Plötsligt: Distans.
Och man tittar tillbaka på något man sagt eller gjort och ba: Hur tänkte jag då? Så man rodnar lite för sig själv och man inser att whaddävver. Det är bara att förlåta sig själv och gå vidare. Och så gör man det. Ganska skönt faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar