Jag har en kärleksaffär....

Jag har återupptagit ett gammalt förhållande.
Det hela började egentligen med Smash Hits nångång för länge sen, i en tidsålder långt innan mobiltelefonerna fanns. Jag och tjejkompisarna var äkta fjortisar och brukade träffas i stan med studiebidraget brinnandes i fickan, bara för att gå till Press-Stop i Gallerian och köpa Smash Hits! För att läsa om Hrm hrm harkel...
Take That tror jag minsann att det var vi ville läsa om... Hihi (Gömmer mig bakom skämskudden)

Men Smash Hits växte man ifrån nångång i slutet av den där hormonstinna, ångestfyllda högstadietiden och då blev det New Musical Express istället. (Och en del VIBE också under hip-hop-eran) Sen rann det bara ut i sanden, NME försvann ut i periferin någonstans och har sedan befunnit sig där i fleraflerafleraflera år.

Men så kom det sig en dag för några veckor sen, när jag såg att det var 15 minuter kvar tills tåget mot Fruängen skulle komma. Jag slank in på Pressbyrån och stirrade med tom blick på tidningshyllan. Stod där i valet och kvalet, Bang eller...

Och så plötsligt så var det som att ögonen bara zoomade rakt in på NME där den stod, lite kantstött och skrynklig, helt ensam och bortglömd bredvid ett glossigt magasin om inredning. Jag slet den till mig och kände pirret i magen, kände pulsen slå snabbare och hårdare... Så jag köpte den, och sedan dess så är jag fast igen. Så nu har jag bestämt mig, jag och NME kan nog ha en framtid tillsammans igen. Jag tror jag vågar satsa på det här och ska nog ta och lägga in om en prenumeration snart. (Får dock vänta till efter semestern, känns lite saftigt med 1200 spänn nu när jag förhoppningsvis snart ska ut och resa.) Men till hösten så blir det många och långa sköna timmar i sängen tillsammans. Längtar redan!

Har förresten fixat tickets till Popaganda den 29-30 augusti. Kan bli hur skoj som helst med bland andra Laakso, Sebastién Tellier, Bob Hund och Teddybears STHLM. Speciellt nu när jag "missade" Accelerator, är fortfarande hur deppig som helst för det. Vill åka på Way Out West också men det finns en klar nackdel med det och det är såklart att det är i Götlaborrrrg så vi får se hur det blir med den saken.

Skönt att Spanien vann EM-finalen igår. Jag erkänner villigt att jag har många fördomar om Tyskland i allmänhet och om tyskar i synnerhet vilket innebär att jag kanske inte direkt tänker på dem som ett sympatiskt folk fulla av empati och kärlek... (Detta baserar jag bl.a. på mina iakttagelser av tyska charterturister när man varit utomlands samt en och annan historielektion) Eller som Lisa Magnusson (krönikör på kvällstidningen med rosa sportbilaga) uttryckte det i någon av sina krönikor så lider även jag av tysktourettes. Inte bara därför det var skönt att Spanien vann, men mest därför...

För övrigt så önskar jag att det fanns smink som var som Photoshops filter, man är ju såå mycket snyggare med lite reducerat brus, ytutjämning och diffus glöd...

För det är jag värd... Goddamnit!

Verkligen

Det började med quinoasallad och latte på ett litet fik inte långt från Västerbron. Därefter blev det en sväng ner till Tanto och lite rosévin i gräset. När vi (fem tjejer varav tre är singlar) satt där och diskuterade djupsinniga saker som vart den lägre skämsåldern på hångel går, midsommarfylla och 30-årskriser så upplöstes de regntunga molnen och himlen sprack upp i en underbart solig, blå och molnfri himmel. Promenerade bort till Zinken och Thåström hade redan börjat, men vi hann ändå höra en kanonbra, nästan akustisk version av Die Mauer. (Å vilka högstadieminnen det väckte.) Han körde också gråtlåten Fan Fan Fan, Sönder Boulevard, The Haters och Du ska va president. Skitbra, Thåström levererar alltid. Hade glömt hur bra han faktiskt är. Hjärta!

KENT. Det var den bästa konserten jag sett med dem på ett tag nu. Både Annexet i november och Västerås i februari var inte alls samma känsla. Lämnade de konserterna... kanske inte besviken men det kändes på något sätt tomt och ofullbordat. Men igår så kändes det sådär fint och bra igen, jag tror att vi blev lite sams igen jag och Kent.

Första halvan av konserten var bäst. De körde massa gamla låtar som man längtat efter att höra live ett tag nu... Typ Celsius, Blåjeans, Stenbrott osv. Saknar dock fortfarande Istället för ljud som jag tycker är en av deras bästa låtar. Dom körde en helt ny låt också som var under konstruktion. Den hette typ Håll ditt huvud högt, eller Håll huvudet högt, nått i den stilen. Det lät okej, Kentigt liksom.

Det slog mig verkligen vilken otroligt blandad publik dom har lyckats skaffa sig under åren. Allt från femtiopluspar till finlandsfärjeslampor till små tolvåringar.
Hur som helst, vi hade sjukt kul, sjöng och hoppade runt som galningar.

Efter konserten vart det en sväng förbi ställe på Söder med tillstånd att servera alkohol. Stannade till halvtre typ, kände mig för nykter, felklädd och trött för att gå vidare. (Hallå, jag är ju faktiskt 30-plus nu...)

När jag gick hem från tunnelbanan så började solen gå upp och det var inte en människa på vägen hem. Lyssnade på Västerbron (en av de bästa låtarna som gjorts av ett svenskt band ever) på högsta volym i lurarna och hade ett sånt där härligt halvandligt ögonblick där jag blir sådär uppfylld av kärlek för Stockholm, livet, musiken, kärleken. Det kändes som ett fint sätt att avsluta kvällen på.

Ibland måste man bara grina en skvätt

Deras lejonbäbis...

Band Of Horses

Alltså FUCK vad Band Of Horses är bra, tror jag håller på att utveckla ett beroende. Jag bara älskar No one's gonna love you, den är ju så fantastiskt vacker och den perfekta depplåten. Texten är så fin att jag nästan får en tår i ögat.

Älska den du med, lyssna på youtube-klippet nedan!

Jag var nere men uppe på fem....

Jag behövde en ny start för att komma ur någon slags halvseg koma jag hamnat i sista halvåret. Lade ner min gamla blogg och startade denna istället. Det gör kanske ingen skillnad, men det kändes så. Ville bara bli av med det gamla och börja om på en helt ny och blank sida.

Ikväll har jag lite kvalitetstid för mig själv.
R är ute och fiskar hela natten. Känns skönt att vara ensam hemma och lyssna ikapp lite nya skivor jag har införskaffat men inte hunnit eller orkat meditera över ännu.

En annan fördel med att vara ensam hemma är att jag kan äta hur mycket Ben & Jerrys Chocolate Fudge Brownie som helst utan att skämmas. Alltså denna gudomliga glass! Jag är ingen älskare av chokladglass egentligen, det blir så enformigt och mastigt men denna glass är himmelsk. Stora, mjuka browniebitar som bara smäääälter i munnen... Mmmm-mmmmm-mmmmmm!

Kvällens genomlyssningar på skivfronten har varit:

MGMT - Oracular Spectacular
Absolut, jag gillar det efter en första genomlyssning, men jag behöver lite mer tid innan ett slutgiltigt utlåtande.

Foals - Antidotes
Inte så jättenytt längre, men det här gillar jag också.

The Ting Tings - We Started Nothing
Alltså jag vet inte om jag hatar det eller om det egentligen är lite halvcatchy?! Har inte bestämt mig riktigt ännu...

Speedmarket Avenue - Way Better Now
Inget nytt och revolutionerande men en helt okej skiva.

Imorgon blir det jobba (beordrad övertid IGEN) och sen möta upp tjejerna på Knivsöder för en drink eller två och sedan en sväng förbi Zinkens IP och kolla på farbröderna i KENT och farbror Thåström. Kan förhoppningsvis inte bli annat än bra.