jag bege mig ut bland folk, jag har en lunchdate liksom.

Spring!

Det är något med det där att man alltid vill ha det man inte kan få. Nu pratar jag inte om något så mycket mer dramatiskt än en längtan efter att springa. Jag är avundsjuk på alla som kan springa. Susa fram i en mage som inte liksom gungar när man rör sig. En platt mage. Att vara andfådd av träning, inte som nu, flåsa och frusta när man tar sig ur soffan. Mer sus, mindre frust. När man inte kan springa är det som att man inte vill något annat. Påminn mig gärna om detta i vår.

Så himla bra

Den här gillar jag som fan.



Han där inne i magen har hicka, BPM 140, men jag ska försöka sova nu ändå. Liksom, det mest spännande på TV just nu är MacGyver. Jag kan upplysa er om att det INTE är riktigt så bra som man tyckte att det var när man gick i mellanstadiet. I nattens avsnitt har han gjort ett bete till ett kastspö (!) av ett tuggummipapper. And guess what, det nappade! (Såklart!)

Ställer klockan på sju så kanske jag kan somna imorgon kväll istället.

Kan inte släppa det...

A propos 2 1/2 män så råkade jag tidigare i vintras deklarera min ståndpunkt till några kollegor på jobbet, alltså den om hur uselt jag tycker att det är. De kollade på mig med en blick som att det var helt obegripligt för dem att man INTE kunde gilla den serien. De hade till och med några säsonger på box. De tyckte jag skulle ge serien en chans. Jag kände mig lätt faux pas.

Som sagt, jag fattar det inte. Är det bara jag?

..
..
..

Dessutom är jag sjukt hungrig. Min mage är bottenlös just nu. Men jag kan inte bli en såndär som börjar äta på nätterna. Nä, även jag har gränser.

Lite mitt-i-natten-frustration

Att det ska vara så förbannat svårt att sova.
Jag har förvisat mig själv till soffan. Bäst så, så han får sova, han som ska upp och jobba.

På TV är det 2 1/2 män på alla kanaler, hela tiden.
Jag HATAR 2 1/2 män. Men de flesta man hör verkar liksom gilla det?! Jag fattar det inte.

The Walking Dead

Okej så zombiefilmer uppskattas inte av alla, men om man som jag är barnsligt förtjust i sånt, så tycker jag absolut att man ska kolla in första säsongen (endast 6 avsnitt) av The Walking Dead. Vi lyckades kolla alla avsnitt igår kväll, det gick liksom av bara farten. Man får ju svart bälte i att kolla TV-serier när man bara går hemma såhär. Skäms nästan när jag tänker på det.

Vilar tummarna...

Livet i 8 bitar

Vid någon av alla de gånger jag har flyttat så har jag tydligen blivit av med mitt gamla åttabitars Nintendo. Dock händer det flera gånger om året att jag får någon slags akut längtan och verkligen saknarsaknarsaknar att spela Super Mario 1, som enligt min mening är det bästa TV-spel som någonsin gjorts.

Den senaste tiden har jag varit så nära att köpa en gammal spelkonsoll och lite gamla spel på Blocket, men det har inte blivit av. I morse så vaknade jag och hade till och med drömt att jag spelat Super Mario. Liksom ni hajar grejen.

Efter frukosten försvann sambon in i datorrummet och det blev tyst en stund. Men så plötsligt så hör jag det välbekanta ljudet från Super Mario 1 och första banan. Då har han hittat en Nintendo-emulator och en massa gamla spel på nätet. Alltså, behöver jag säga mer än att: jag DOG!

Så nu sitter jag här i soffan och spelar som om vore jag tio år igen. Svettiga handflator, värkande tummar, Marabou mjölkchoklad och cola.

Så för den som saknar the good old days så finns denna fantastiska sida med emulator här, och spelen finns här. Vilken jävla kulturgärning.

Bättre och bättre...

Varit på SÖS och kollat värden och tryck och diverse. Blodtrycket har gått ner lite efter att jag börjat med 2 x blodtryckssänkande per dag, dock är det fortfarande högt, men den där värsta skakad champagneflaska-känslan i huvudet har avtagit. Fortfarande förhöjda värden av äggvita och lite annat smått och gott, men jag känner mig i alla fall bättre nu och det är skönt. Nu ska vi ta en promenad till Apoteket vid Mariatorget. Frisk luft. Lite lättare motion. Ibland kan sådant vara det där lilla extra liksom.

Avd. Hur tänkte ni nu?

Det där med ROT-avdraget kanske ändå inte var en sådär jättebra idé?

Se denna länk. OMGWTF.

Och plötsligt....

Havandeskapsförgiftning. Så nej, det blev inget tillbaka till jobbet för mig. Istället skickade läkaren mig vidare till förlossningen där jag blev liggande till sent. Blodtryckssänkande medicin, vila och täta kontroller på sjukhuset nu framöver. Liksom, vaffan. Men plötsligt föll så mycket på plats kring hur jag mått de senaste veckorna. Jag som trott att man "ska" må så här i slutet av graviditeten. Att allt är normaaaaalt. Men så var det tydligen inte. Och nu kan jag inte sova. Så jävla uppe i varv. Myrkrypningar och huvudvärk. Men bebis mår bra i alla fall. Han har vänt sig och ligger fixerad. Tillväxtultraljudet var okej. Hjärtljuden också. Förhoppningsvis så blir jag bättre nu och han slipper komma ut för tidigt. Vi får vänta och se helt enkelt.

För övrigt: Blodapelsinerna är helt fantastiska nu. Äter typ ett halvt kilo om dagen. Har insett att detta verkar vara min hittills enda gravidcraving. Apelsiner.

En klänning för framtiden

Satt nyss och suktade på en så fin klänning. Och även fast jag vet att det kommer att dröja ett tag till jag kan ha den så kunde jag inte låta bli att klicka hem den. Till våren, tänkte jag. När magen förhoppningsvis återgått till sitt normaltillstånd och man kan börja ha vanliga kläder igen. Fina kläder. Utan magmudd. Och jag insåg plötsligt att jag börjar kunna se förbi graviditen. Tankar på hur det kommer att bli efter. Och plötsligt kändes allt lite lättare. Tänk att en prickig klänning från H&M kan göra sådant.

Ikväll - Bio

Har sedan jul tvingat min kära sambo att kolla på alla Harry Potter filmerna med mig. Jag älskar dem och nu har jag lyckats omvända min sambo från inbiten Potter-hater till att faktiskt tycka att de är helt okej. Till och med såpass okej att vi ska gå och se den senaste Potterfilmen på bio ikväll. Tjihooo! Och det bästa av allt är att jag slipper ur soffan och mysbyxorna, får komma ut och titta på andra människor, sätta på mig riktiga kläder, sminka mig och som grädde på moset - äta BIOPOPCORN!

Insomnia

Kan inte sova. Det känns som att jag inte får tillräckligt med luft. Lungorna liksom trycks ihop. Lufthunger. Täppt i näsan. Nässpraysberoende. Snörvlar. Hittar ingen bekväm ställning att ligga i. Ont i nacken. Armen domnar bort. Vrider. Vänder. Och R som suckande undrar om jag inte kan andas med öppen mun istället? Går upp. Lägger mig på soffan och kollar på Spin City och Seinfeld. Slumrar. Vaknar. Obekvämt. Somnar. Vaknar. Går och lägger mig i sängen igen. Kan inte somna om. Läser. Går upp med hjärtklappning. Städar köksskåpen 06:45. Diskar. Viker tvätt. Kollar på nyhetsmorgon. Suckar. Väntar på solförmörkelsen. Men det verkar vara ganska ljust ändå.

Gravidgnäll och självömkan

Jag är less på sammandragningar nu. Det har inte blivit det minsta bättre av att vara hemma. Blir knäpp av att bara ligga på soffan, men så fort jag tar ens en kortare promenad så drar det igång. Vaknar på nätterna av att det drar och gör ont. Imorgon ska jag till barnmorskan ígen och kolla blodtrycket. Får se vad hon har att säga om att det inte blivit bättre med sammandragningarna och om jag får gå och jobba igen om en vecka eller vad som händer.

Jag är less på min kropp också. Känner mig som en valross, har svårt att resa mig ur soffan, magen är hur stor som helst och det är åtta veckor kvar. ÅTTA!!! Liksom hur stor kommer magen att bli? Läste att man kommer gå upp nästan ett halvt kilo i veckan nu.

Jag i soffan


De där jobbiga vikttankarna som hållit sig undan hela graviditeten börjar bli mer och mer påtagliga. (OMG, låren!) Jag känner mig som världens fulaste och tjockaste kvinna. Och den här förvirringen, kommer jag någonsin att kunna tänka en klar tanke igen? Försökte bygga ihop en hylla från Ikea igår. Det var en svår intellektuell utmaning att ens förstå den första instruktionen. Sover uselt och hatar att sova på sidan. Längtar efter att ligga på mage och på rygg igen. Längtar efter att bli mig själv igen över huvud taget.

Slutsats: Idag går jag all in i gnäll och självömkan och offerkofta. Därför blir det liggläge i soffan och 9:ans Mad Men maraton och ett berg av apelsiner.

God fortsättning på det nya året förresten. Hoppas att ert 2011 blir ett alldeles glimrande år!