There's a light that never goes out? Or is there?

Och efter en elva och en halv timme lång och lätt hypomanisk arbetsdag idag, tillika igår så brann den sista synapsen i hjärnan och jag går och lägger mig i badkaret, dregglar och stirrar med tom blick in i kaklet, sträcker ut armen mot imaginär person, samtidigt som jag katatoniskt mumlar in i den kompakta tystnaden: Jag ser ljuset Jonatan, jag ser ljuuuuuset.

God kväll!