Ah justeh... Och för den som missade Videocracy igår så finns den på SVT-Play här.
Så det kan gå, när en gubbsjuk president äger och styr i princip alla TV-kanaler i ett land där 80 procent av befolkningen tydligen har TV:n som sin främsta informationskälla. Vilken j*vla mardröm. Pressfrihet någon?
Så jag tittar på Uppdrag Granskning. Det handlar om bristen på kvinnor i kommuners bolagsstyrelser. Och då ställer man frågan till kvinnliga kommunalpolitiker: Är du intresserad av att sitta i någon av kommunens bolagsstyrelser? Har du fått frågan om du vill det? Varpå alla kvinnor svarar: Ja - intresse finns och nej - ingen förfrågan om de vill det.
Jag säger inte att det är bra att det är en sådan ojämn könsfördelning och ja, jag VET att frågan är mer komplex än hur jag framställer det nu såhär lite i affekt. Men jag måste ändå ställa frågan: vad hände med att faktiskt SJÄLV ta initiativ? Ja det är för jävligt, samhället består av patriarkala maktstrukturer men vi kvinnor måste väl i alla fall ta eget ansvar för våra mål och våra val och våra liv? Inte sitta och vänta på ett någon gubbe i kommunfullmäktige ska ringa och fråga om jag vill ha ett styrelseuppdrag. Om jag är intresserad så går jag väl in till who ever's in charge och ba: Men du Lennart, jag är intresserad av det och det och det. Du kan väl tänka på mig om något sådant kommer upp? Om de sedan ändå (most likely) fortsätter att gynna män framför kvinnor så får man väl knyta näven i fickan och kämpa mot gubbväldet och skapa debatt och vara en allmänt jobbig jävel inom partiet etc.
Men snälla, sluta att hela tiden framställa det kvinnliga könet som offer. Jag anser att alla, kvinnor som män har ett eget ansvar för sitt liv och sina mål. Så kom igen nu tjejer! Kryp ur den påtvingade offerkoftan och gör något istället, annars kommer vi aldrig att komma någonvart i detta, världens mest jämställda land. Hrm.
Trött. Så sjukt trött. Sådär trött så att det känns som att huvudet ska trilla av för att nacken orkar inte bära upp det längre trött. Tunga ögonlock som långsamt kippar efter vakenhet. Ett piggt jag någonstans långt där inne som sparkar och bråkar för att komma ut.
Och nästa helg ska man ställa fram klockan och det blir en timme mindre sömn. Hur nu det ska gå? För övrigt så skriver jag på min A-rapport/uppsats vilket tar i princip all min tid som inte går till arbete. Har utvecklat stress-acne.
Har ingen direkt motivation eller inspiration till att skriva här heller nu för tiden som ni kanske märkt. Blir mest skit. Routine bites hard. Ambitions are low. Typ så.
Så det blir en paus i bloggandet till andan faller på igen. Kanske om nån dag, vecka eller månad. Kanske lägger jag ner helt. Vi får se.
Lite sent så kollar vi hur som helst in säsong 2 av True Blood. Definitivt inte lika bra som första säsongen. Men låten är fortfarande skön. Och Alexander Skarsgård är fortfarande snygg. Men Sookie och Bill blir bara mer och mer... Irriterande.
Idag gillar jag: broccoli, solen, Ricky Gervais, knopparna på trädet här utanför, Black Cab med Jens Lekman, min nya prickiga klänning som jag bara var tvungen att köpa men som jag förmodligen aldrig kommer att våga ha på mig ändå, kaffe, kryptoniter.
Får magknip av allt kaffe jag häller i mig. Och inte är det bra för min mer eller mindre stadigvarande magkatarr heller. Det svider. Och magkatarr, det är inte bra för något. Kanske borde sluta dricka kaffe helt enkelt? Gå cold turkey. Bara dricka mitt Masala Chai-te med skummad sojamjölk? (Ja okej, Chailatte men det låter så... mammaledigt.)
Problem uppstår dock eftersom jag inte ser mig själv som en såndär person som bara dricker te. Liksom, jag? En tedrickare? Då kan jag lika gärna köpa fleece-jacka, vandrarkängor och bli utilitarist. Gå all in liksom. Jag tänker att det som krävs en del personlighetsförändring om jag ska gå över till det andra laget. Jag identifierar mig inte som tedrickare. Jag får väl leva med magknipen och katarren helt enkelt.
EDIT: Varför tror dom där som gör reklam att tjejer har någon slags sexuell klimax så fort vi shampoonerar håret / tvålar in oss? Det är så uppenbart en manlig fantasi om hur kvinnor beter sig i duschen. Note to AdMen: NEJ, vi smeker inte oss själva på ett sensuellt sätt så fort vi tvålar in oss, och NEJ vi får inte orgasm av ett nytt schampoo. Jag lovar. Idiotreklam. Bojkottar.
Och efter en elva och en halv timme lång och lätt hypomanisk arbetsdag idag, tillika igår så brann den sista synapsen i hjärnan och jag går och lägger mig i badkaret, dregglar och stirrar med tom blick in i kaklet, sträcker ut armen mot imaginär person, samtidigt som jag katatoniskt mumlar in i den kompakta tystnaden: Jag ser ljuset Jonatan, jag ser ljuuuuuset.
Alltså äntligten!!! Jag känner mig så sjukt speciell och utvald. Jag som aldrig vunnit något i hela mitt liv. Nu är jag möjlig vinnare... My gaaaawd liksom! Och just besökare 999 999, hur lyckades jag med det? Vilken känsla för timing man har.
Vi vaknar sent. Ligger kvar en stund. Blir hungriga. Han går upp och gör amerikanska blåbärspannkakor åt oss. Vi äter dem vid den där tiden som är för sent för frukost, för tidigt för lunch, sittandes vid köksbordet samtidigt som vi tittar på finalen av På Spåret från igår. Tävlar mot dom andra. Pussas. Dricker kaffe.
Nu blir det en promenad i solen och smältande snö in till stan. Vi ska kolla lite kläder, fika, en middag någonstans och sen ska vi gå på Kvarteret Skatan på Rival. Känns som en bra dag. Önskar er detsamma.
På tunnelbanan på väg hem igår satt två killar i någonstans tjugofem och diskuterade frikort:
Alltså det viktiga är att låta tjejen välja först... Å sen när det blir din tur att välja så säger du: -Jag väljer eehmm... Vad heter hon ahmenduvet hon i ehm. Äh, jag kommer inte på namnet nu men jag berättar vad hon heter efter att jag fått ligga. Aah för på så sätt är hela världen ditt frikort. Bra va?
Kom nyss hem efter att ha sett I Love You Phillip Morris. Och jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tyckte om den. Det kändes som att filmen inte riktigt kunde bestämma sig för vad den var heller. Och Jim Carrey kändes också sådär typ ska jag vara seriös eller lite sådär tokflippad? När han ska vara allvarlig ser han ändå ut som han skämtar. Har lite svårt för honom i den här typen av roller. Har lite svårt för honom överlag tror jag. (Gillade i och för sig Eternal Sunshine... Men det kanske var mer för Kate Winslet? Jag minns inte riktigt. Kanske borde se om den snart.) Hur som helst. Ewan var bra, han har någon såndär blick eller uttryck av ömhet som gör att man bara vill sträcka sig in i filmen och stryka handen över hans kind typ. Hmm, låter kanske lite konstigt inser jag, men fick den känslan. Men visst, dålig var den ju inte och ett intressant människoöde som kanske förtjänade ett bättre filmöde egentligen?! Och ja, jag är kass på att skriva om film jag VET. Inte mitt forum alls.
För övrigt har jag varit hemma på min studiedag idag och skrivit om politiskt deltagande. Vi skulle välja en förening eller organisation för att se hur de arbetar för att påverka politiskt och jag valde Djurens Rätt vilket varit intressant att skriva om.
Imorgon blir det Girls-spelningen på Debban. Den har jag längtat efter sedan november.
Plötsligt: Distans. Och man tittar tillbaka på något man sagt eller gjort och ba: Hur tänkte jag då? Så man rodnar lite för sig själv och man inser att whaddävver. Det är bara att förlåta sig själv och gå vidare. Och så gör man det. Ganska skönt faktiskt.
...att snoozfunktionen är den största anledningen till att min flextid minskat med typ åtta timmar de senaste veckorna... (Och, misstänker jag, också roten till all ondska i världen.)
Efter att ha sprungit benen möra på löpbandet sitter jag och väntar på R i receptionen på gymmet när följande konversation utspelar sig:
Tjej i päls: Jag vågar typ aldrig ha på mig den här pälsen annat än när jag ska gå hit eller bara typ ner och handla. Tjej i reception: Vaddåra? Tjej i päls: Jag har ju hund och sådär men jag är rädd att folk ska tro att jag inte är djurvän på grund av pälsen... Tjej i reception: Mmmm:ar och nickar instämmande Tjej i päls: Så jag har alltid den här i fickan säger hon och drar fram en tårgasspray ur fickan. Tjej i reception: Är det sant? Tjej i päls: Ja, jag är jätterädd för att bli attackerad av såna där djurrättsaktivister så då måste man vara beredd.
Och jag tänker att hon alltså själv verkar tycka att det inte är helt försvarbart att bära päls men att hon är beredd att försvara denna högst tvivelaktiga och omoraliska handling med att begå ett brott. Ehhh... Okej... Känns ju rimligt?!
Jag somnar på soffan med gulpennan i ena handen och boken i den andra. Vaknar som en ihopkurad liten boll och med en stramande nacke. Gnuggar osminkade ögon och för bort trassligt hår från ansiktet. Huttrar. Det har börjat skymma ute. Inser att jag inte tagit in något från de sista tio sidorna jag läste innan sömnen lindade in mig i sköna slöjor. Från datorn hörs Pictures Of You med The Cure på låg volym. Allt känns vemodigt fastän det inte är det. Kanske är det bara låten som gör det. Eller skymningsljuset? Och jag vet att det tar en stund innan jag vaknar till så jag sträcker ut mig, blundar och lyssnar och tänker.
Stora smältdroppar faller från gnistrande istappar på balkongen ovanför. Det porlar i elementen. En tvättmaskin som centrifugerar i lägenheten ovanför. Ett kylskåp som suckar. Små dammpartiklar dansar i solen som lyser in genom ett oputsat köksfönster. Nytvättat hår som ligger fuktigt i nacken. Kalla tår. Mina egna andetag.
Okej, jag ska villigt erkänna att jag är en totalt okritisk älskare av Tim Burtons filmer. Och Alice In Wonderland (3D) var såklart helt underbar. När en film kan få mig att totalt glömma tid och rum så är det en barnsligt skön verklighetsflykt och en sådan hade jag ikväll. Ville bara vara kvar där i filmen. Ååå den var så bra. Lämnade biosalongen med ett lika stort leende som Chesirekatten.
Morgonen började med att det fortfarande är vinter utanför fönstret. Och snö. Bara en sån sak. Kom till jobbet och en över natten utbränd hårddisk. Alla mina mallar och tricks som gör min arbetsdag ganska så mycket lättare var såklart bara sparade på skrivbordet och jag ba FUUCK! Med eftertryck: FUCK. Joe Pesci-Fuck. Ej räddningsbart sa hon som kom och bytte dator med en axelryckning och yadayada spara i G-katalogen. JA! JAG VET. JAG ÄR IDIOT. FÖRLÅT. Flyttade runt och flyttade tillbaka och det var allmänt jävla asmycket att göra. Stötta, tjafsa, brinna av. SKITDAG. Men det gick bra att springa med nya skorna i alla fall. Alltid nått liksom.
Efter jobbet tog jag äntligen tag i att gå till Runners Store på Vasagatan för att prova ut ett par löparskor. Det blev ett par Asics Gel Kayano 16. Svindyra, men de var helt underbara att springa i. Längtar till imorgon när jag får prova dem ordentligt på löpbandet. Kan verkligen rekommendera Runners Store, superduktig och proffsig personal som tar sig tid. Sen blev det en sväng förbi Åhléns där jag köpte en ny vårjacka också. Men det lär ju dröja ett tag innan den kommer till användning. Tö blev till snö blev till massa minusgrader resten av veckan. Blä! Dö snö, DÖ!
