En stilla undran

Varför får man inte fortunecookies på kinarestauranger i Sverige?

Livsandarnas återkomst = Blåbärspaj

Första feberfria dagen idag, men fortfarande tokförkyld. Känner dock hur livsandarna sakta men säkert börjar komma tillbaka. Beslöt mig för att bästa sättet att fira detta var genom att baka en blåbärspaj till min älskling. (Totalt osjälviskt av mig, jag tänker ju såklart inte ens smaka.) Tänk er själva, varm blåbärspaj med massor av vaniljsås. MmmmmMmmmmmMmmmmmmmmmmmmmm.... Speciellt idag, eftersom det råder total jävla snöstorm utanför fönstret.

Här kommer receptet på seg blåbärspaj...



1 paj, ca 8 bitar:

120 g smör
1 ägg
2 1/4 dl socker
2 1/4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
200 g blåbär

Sätt ugnen på 175 C. Smörj en pajform. Smält smöret och låt det svalna något. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda vetemjöl och bakpulver och rör ner i äggsmeten. Rör ner smöret och bred ut smeten i formen. Strö över bären och grädda på nedersta falsen ca 1 timme. Täck ev med bakplåtspapper mot slutet så den inte blir bränd. Serveras ljummen med vaniljsås.

Ha en skön fredagkväll!

Darwin vs Darwich

Så med anledning av boken jag läser just nu (Illsuionen om Gud) så blev jag intresserad av att läsa Darwin's - Om arternas uppkomst. Jag gick in på bokus.com och sökte på Darwin + På svenska. Blev dock något förvånad när en av sökträffarna blev Fadde - Min Story. Dels för att Fadde dök upp bland böcker av och om Charles Darwin (visst, deras efternamn är väl snarlika men eehh jaaa...) Och sen hade det gått mig helt förbi att självaste Fadde släppt en självbiografi.

Den beskrivande texten om boken inleds på följande vis: "Han är för evigt inskriven i svenska folkets hjärtan som mannen utanför Spy Bar..."

Ehhh??? För evigt inskriven i svenska folkets hjärtan? Möjligtvis att någon som Astrid Lindgren kan sägas vara för evigt inskriven i svenska folkets hjärtan, men Fadde? Nja, jag ställer mig tvivlande till detta påstående.

Och Fadde får mig helt osökt in på fröken Rosing och programmet Den rätte för Rosing som jag faktiskt lyckats se de flesta avsnitt av. Detta program är så dåligt att det på något sätt lyckats bli underhållande i all sin pinsamma uselhet. Vad jag förstår så var poängen med programmet att hitta en "normal/vanlig" kille till Linda. Har man inte redan vid programidén och programformatet i sig sållat bort alla "normala/vanliga" killar?

Några anledningar till att se Den rätte för Rosing:

Chippendaleskillen som sa något i stil med att det var ungefär lika intressant att prata med henne som att prata med en brödbit?

De fantastiska "uppdragen" killarna ska göra för Linda och sen Lindas fina vänner, Bobby och Alex som blir genuint(?) upprörda när killarna inte tar uppdragen på allvar.

Chocken i Lindas, Alex's och Bobbys ansikten när en kille TACKADE NEJ till att fortsätta i programmet eftersom han inte kände någon kemi.

Den pinsamt dåliga stämningen mellan alla inblandade som genomsyrar varje avsnitt.

Så... Vem kommer Linda att välja? Blir det 19-åringen eller blir det 22-åringen? Missa inte den spännande upplösningen i det sista avsnittet nu på tisdag.

La la love it!

Har tidigare ställt mig något reserverad till om jag ska köpa biljett till Where The Action Is. Men från och med idag råder det inte längre några som helst tvivel, för idag läste jag att Pixies kommer. Och kommer Pixies så kommer jag, så är det bara.



För övrigt så är jag hemma och sjuk. Hade 41 graders feber när jag kom hem från jobbet vid lunchtid i tisdags. Muskelvärk, feberfrossa och äckelhosta. Först idag har febern kommit ner till 38 ganska prick och jag orkar typ gå på toa utan att det känns som jag ska svimma alternativt typ dö. Får se om jag orkar kravla mig till jobbet imorgon. Nu blir det i alla fall sängen, en kopp te och fortsatt läsning i Illsuionen om Gud av Richard Dawkins.

Avgå vintern!

Men så kom snön tillbaka. Precis när man börjat känna ett visst hopp inför framtiden och den begynnande våren. Uscha!

Hunden från havet mm.

Åååååhhhh vad jag gillar El Perro Del Mar's nya låt - Change Of Heart. Den finns inte på youtube ännu, men kolla in den på hennes myspace i alla fall. Den är så... Bra!

Sen gillar jag också M Ward - For Beginners, men den kunde jag inte hitta någonstans så kolla på Spotify vettja!

Lite musik da

Dagens lilla musiktips från mig är The Wave Pictures
Kolla in deras myspace och speciellt låten Now you are pregnant.
I like!

Summan av tre

Så fredagen bjöd på Hello Saferide på Tyrol. Vad ska jag säga om det? Tyrol var ett av de sämre spelställena jag varit på. Ljudet var sådär och ölen dyr. Spelningen i sig var det däremot inget större fel på, förutom att den kanske var lite kort, bara typ en timme med extranummer och allt. Men Annika var bra såklart. Blir varm av hennes musik.

På lördagen körde vi en liten Pre-Thåström fest här hemma och laddade med både gamla och nya låtar innan det bar iväg till Cirkus. Hade läst recensionen av premiärspelningen i DN där han fick ljummen kritik. Det stod att det var på gränsen till olidligt segt, vilket jag inte alls håller med om. Visst, han körde mycket från nya skivan som är något lågmäld och mörk, men jag gillar det där lågmälda. Bäst var Långtbort (vilket jag också tycker är en av de bättre låtarna från nya skivan), Höghus, låghus, dårhus, Alla vill till himlen och det avslutande numret med Du ska va president som var hur bra som helst. Trist bara med den sega publiken. Alla satt som döda sillar och det liksom förtar känslan lite. Efter spelningen vart det nån öl på Söder och sen efterfest hemma hos A i Skärmarbrink.

På söndagen var det äntligen dags för Frida Hyvönen. Det kändes lite konstigt att gå på spelning på Dramaten, som att det skulle kunnat bli precis hur stiff som helst. Det visade sig dock att Dramaten var det perfekta formatet för Frida. För mig är Frida en av Sveriges i särklass bästa textförfattare och allt fokus hamnade på texterna och musiken. Jag tycker att hon är en fantastisk sångerska och det avskalade framförandet med piano, bas och trummor (ibland även cello och trumpet) lyfte verkligen fram texterna på rätt sätt. Det kändes som en fin avslutning på helgen.

Idag kunde man förresten ana doften av vår när jag tog en promenad hem från jobbet...

The ongoing war on vacation

Har hört den på P3 ett par gånger under veckan och läste Fredrik Virtanens lovordande krönika idag och jag gillar den. Florence Valentin's nya - Spring Ricco är helt enkelt jävligt bra. Jag tycker att det är lite Glasvegas över det hela, dels musikmässigt men även texten, med tanke på socialrealism osv. Så här kommer den!



Imorgon är det äntligen fredag och förhoppningsvis blir det även en punkt för det det pågående semesterkriget på jobbet. Jag har fått korta ner min semester från fyra veckor till två nu... Känns sådär, men man får väl åka någonstans i höst istället. Kände mig ungefär lika frustrerad som matadoren i Tjuren Ferdinand på julafton när semesterdiskussionerna stormade som värst idag. Nu är jag mest bitter.

Men helgen blir kul. Imorgon ska vi på Hello Saferide på Tyrol. På lördag är det dags för Thåström på Cirkus, ååå vad jag längtar! På söndag ska vi se Frida Hyvönen på Dramaten. En intensiv konserthelg med andra ord.

Sen önskar jag att snön kan ta och försvinna och att våren kan få lite fäste snart. Orkar inte med mer slask nu. Enough is enough.

Hjärta Glasvegas

Jag har nu suttit med minst en timmes skrivkramp och försökt att formulera någon form av text om hur jävla bra det var igår. Men det går inte. Jag är helt trasig i hjärnan. Det var liksom för mycket eufori, extas och känslor för att hjärnan helt ska kunna processa detta. Så för en mer balanserad rapportering av gårdagens spelning så länkar jag till Fredrik Strage's recension i DN idag.

Glasvegas live gör mig svag och stark på samma gång. Varje låt var som en kort passionerad förälskelse. James Allans röst som river och sliter sig in i hjärnan, överstyrda gitarrer som ristar spår i hjärtat, energi, kärlek, själ, känslor, avtryck. Jag kan inte säga mer än så, finner inte riktigt de rätta orden.

Kvällens bästa: Fuck you, it's over, S.A.D Light och när hela Debaser sjöng med i Daddy's Gone.

Kvällens känsligaste: Tjejen som stod framför oss och grinade oavbrutet och skickade sms - fyfandetärsåjävlabra till hela sin telefonbok.

En till älsklingslåt

En låt som går på ständig repeat i min mp3-spelare nu för tiden...

Min idol

Jag är ingen naturmänniska på det sättet att jag gärna åker ut och campar i skogen, vandrar i fjällen eller på andra sätt vistas i naturen under en längre period. Jag trivs bättre hemma på min gata i stan. Visst kan jag hänföras av det vackra och vilda men jag får lappsjuka efter ett par dagar.

Däremot älskar jag att uppleva naturen från soffan och titta på BBC's djur/naturdokumentärer signerade Sir David Attenborough. Har typ fyra-fem dvd-boxar. David är en skön snubbe, som trots att han är typ åttio år fortfarande glider runt i världen och gör fantastiska dokumentärer. Vilket grymt intressant liv han måste ha levat. Hans sätt att berätta om hur saker och ting ligger till kan till och med få mig att bli passionerat intresserad av hur ett myrsamhälle fungerar.

Idolen


Till mina absoluta favoriter av hans dokumentärer hör The Blue Planet och Planet Earth. Jag skulle lätt kunna tänka mig att byta liv med honom för ett par månader och faktiskt helhjärtat gå in för det här med naturen. Blir alltid lika förundrad över hur naturen faktiskt har en plan för allting och hur det hänger samman. (Dock inte på något kristet "intelligent design" sätt där man tror att jorden endast funnits i tiotusen år, skapelseberättelsen, yadda yadda yadda, Gud har lagt ut dinosaurieskelett etc.) Men det är fascinerande.

Hur som helst... Imorgon vid den här tiden står jag förhoppningsvis med en öl i ena handen och förväntan i bröstet, otåligt väntandes på årets spelning... Som sagt, äntligen dags för Glasvegas!

Day off...

Har tagit en semesterdag idag. Skulle till doktorn i morse och bestämde mig för att ta en sån där personal day. Skönt och välbehövligt.

Någon sa till mig för ett tag sedan att jag påminde den om Mia i Masjävlar. Så idag har jag kollat på Masjävlar. Och grinat. Är allmänt emotionell och skör nu för tiden. Grinade även när jag såg Olle Ljungström dokumentären på SVT i fredags. Såååatteehhh... Jora...

Nu lyssnar jag på Jonathan Richman och tvättar mina favorit-converse för att se om de går att rädda eller om det är dags för dem att gå vidare. Får se hur det går med den saken, det skramlar oroväckande mycket i tvättmaskinen.

Annars ser jag mest fram emot Glasvegas-spelningen på fredag. Har väldigt högt ställda förväntningar och jag hoppas att de lever upp till dem.

Och så längtar jag till sommaren...