Jag somnar på soffan med gulpennan i ena handen och boken i den andra. Vaknar som en ihopkurad liten boll och med en stramande nacke. Gnuggar osminkade ögon och för bort trassligt hår från ansiktet. Huttrar. Det har börjat skymma ute. Inser att jag inte tagit in något från de sista tio sidorna jag läste innan sömnen lindade in mig i sköna slöjor. Från datorn hörs Pictures Of You med The Cure på låg volym. Allt känns vemodigt fastän det inte är det. Kanske är det bara låten som gör det. Eller skymningsljuset? Och jag vet att det tar en stund innan jag vaknar till så jag sträcker ut mig, blundar och lyssnar och tänker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar