Oh no...

Min favoritlåt just idag.

Andrew Bird - Oh No...

En ny bekantskap

Så jag satt på jobbet, som vanligt lyssnades på P3. Helt plötsligt spetsades öronen lite extra på en låt, Portrait Painter(s) - Forgive/Forget. Så fort jag kom hem slog jag på datorn och letade upp myspace-sidan. Så det får bli dagens lilla musiktips från mig. Kolla in låten på http://www.myspace.com/portraitpainters Göteborskt och lovande...

Nu blir det sushi, ett glas vin, När lammen tystnar och en alldeles för lång väntan på den där lönen man gjort sig så förtjänt av. Tick tack Clarice...

Bloggdöden

Eftersom alla mina gamla inlägg på något mystiskt vis försvunnit från huvudsidan så gör jag det här inlägget för att se om de gamla kommer tillbaka eller om bloggen helt plötsligt lagt ner sig själv eller bestämt sig för att avgå med omedelbar verkan. Har inget särskilt att skriva om så det får väl som vanligt bli en låt jag gillar...

Dagen till ära, (eftersom Morrissey släpper ny skiva idag) så får det bli en gammal The Smiths låt.

My preeeciouuuusssss

Idag köpte jag en ny, fin mobil. Kände mig som självaste Gollum på väg ut från affären, nästan smekandes paketet med lysten blick och pirr i magen. Men visst är den fin min Touchwiz. All touchy and nice.

Förlorade skills

Har en kväll för mig själv, ensam hemma. Det hör inte till vanligheterna nu för tiden, att min kära sambo beger sig ut på stan och förlustar sig. Så jag passar på att njuta av den lånade ensamheten. Lyssnar på musik alldeles för högt. Sjunger med. Skulle laga en middag. Det gick sådär. Eftersom R alltid är hemma en - två timmar före mig om dagarna så står han oftast för middagsplaner och matlagning, en lyx jag blivit alltför bekväm med. Om så mitt liv hängde på det skulle jag inte klara av att steka till en köttbulle med hyfsat resultat. Skulle jag bo själv skulle det bli pasta (plain) varje dag i veckan. Kortfattat: Jag är inte nere med stekpannan längre. Det enda jag gör till perfektion nu för tiden är pannacotta, och det kommer man kanske inte sådär jättelångt med till vardags.

F.ö: mitt liv just nu: magkatarr, jobbtrött, för stora tankar om för små saker, uttråkad, frustration, förvirring, fika, musik, allvarliga funderingar på att börja plugga och aaa... jobbtrött.

Hur som helst... Hörde att Glasvegas gjort en cover på East 17's (om någon minns?) gamla hjärtasmärtalåt - Stay Another Day. Var ju naturligtvis tvungen att kolla upp den och här är resultatet...





"Det är sent och det dröjer lite till, innan blommorna slår ut..."

He is real!

Läser på dn.se om en kille som frias från anklagelser för rattfylleri då han menar att en man vid namn "Molgan" (domstolens stavning), 120-130 cm lång, med hår ner till knäna, vita byxor och norsk brytning kört bilen. Jooorraaasörruuusaaatteeehhhh... Visst vettu... Det var Mållgan som körde dåra. Han frias trots att man enligt domen "finner vissa utrymmen för tvivel". Stor humor.

Det fina i denna nyhet är ju i alla fall att Mållgan faktiskt existerar, man kan ju nästan säga att det fastställts i domstol. (Däremot ser han, enligt ovan nämnd beskrivning, inte riktigt ut som jag föreställt mig.)

Och att jag kommer att utnyttja detta faktum till min fördel framöver råder det i alla fall inga tvivel om. Jag är fri från ansvar. Devantejaa.. Det var faktiskt Mållgan som gjorde det... typ...

Sakernas tillstånd...

Klippte mig och därefter stressades det in till Chinateatern för att kolla in sista föreställningen av Magnus Betnér och hans Tal till nationen. Han var helt klockren och jag gillar hans "sura gubben" cyniska attityd till livet och sakernas tillstånd. Vi delar helt klart en och annan åsikt om saker och ting, jag och Magnus. Om det inte var för att det var hans sista föreställning så skulle jag helt klart rekommendera alla att gå och se den. Ni får kolla in den på dvd istället, de filmade hela föreställningen ikväll.

I söndags var vi på Markus Krunegård på Cirkus, det var helt okej och kvällens höjdpunkt var helt klart när han gjorde Sarah och Mauro Scocco (vad gammal han har blivit) kom in på scenen och körde den med honom. Sarah är ju en gammal favoritlåt och jag blev klart nostalgisk. Han spelade också en "ny" låt - Fel på hjärnan. Låten är musikmässigt grym men texten bara sådär. Jag tycker den känns ganska mycket Stone Roses-gitarrer, typ Love Spreads eller nått. Han kallade det själv för britpop på svenska.

Är förresten så glad! Min underbara vän J har fixat biljetter till Frida Hyvönen på Dramaten. Det piggade upp en annars seg vecka på tråkiga jobbet, speciellt eftersom jag missade henne i december på Södran.

Nåväl, imorgon är det torsdag vilket innebär att det snart och äntligen är helg. Nu ska jag försöka vänja mig vid mitt nya, kortklippta jag.

Godnatt!

Sarah!

Låttextnörderi

Jag kan nörda ur totalt på låttexter. En liten rad, ett ord, en formulering, en känsla som bara infinner sig. Typ insikt. Man får ont i kroppen, själen, hjärtat, ögonen svider till och man känner att det talar direkt till just mig, att det är precis så det är, äntligen har någon annan lyckats sätta ord på det jag känner men inte lyckats formulera själv. Så om du är som jag så vill jag tipsa om den bästa blogg-idén jag hittills hört talas om.

Annika Norlin (Hello Saferide, Säkert) har startat en blogg Waiting around to die som handlar om just poptexter och allt det där fina. Helt briljant och jag bara älskar det.

En av mina favorittexter... Av mäster Cohen såklart.

En eftermiddag i början av februari...

Loggade ut från tråkiga jobbet redan 15:30 idag för att ta en promenad mellan malmarna, över Västerbron. Hem. Behövde gå. Och tänka. Och känslan av att ingen vet var jag är just precis nu. Solen gick ned bortåt Södermalm. Det gnistrade i kyldiset och de spruckna isflaken över Riddarfjärden. Svanarna tvättade sina vingar i vattenhålen. Änderna såg på. Ett borttappat hjärta låg bortglömt på Norr Mälarstrand. Sms-fingrarna för stelfrusna för att plocka upp det, sinnet för slött. På Västerbron. Tittade ut över staden. Stockholm. Kisade mot fyrans buss. Sökte en känsla. Fann den inte. Vill bara vara. Inget mer än så. Melankoli.