Ut med det gamla...

Nu sticker vi ut till skärgårn för att fira in det nya året med bästa vännerna, nyårsdopp, bastu och champagne (uttalas Carl-Janskt)!
Gott slut!

Mellandag

Jag har handlat en superfin prickig klänning som satt som en smäck, dock ej på rea.

Snart kommer finaste vännerna på fika, tanken är att de ska äta upp resten av julgodiset så att jag slipper inledas i mer frestelse... En annan tanke är också att jag ska komma igång med träningen... Vilken dag som helst nu.

Ikväll blir det dock bio med älsklingen - Tinker, Tailor, Soldier, Spy. Känner på mig att den kommer att vara awesome.

Samma sak

varje år... Vad ska vi göra på nyårsafton? Man ringer runt och kollar...

God Jul

Godmorgon och en Happy Festivus från oss! Önskar eder alla en alldeles glirmande dag!

Bullmamma in spe

Okej så köttbullarna är rullade, chèvrebollarna likaså. Vit chokladtryffel med äpple och kanelsmak är to die for, rocky roaden blev sådär... Romspetsad saffranskaka och hemmapepparkakor... My gawd, är jag inte en bullmamma in spe så säg?

Imorgon ska vi ha vår första gemensamma jul med familjer och allt här hemma hos oss. Det ska bli... Intressant!

Nu ska jag slänga mig på soffan med en whisky, kräva en nackmassage av R och kolla på På spåret! Ha en fin dag före dan...

Idag saknar jag en gammal vän....

Pirr

Idag har jag haft ett sånt där obestämt föraningspirr i magen, typ förväntanspirr eller vad som. Men så hände inget speciellt och då blev jag besviken och känner mig lite snuvad liksom. Avgå magkänslan!

Kanske var jag bara hungrig?!

@ Wirströms

Alltså Brooklyn Lager... Precis lika smarrig som jag minns det. Och välförtjänt på-vägen-hem-öl efter julhets på stan.

Stora frågor...

Ska jag göra't? Ska jag klippa lugg igen?

Fredagkväll

Nyss hemkommen från julkonsert med min mosters kör i Andreaskyrkan på Söder.
Lite finstämda julsånger kändes fint en regnig kväll som denna. Någon julstämning infann sig dock inte, men det berodde mindre på kören och mer på mina antikänslor för julen i största allmänhet. Vemod. Har nyss nattat sonen, R är på julfest med jobbet så nu ska jag smälla av på soffan med apelsiner och Vampire Diaries.

AJ

Blev nyss skallad av sonen så hårt att vi båda började gråta.

10-månaderskontroll

Man känner sig aldrig så dålig som förälder som när man är på BVC. Idag var det 10-månaderskontroll och då fick jag höra att min son är för glad och öppen och social för sin ålder. Att barn i hans ålder liksom SKA vara väldigt blyga. BU för mig liksom. Blir lite irriterad känner jag. Liksom förlåt att jag har ett glatt barn. Jävligt sopigt av honom att le mot doktorn. Ajjabajja!

Grodor

Tänkte att jag skulle vara lite mer försiktig med hela den där låta tankar hoppa ur munnen grejen nu när jag är tillbaka på jobbet. Det har väl gått sådär hittills. Jag trodde jag lärt mig att man alltid.tjänar.på.att.hålla.käft. Jag trodde liksom att jag blivit lite mer... vuxen nu... Bara lite...

?

Hur ska det gå? Kommer hon tillbaka, Kumiko?

Doftminne

Någon luktar Nag Champa på tunnelbanan och jag ramlar handlöst tillbaka tio år i tiden (typ?!) och minns pirr och The Smiths natt i lägenhet på Söder. Man var liksom ung då.

Vintertecken

När håret blir sådär statiskt som när man gnuggat en ballong och det klistrar sig mot kinderna...

Helgen v. 48

Snart har den tagit slut. Jag har bakat pepparkakor och blivit ett år äldre. Yay me!

Annars

kan jag verkligen rekommendera Breaking Bad. Sjukt bra serie att fördriva julångesten med.

We no speak americano

Och utanför jobbet står en och spelar amerikanska nationalsången på trumpet när jag trillar ut på friskvårdstimme klockan tre. Vaddå, första baksmällan på ett och ett halvt år kräver sin friskvård, right!?

Det skulle ju va dans dans DANS!!!

Jag tänker att...

what goes around comes around... (Med tanke på gårdagens Agenda)

Lost in music?

Jag har inte hängt med alls det senaste året.
Har inte satt min fot på Debaser eller annan spelning sen... jag minns inte ens när. Det enda jag snappat upp i år är typ... Wu lyf. Jag är alltså mer än less på mina gamla spellistor på Spottan. Så jag undrar, är det någon som har någon kul lista eller tips på inte nödvändigtvis ny men spännande och kvalitativ musik (och då menar jag inte typ listmusik) som vill dela med sig? Langa gärna på en länk i kommentarsfältet.

För övrigt... November.... Yuck.

Alltså....

November. Usch.

Inte. Min. Grej.

Angående äldreboenden

Fy fan för att bli gammal i det här landet säger jag bara. Får en klump i magen och svid i ögat när jag hör nyheterna. Ingen värdighet. :(

Det bästa

med att jag har börjat jobba igen är att komma hem på eftermiddagen, ropa hallå i dörren och man hör ett litet glädjetjut och sonen som kommer krypandes i full fart mot en för att kramas. Så mysigt.

Annars kan jag inte påstå att så mycket hänt sen sist jag jobbade. Samma samma liksom. Nackdelen är väl att man fått lite distans och inser att det kanske är dags att gå vidare. Men då uppstår nästa fråga, vad ska jag göra då? Mycket funderingar kring framtiden just nu. Vill inte byta jobb för att komma från något, utan vill verkligen hitta något som man vill komma till. En viss, men dock signifikant skillnad.

Och...

för tusende gången denna föräldraledighet så hör jag intromusiken till Hem till gården och stänger av TV:n.

För övrigt har jag lärt sonen att high fiva idag. Livsviktig skill menar jag.

Kastar även ut en fråga till eventuella småbarnsföräldrar som läser: Välling??? Känner mig väldigt tveksam sen jag upptäckte att de petar i maltodextrin i det vilket även finns i energidrycker som typ bodybuilders brukar dricka efter ett hårt träningspass. Försöker köra gröt på kvällen istället... Men välling är ju så smidigt. Åååh jag vet inte.

Jag fattar ingenting... Kommer The Stone Roses eller inte? Måste måste måste gå i så fall.

Mina lattedagar är räknade...

På måndag är det dags att återvända till människobyn. På halvtid. Och även om jag kommer att längta ihjäl mig efter världens finaste buskorv så känns det som semester att hänga på jobbet några dagar i veckan för nu är det inte många lugna ögonblick här hemma mellan 07 - 20 på dagarna. Det kryps och stås och görs klättringsförsök, datorn och sladdar är typ det mest spännande ever. Sen verkar han ha utrustats med ungefär samma tålamod som jag, dvs nästan inget alls så atteehhh... Lite krävande är han. Och det här med möblerade rum, det var ju fint så länge det varade. Och idag, på sin åttamånadersdag så sa han mamma första gången när han kom krypandes upp i min famn. Mammahjärtat svämmade över av stolthet.

Hur som... R är på fest ikväll, själv passar jag på att kurera min värsta förkylning på flera år i soffan med två andra snubbar... Ben och Jerry och några avsnitt Arrested Development. Så. Jäkla. KUL!

Att bada eller inte bada?

Vågar inte lägga mig i ett varmt bad med en bok p.g.a. rädd att dö drunkningsdöden. (Förkylt barn som inte sover på nätterna - jag har sovit ca 8 timmar på tre dygn - typ sådär trött så att man har spagettiben.)

Guilty pleasure

Idag är det säsongspremiär av Gossip Girl - mitt guilty pleasure. Jag erkänner något motvilligt att jag blivit hooked här under min föräldraledighet när jag lessnade på Top Model typ. Haha. Nackdelen med att gå hemma för länge utan hjärnstimulans och annat vuxet inflytande är alltså detta och även fast jag tycker att det är ganska töntigt så kan jag inte låta bli liksom. Alla är så snygga och har grymma kläder så längtar man till New York också. R fnysskrattar åt mig och jag skäms lite. Men whattaheck... Ååå nu börjar det! Hihi!

Pajasvarning

Men på riktigt... Juholt. Vilken fjant. Om han på något sätt lyckas bli statsminister så flyr jag landet.

Update

Efter nästan en månads klurande och gungande fram och tillbaka på alla fyra så började lillkorven att krypa i torsdags. Och så sätter han sig upp själv. Så nu har vi inte en lugn stund här hemma. Speciellt sladdar är sjukt spännande. Inser att R inte kommer att få det riktigt lika lugnt och skönt på sin föräldraledighet som jag har haft det.

Det gick förresten bra i fredags. Och jag följde med ut på AW men åkte hem vid åttatiden för att jag hade dåligt samvete för att jag inte hade dåligt samvete för att jag var ute. Haha. Och så längtade jag såklart efter F också. Men han sov (i ihopfallen krypposition) när jag kom hem. Och jag inser att det inte känns riktigt lika ångestladdat och jobbigt att börja jobba igen som jag har byggt upp det i mitt huvud.

Igår lagade jag den smarrigaste risotton ever, typ Gordon hade blivit imponerad, så god var den. Tricket är att röra hela tiden och ha mycket (och en bra) parmesan. Mums! Och en fin Amarone till det, vi firade att vi fick vårt förstahandsval på en lägenhet som vi anmält intresse på i Långbro Park. Inflytt först om ca två år dock eftersom den inte har börjat byggas ännu.

Nu ska vi ut och ta en långpromenad runt hela Årstaviken, njuta av sol och krispig höstluft. Kanske ta med kameran och fota lite.

Separationsångest

Jag står på tunnelbanan på väg till jobbet för någon slags diffus heldagsaktivitet/VP/trivseldag. Första gången jag lämnar F en hel dag. Känner mig helt naken och exposed utan barnvagnen, var ska man göra av armarna?! Jag känner mig som en orangutang typ. Får se om jag pallar after work också eller om jag hinner längta ihjäl mig innan dess... Blir bra träning för att börja jobba igen, bara två veckor kvar nu. Damn you jämställdhet! Haha!

Lite labil

Detta är verkligen från ena sekunden till den andra. Gotta love them moodswings. Haha

Utefez... Lätt!

Den här lånade jag från briljanta Stockholmsnatt... Tyckte den var rolig...

Babymassage

Idag var det dags för babymassage. Vid anmälan så frågade jag om det funkar när de är så stora som sju månader. Tanten som höll i det frågade hur rörlig han var och jag sa att jo men han är väl hyfsat rörlig, han försöker krypa nu, men är inte riktigt där ännu. Hon tyckte att vi ändå kunde göra ett försök.

Alla andra barn låg där så snällt och lugnt. För oss gick det sådär, måste jag väl ändå säga...



Därefter fika med finaste vänner och deras småfolk, babbel, sol genom gula löv och en promenad hem över Årstafältet. Livet är fint.

Namnsdag

Idag har Leonard namnsdag, vilket är F's andra namn efter min favorit Leonard Cohen såklart. Vi har lyssnat hela dagen, dagen till ära.

Liljeholmsbron

Wordfeud

Har börjat drömma random bokstäver och vilka ord de kan bilda.

En favorit

Daniel Sjölin. Han är så bra på intervjuer och så mysig som programledare att man bara liksom gillar honom.

Lost

Jag har tappat rösten liksom. Vet inte hur jag ska hitta tillbaka hit.

Kom höst!

Nu har det äntligen skett! Jag har fixat träningskort på gymet som ligger max två minuters promenad från där vi bor. Så nu kan jag inte längre skylla på att det är långt bort och jobbigt att ta sig dit. Nu ska de sista gravidkilona bort, så är det bara. Vill komma i mina gamla jeans igen utan att det väller över kanten så att säga och hoppas kunna göra det till årsskiftet i alla fall, det känns som ett lagom mål.

Annars så längtar jag mest efter svala, friska, krispiga höstdagar att promenera runt i. Känner mig helt klar med sommaren nu.

Loppis

Av någon underlig anledning kan jag inte lägga upp inlägg via bloggen längre, när jag trycker på publicera inlägg-knappen händer ingenting.

Igår var vi på 2KM-loppisen i Aspudden, jag och F med våra pansarvagnar. Det blev en sprillans ny flytväst, en skaloverall och 2 bodys till korvas. Allt för totalt åttio spänn. Inget till mig själv. Blir inte så mycket sånt nu för tiden. Annars kan jag rekommendera Täby Bakluckeloppis vid Täby Galopp till alla med småbarn. Sist vi var där för några helger sen köpte jag ett gäng Po.P kläder i jättefint skick för fem spänn styck. Hur bra som helst. De är ju inte använda så mycket när de växer i den här takten.

Misstänker även att F håller på att få sin första tand. Det är himla kinkigt, dreggligt och nästan ohälsosamt mycket gnagande på tummen (han verkar inte riktigt förstå poängen med bitringen jag köpt). Spännande är det i alla fall. Han börjar bli så stor. Liksom tänder!

Ska förresten fortsätta plugga statsvetenskap i höst. Det blir halvtid på distans även den här gången. Blir intressant att se hur det går att kombinera med att vara hemma med F och plugga samtidigt. Börjar i och för sig jobba halvtid den 24 oktober också så det blir väl mycket kvällar och helger misstänker jag. Blir skönt att få använda hjärnan lite efter att ha gått hemma såhär länge.

A propos det. Om någon har boken "Demokratin och dess antagonister" av Robert Dahl så köper / lånar jag den gärna ASAP. Den är slut överallt och även utlånad på bibblan. Hör av dig i kommentarsfältet i så fall. Nu ska jag läsa en saga för F och sen träna lite krypning.

Tillbaka till verkligheten

Var förbi jobbet idag och pratade med chefen. Gjorde planer för återgång i arbete. Bara två månader kvar nu, sen börjar jag jobba halvtid. Vad fort tiden gått, men samtidigt känns det som en evighet sedan han föddes. Han är så stor nu vår lilla korv. Sex månader i måndags. Har börjat med mat och är i största allmänhet världens goaste och mysigaste och gladaste unge. Har redan separationsångest. Ska verkligen passa på att ta vara på den här tiden, mysa, dricka en massa latte och ha det fint.

Justehhh

Jag har ju en blogg ja...

Bästa apan

Apa snor kamera och tar ett självporträtt:



Älskar't!

The boat that rocked

Craving!



Äter glass, lyssnar på Filip och Fredriks podcast och spelar Solitaire.

Växlande molnighet

Träffade en kompis som nyligen har slutat att amma och hon sa att det var så skönt att känna sig som sig själv igen, att den där hjärngröten faktiskt försvinner och att man återfår sin vanliga skärpa. Åååhh kände jag då. Jag längtar.

Just nu kan jag knappt följa ett avsnitt av West Wing utan att var femte minut fråga R typ Va? Vad menar dom? Jag fattar ingenting just nu?! Vaddå? Har jag missat något? Och så har jag precis kommit igång med att läsa böcker igen, men känner att det trögt. Så att ja, med skärpan är det sådär... Växlande molnighet med en del dimma där inne skulle man kunna säga. Att komma ihåg saker - det är bara att glömma. Bu för amningshormoner. (Men ja, jag förstår syftet med dem, att de är till för att man bara ska fokusera på bebisen osv.) Imorgon blir det dock premiär för smakportioner. Det ska bli kul och spännande att se hur han reagerar på det. Det blir potatispuré. Yumm! BVC-tanten tycker att F måste börja äta lite gröt för att lägga på sig på vikten då han ligger lite för långt ner på kurvan. Fastän han fortfarande ammar som en TOK och följer sin egen kurva. Jag tycker inte han ser för smal ut i alla fall så jag är egentligen inte särskilt orolig, men vad vet jag?!



Annars så har lillkorven fått låna en Bumbostol. Hur bra som helst eftersom han älskar att "sitta själv". Och bra för hans bakhuvud som blivit ganska platt. (Tack F, den är suverän!)

Äsch da

Vi somnade i soffan efter en stund. Han med snuttefilt och jag med Murakami över ansiktet. Nyhetsmorgon som bakgrundsljud ger konstiga drömmar. När jag vaknade var städsuget borta. Nu ska vi ut i solen istället. Enligt rykten ska hela juli regna bort.

Städmani

Vaknade alldeles för tidigt. Kunde inte somna om efter amning och F låg och kvittrade så glatt i sängen att jag struntade i att pilla in nappen och tänkte istället: vi går upp! När jag dricker mitt kaffe i morgonljuset ser jag dammtussarna allt för tydligt. De är överallt. Och börjar man se sånt så ser man allt det andra också, dammiga hyllor, granatäpplekladdiga skåpluckor och fläckiga golv. Börjar dammsuga men hejdar mig då jag efter ett tag inser att klockan bara är 07:20, alltså kanske lite för tidigt för dammsugning?! Sätter mig i soffan och glor på nyhetsmorgon. Hoppas att städimpulsen håller i sig. Man vet aldrig när andan faller på igen. Det ska ju bli strålande väder idag också.

Alfalfa

Allt detta prat om groddar gör att jag blir sugen. Vågar man äta alfalfa?

Snart semester....

Vi hade en riktigt skön midsommar ute på F's underbara landställe på Ljusterö. Det blev en lugn och städad tillställning och det kändes sådär präkigt skönt att vakna på midsommardagen, inte det minsta bakfull. Men vi bestämde dock att när vi slutat amma ska vi gå ut och dricka champagne och bli lite fulla! Liksom, har inte varit ute och tagit en endaste liten drink på över ett år. Det skulle kännas väldigt vuxet och lyxigt på något vis. Att klä upp sig och sminka sig.

Nu är det bara fyra dagar kvar, sen går R på semester. Sex långa, sköna veckor gemensam ledighet. Det blir lite hemma, lite Skåne, Göteborg och Hälsingland, bara glida runt och njuta av livet.

Gullungen!

Hurra för F som blir fyra månader idag! Världens gladaste babbel-dreggel-sprattelgubbe!


----------------------------------------------------------------stora killen----------------------------------------------------------------

Chillar i soffan

Vi kör pyjamasdag i soffan idag jag och F. Kollar film (just nu The Kings Speech, sen blir det nog lite Harry Potter IGEN), äter jordgubbar och låter den här mulna, trista, höstlika dagen passera.

En bra sak: jag kommer i mina gamla jeans nu. Jag kan inte påstå att de sitter särskilt bra, men om jag drar in kängurumagen och håller andan kan jag knäppa dem. Hurra! Har tappat 16 kilo nu, 8 kilo kvar till vad jag vägde när jag blev gravid, 10 kilo kvar till målvikt! Sakta men säkert...

Kärlek

Så mycket som händer på ett år i ens liv. För precis ett år sedan låg jag med huvudet i R's knä och grät av hormonstormar och oro för att IVF-försöket inte skulle funka. Nu ligger jag här i soffan och tittar på vår lilla son som sover med sin snuttefilt över ansiktet. Jag känner hur all kärlek växer till en varm klump som fastnar i halsen och jag försöker svälja bort den men det går inte och så måste jag grina en skvätt. Det liksom överrumplar en då och då hur otroligt mycket jag älskar den där lilla korven, vilken fin liten familj jag har, och det är den häftigaste känslan jag någonsin känt. <3

Den onda cirkeln

Vaknade imorse med huvudvärken från helvetet. Öppnar ögonen, det slår blixtar och typ vita elefanter flimrar förbi. Går runt och kisar vilket troligtvis inte gör huvudvärken bättre. Treo funkar i trettio minuter. Och sonen som är väldigt mycket sådär "underhåll mig" hela tiden blir uttråkad och kinkar, jag får mer ont i huvudet och har svårt att hitta på något, han kinkar ännu mer und so weiter. Varje gång jag reser mig svartnar det för ögonen och jag måste sätta mig ner. Bajsdag. Tur att sambon kommer hem snart. Behöver typ ett bad, massage och sömn.

Jordgubbar och bästa skivan!

Jag skulle lätt kunna leva på jordgubbar till frukost-lunch-middag hela sommaren. Äter väl minst en halvliter om dagen nu för tiden. Billigt är det också. Hurra för EHEC-smittans påverkan på frukt och grönsakspriserna! Bu för det andra som att människor dött och sånt såklart, ahmennihajarvadjagmenar.

Idag mötte jag K och hennes lille kille som är några veckor äldre än F. Vi tog en långpromenad på Söder och lunch i Vitabergsparken. Mysigt. Mycket fikor blir det nu för tiden. Många latte. En del glass. Jag gillart! Helt klart den bästa tiden att vara föräldraledig och just nu kan jag inte påstå att jag direkt längtar tillbaka till jobbet. Alls. Det händer så mycket med F's utveckling och han blir bara mysigare och roligare hela tiden, är lite avis på R som får vara hemma när de där stora grejerna börjar hända, typ när han börjar gå och prata och allt sånt.

Idag släpptes äntligen WU LYF's skiva. Alltså hur bra som helst. Alla måste köpa tycker jag. Lyssna här. Den kommer jag ha i lurarna mången barnvagnspromenad i sommar känner jag.

Snart kommer brorsan och hans tjej över på fika. Måste städa lite.

Dreggel!

Ni vet den där reklamen för någon Max-hamburgare, den där alla dregglar?! Ungefär så ser sonen ut nu för tiden, fast liksom ännu mer och hela tiden. (Var kommer all saliv ifrån?) Nyss satt jag i soffan och lekte flygplan med honom, hissade upp honom ovanför huvudet (vi leker spaningsuppdrag), kollar upp. Plötsligt ser jag hur det bara är på väg, men försent(!!!), försöker ducka undan, i alla fall böja ner huvudet men hinner inte, får istället en låååång dreggel rakt i ögat och i nytvättade håret. Väldigt nice faktiskt. Tur att det inte var en mjölkspya tänker jag. Det gäller ju att se det positiva i alla situationer.

Nu dock, blir det fotboll! Kim gör mål såklart.


Uppdaterat 20:12
Hahah! Jag sa ju det! Kongo-Kim! Tjo å tjim!

Sömnlösa nätter

Och nej, det beror inte på lillfisen. Han somnar om direkt efter nattamning och sover hur bra som helst. Själv blir jag dock klarvaken och ligger och stirrar och vrider och ältar till R vaknar och ska upp till jobbet. I natt fick jag dock ett ryck bland alla sömnlösa tankar och startade upp mitt Facebook-konto igen. Vi får se om jag tycker det är roligare den här gången.

Idag har vi första egna träffen med mammagruppen. Det blir kul.

Meh!!!

Trean repriserar säsong 1 av Project Runway för the hmphteenth time. Men alltså ge mig nya säsonger, tänk på oss stackars föräldralediga liksom. (Eller det kanske är det de gör, liksom: UT i finvädret istället!)

Ugly!

Den senaste veckan har jag och R ägnat kvällarna åt att kolla på de två första säsongerna av Sons Of Anarchy. Det är väl ingen höjdarserie enligt min mening men i alla fall, i serien så finns denna man:



Och varje gång han kommer in i bild så slås jag av hur ful han är. Typ DAMN! Man kan tycka att man ska vänja sig efter typ 15-20 avsnitt, men nej, det gör man inte. F'låt, jag är ytlig, han är säkert en jättesnäll och fin människa. Idag borde jag dock få hem alla säsonger av West Wing som jag beställde i måndags. Så man har lite TV-serieknarkande att ägna sig åt sena kvällar och regniga dagar i sommar.

Idag blir det en promenad in till Kungsträdgården för att käka lunch på Smaka på Stockholm, sen blir det grilla, ett glas vin och fotboll såklart!

Kolla in gullungen förresten:

Leffeblogga

Idag hade vi någon slags våraktivitet på jobbet. Egentligen skulle vi ha haft picknick och spelat brännboll i Rålambshovsparken, men eftersom vädret var ganska ostadigt så fick vi hänga i samlingssalen på jobbet istället och köra lite picknick på golvet och diverse tävlingar. Jag och F var där. Det var skönt att komma ut lite då det blivit lite väl mycket hemmahäng här senaste tiden. När dagen var avslutad på jobbet så hängde vi med på after work. Det blev en mellanöl och en massa prat. Så skönt att få prata om annat än bara barn en stund. Måste också vara första gången jag var först att gå hem från en AW, haha.

R är ute med jobbet idag så jag och F kör myskväll i soffan. Ska kolla på nån film och äta smarrig fruktsallad som jag nyss fixat. Han är så gullig vår son. Så glad och snäll och mysig. Hihi

Och på söndag är det min första mors dag. Har önskat mig att vi har en lyxig långfrukost tillsammans med gott kaffe, färskpressad apelsinjuice och nybakat bröd.

Dagens lol

Detta är ju fantastiskt roligt, alltså verkligen jätteroligt...



Hur kan han sitta i riksdagen? Hjälp!

Lite äckel och lite annat

Igår råkade jag se reprisen av det där TV-programmet "Fråga Doktorn" på SVT. En tittare hade skrivit in och frågat om fenomenet tvillingcysta. Det framkom att kvinnor kan få det och att det från äggstockarna utvecklas som en cysta/klump av hår, naglar och tänder som växer i magen och som måste opereras bort. Jag tänkte inte så mycket mer på det då, mer än typ ÄCKLIGT, men inatt efter amningen kunde jag inte somna om, så fort jag blundade så såg jag för mitt inre en sån där klump som växte och blev större och fick eget liv, ja tänk typ Alienfilmerna. Min livliga fantasi kan inte hantera sånt här. Och det blir som en tvångstanke, ju mer jag tänker att jag inte ska tänka på det desta mer intensivt tänker jag på det och ba UUUÄÄÄÄ. Asäckligt ju. Så jag sov ingenting inatt. Nä.

Idag putsar jag fönster. Gör fint. Hörde nyss ett nyhetsinslag på P3-Nyheter om fördelningen av föräldraledigheten. De menar att de killar som tar ut föräldrapenning längre (än sina låsta månader gissar jag att man menar) gör det "för jämställdheten". Jahaja. Ja, nä det kan ju inte bero på att de vill hänga med sina barn?! Så storsint av dem att göra det för jämställdheten.

Jag och R ska dela 50/50 på dagarna, inte som något jämställdhetspolitiskt ställningstagande utan helt enkelt för han också vill vara hemma så länge som möjligt och se sitt barn växa upp. Sen är jag dock av åsikten att alla måste få välja själva hur de vill fördela sin föräldraledighet utifrån sin familjesituation och att staten inte ska in och lagstifta om hur folk ska leva sina liv så jag har ingen åsikt om de som väljer att förlägga sin föräldraledighet på annat sätt. Låt folk ha friheten att göra som de själva vill tycker jag.

12 veckor

Idag blir F tolv veckor. Det är helt sjukt vad tiden går fort, samtidigt känns det som att det var tusen år sen han kom. Konstigt det där med tid och hur man uppfattar den sen man fick barn.



På tolv veckor har han vuxit tio centimeter och gått upp två kilo till 61 cm och 5 kilo. BVC-tanten tycker att det är för lite och säger att han är den långsmala typen och jag blir irriterad eftersom han de senaste veckorna går upp 250 g i veckan och mår bra och är en glad och tempramentsfull liten skit. Tycker att de där BVC-tanterna kan se till helheten istället för att skapa onödig oro.

Hur som helst, det bästa han vet just nu är att suga på sina händer, göra bubblor av saliv, göra ljud och höra sin egen röst, hänga i sin babysitter och slå på saker, skratta åt mig när jag dansar Carltondansen framför honom eller när jag bräksjunger If you see her say hello med Dylan, kolla på Top Model, bada, ligga på skötbordet och lyssna på speldosan, åka vagn och pussas. Världens goaste unge är han!

*töntig_stolt_mamma77*

Man ba:

justeeeehh den där gamla låten...



De gjorde något på den i Family Guy härom veckan och efter det har jag helt fastnat på den. Den är ju fantastisk. Och videon. Haha! Sämst!

Loppissöndag

Idag mötte vi upp fina vänner och gick på bakluckeloppis i grönalinjenförorten där jag växte upp. R gillade området och sa att han kunde tänka sig att kolla hus där. Men jag vet inte, om vare sig hus eller förort. Det var inte så att jag älskade att bo där.

Hursomhelst. Hittade en amningsklänning från Boob, en PoP jacka och två bodys till F för rena vrakpriserna. Mycket trevligt. Det är konstigt ändå, när man återkommer till ett ställe där man inte varit på länge så brukar man oftast ha en bild av hur allt var mycket större eller annorlunda på något vis, men när vi promenerade genom mina gamla hoods så var det som att ingenting hade förändrats, allt var precis som jag mindes det. Lite skumt kändes det.

En annan grej... Jag kan verkligen rekommendera TV-serien Bored to death som började på SVT här i veckan. (Första avsnittet finns på SVT-play.) Och det gör ju inte så mycket att Jason Schwartzman har huvudrollen heller, han är ju inte helt ful.

Nu blir det dock middag och Fire in the sky.

Ung rebell

Det var ett tag sen sist, vilket i och för sig kan bero på att jag inte varit där på typ ett år, men jag blev nyss leggad på bolaget. Tjihoo liksom! Det känns lite extra bra eftersom jag gått runt och känt mig sådär härligt småbarnsföräldermedelålderspräktig. Men ikväll ska jag njuta av ett glas rödvin, debatten till trots, ammande mamma som jag är. Sen får folk moralpanika bäst de vill. Själv lever jag livet on the wild side alltså. Hihi...

Aaaaaaaaaaaarrrrrrrhhhh!

Det märks när det har kollats på Star Wars här hemma. Då utbryter nämligen en period av ivrigt övande på att få till det perfekta Chewbaccaljudet.

Vi går alltså runt här som två idioter och konverserar varandra med gutturala läten till höger och vänster, ni kan ju tänka er hur det låter (och ser ut). Jag har dock kommit fram till att det är omöjligt att få till det där ljudet ur en mänsklig strupe. Pröva själv så får du se!

Identitetskris pågår

Bloggen har en liten identitetskris där jag inte vet riktigt åt vilket håll jag ska gå, det känns lite som jag tappat mitt språk och formuleringsförmåga här inne.

När man går hemma med en liten så går dagarna ganska långsamt och det är minimal vuxeninput. Det skulle därför lätt kunna bli lite mycket leffebloggande typ "idag gick vi ut med vagnen och sen bytte jag en blöja och sen åt jag en sallad hejrå" för det är ungefär så dagarna ser ut nu för tiden. Och det är varken kul att skriva eller läsa om.

Sen skulle det kunna bli en massa "stolt mamma inlägg" typ idag sa F agyyy, (det vackraste lilla ordet jag någonsin hört såklart), och ja... Jag har inte riktigt landat i den där "stolt mamma" rollen. Eller alltså jag är ju det, men jag känner mig samtidigt lite töntig som går igång på sånt. Men jag får väl bjuda på det helt enkelt, att jag har gått och blivit en blödig jävel. Å okejra, jag gillart!! Så kanske att det blir mer sånt. Inte minst för att det (för mitt eget högst privata nöje skull) är kul dokumentation av den här tiden, att läsa igen om några år eller så.

Det känns så konstigt för man är ju densamma som man alltid varit, samtidigt som den här nya rollen - att bli mamma ska synkas in med den man är, med alla de nya sidor av en själv som man upptäcker. Det är spännande. Och roligt. Och förvirrande. Och känslosamt.

Åh det är så svårt att hitta rätt. Det känns som att allt blir så privat, liksom ska jag skriva att jag satt hemma och grinade varje dag de första fyra-fem veckorna efter att han föddes eller blir det för privat?! Typ. Det är så mycket på den privata sidan som händer men som jag inte känner mig helt bekväm med att skriva om. Så jag funderar och jag försöker hitta rätt... "ton" för mitt fortsatta bloggande.

När jag var liten ville jag bli författare när folk frågade vad jag ville bli när jag blev stor. Jag har alltid älskat att skriva och även fast den barndomsdrömmen är just en dröm så är bloggen mitt sätt att få utlopp för den delen av mig och det vill jag inte sluta med. Men det blir kanske lite trevande ett tag nu känner jag. Vi får helt enkelt se var det landar, när allt är ett igen, so to speak.

Snö??

Det där med sömn

Igår fick vi sova till halvtio. Halvtio liksom: whattawhaaat!?
Visst han vaknade och ammade vid halvfyra och vid sju men liksom ändå, halvtio(!!!). Så länge har ingen av oss sovit sedan innan han föddes. Helt otroligt. Och imorse likadant, SÖMN. Jag hoppas att denna nya trend håller i sig, att han är lika morgontrött som mor sin. Det vore ju helt fantastiskt!

Det tråkiga med att vara nybliven förälder är att många som har småbarn verkar se det som sin uppgift att "ta ner en på jorden". Jag tror att den i särklass vanligaste frågan man får är om han sover på nätterna. Och när man säger att det funkar bra, att det gjort det nästan sedan han föddes och att han sover i sin egen säng så får man ofta höra att det kommer aaaaaaaaaaaaaaaaldrig att hålla, inte en chans, han kommer att bli omöjlig med sömnen och bla bla bla, vänta å se du bara, för så var det minsann för dem. Och jag känner bara att okej, blir det så så blir det så. Det är så trist bara att det ibland känns som att det ska vara en tävling i vem som har det jävligast. Och har någon det mindre jävligt så ska det planteras lite oro och ångest för framtiden.

Anyhow... Har hängt på F's landställe på Ljusterö i helgen. Skönt men kallt ute i skärgården. Middag utomhus i 6 plusgrader... Därför gjorde det inte så mycket att F blev hungrig och jag fick ta min tallrik och sätta mig i köket och amma istället.



Men alltså... Halvtio!!!

Meh!

Det skulle vara mulet idag. Dom lovade ju det på SMHI liksom. Mulet och kallare. Jag som planerat dagen utifrån gårdagens väderleksrapport och nästan lite sett fram emot en slödag i soffan, kolla nån film och mysa med F. Men ute skiner solen. Jävligt dåligt av SMHI alltså! Paja min planering sådär.

Betyder detta att man måste gå ut och "passa på att njuta av vädret" sådär som man ska göra om man är bosatt i Sverige, ledig och solen skiner? Kan man skylla på världens för tillfället mammigaste kille som ligger dockad vid tutten nästan konstant sen han vaknade vid halvsju imorse? Ja, den där åttaveckorsutvecklingsfasen pågår fortfarande alltså! Så fort jag lägger ner honom så gråter han stora mangatårar.



Snart kommer Magnoliaträden här utanför på gatan att blomma ser jag. Det brukar vara himla fint! Jag vet, jag är astrist! Men det är så här det blir när man har noll input på dagarna utöver bajsblöjor. Vågar man erkänna att man saknar jobbet lite?! Ska faktiskt dit och luncha imorgon.

Äh men jag vet, det är dåligt med uppdateringar nu. Det beror bland annat på att det är svårt att författa inlägg med en hand samtidigt som man ammar. Det är nämligen det jag ägnar större delen av min vakna tid till, någon slags neverending varannan-timmes-amning. Och promenader. Men livet är ändå himla fint just nu. Den där första känslan av att allt är stort och läskigt, att man måste återupptäcka allt igen, har släppt. När folk frågar om man har landat, nu fattar jag vad som menas och jag kan ärligt svara ja. Och solen skiner. Sommarvärme hela helgen. Lillkorven växer så det knakar och det händer små och stora saker varje dag. Han har börjat le. Och garva. Hela dagarna bränner han av leenden till höger och vänster och charmar tanter i köer. Och han jollrar och upptäcker sin röst och suger på sina händer. Och så gillar han musik. Och vi har dansat i vardagsrummet (med han hängandes i Babybjörnen) till Elton John - Tiny Dancer. Jag sjöng med. Högt. Det lät förmodligen inget vidare men kul hade vi. Saker man gör för att få de där ensamma dagarna, när alla andra jobbar, att gå här hemma.

Annars fick jag nog av kängurupåsen på magen som väller över jeanskanten, lår som skaver mot varandra och midjevalkar så jag har varit och tränat på gymet. Gawd vad jag saknar min gamla kropp. Om, nej förresten när jag lyckas återfå den igen ska jag fan aldrig mer gnälla över att jag känner mig tjock. Jag ska vara så nöjd och bara hålla käften och tänka tillbaka på hur sopigt allt känns nu när jag är fet igen.

Så hundra situps senare och jag lider nu sviterna av träningsvärken från hell i dagarna tre, and counting. Hej magmuskler typ! Men skönt dock, man känner att kroppen behöver det. Så hädanefter blir det halva portioner och träning för att komma ner i matchvikt igen. Det där med att amning ska få kilona att bara rinna av en funkar i alla fall inte på mig. Såklart.

Jaha nähä, men då var det visst dags att amma. Igen. Amma och kolla på NittiLeaks.

Och så lovade jag C att slänga upp en ny bild på F, så här kommer den!

Mittemellanväderskläder?

Okej, så vissa har redan gått på shorts och t-shirt, andra sportar fortfarande dunjacka och vinterkängor. Såg nyss kombon shorts och vinterjacka och så förstås, inte att förglömma killen i min ålder som sitter här mitt emot på tunnelbanan, han kör all in på one-piece mysoverallen, det perfekta mittemellanvädersplagget?? Typ hur tänkte du nu?

Premiärdags

Självömkansgråt kräver sin självömkansglass.



Årets första mjukglass med karamellströssel unnade jag mig på promenaden runt Årstaviken. Bräcklig sömn hela varvet, men skrikfritt i nästan två timmar i alla fall. Wohoo!

Dålig dag

Vi har haft en bra period. Han har börjat le, till och med småskratta. Varit glad bebis. Och snart har han vuxit ur storlek 50 i sina små bodys och igår fick vi köpa storlek 2 i blöjor.

Men så plötsligt, som från ingenstans så är han helt otröstlig. Det har varit en eskalerande kinkighet under veckan, men idag har han tagit det till en helt ny nivå. Det spelar liksom ingen roll hur många blöjor som byts eller att han får amma var femtionde minut, tills han typ kräks, det är bara total meltdown. Han är så sjukt övertrött men vägrar sova. Och det är skrik som skär genom varenda liten cell i kroppen, som gör att öronen liksom slår lock på sig själva och stora kallsvetten bryter ut och man får tunnelseende. Jag har provat alla tricks jag lärt mig hittills men inget funkar. Till slut hör jag mig själv försöka Jedi mind tricka honom till att sluta gråta. "Du slutar skrika nu. Du är helt lugn. Du vill sova." Jag gör till och med den där handrörelsen Obi-Wan style. Det går sådär. Eller ja, det går inte alls. Det slutar istället med att jag sitter med honom i knät och självömkansgråter. Han stannar upp och tittar storögt på mig, sen fortsätter han att skrika. Känner mig sämst i världen. Så kan det gå.

Smälter

ett litet stycke när jag hör denna... Ni måstemåste lyssna in

Ammar

Lilla örat bildar avtryck på min bleka underarm.
Snusande andetag. Delfinleende. Knipande, spretande tår.
Mammahjärta som svämmar över.

Älskar't!

Alltså, hur söt som helst:

Kom igeeeeen

Djurgårn!!!



Allsvensk premiär och lillfisens första derby. (Ses från soffan.) Viktigt att fostra in honom rätt från början. Lycka är ju som sagt att vara djurgårdare. Eller alltså... Aaa. Men typ alltså...

BVC-tanten

Vår BVC-tant är i det närmaste maniskt besatt av fänkålste. Jag skojar inte. Redan vid hembesöket tog hon upp det, de fantastiskt välgörande effekterna av detta te. Det ska tydligen göra så att bebismagen blir lugnare och dessutom ha en positiv inverkan på mjölkproduktionen. Hon skrev till och med en post-it lapp där det stod fänkål, kummin, anis och kamomill med stora bokstäver. Ingredienserna till det perfekta amningsteet enligt henne.

Och vid varje besök där så frågar hon; hur går det, har du druckit fänkålsteet ännu? Hur tycker du att det funkar? Och såklart så har jag inte det, och eftersom jag är sämst i världen på att ljuga så jag har erkänt att jag inte testat det ännu och med någon vag utfästelse om att jag ska prova till nästa gång. Och så får jag en ny post-it lapp med ingredienserna. Varje. Gång.

Grejen är att jag har lite svårt för vår BVC-tant. Hon lyssnar inte riktigt på vad man säger, svarar konstigt eller inte alls på frågor och verkar mer tro att hon pysslar med myndighetsutövning än att väga och mäta barn. Typ. Så det är min barnsliga lilla protest mot BVC-tanten, att vägra testa fänkålsteet. Så idag när vi var där så sa jag det när hon frågade igen, att Felix mage funkar bra med Minifomdropparna och min mjölkproduktion är det inget fel på alls och amningen funkar bra, så jag har inte testat teet. Och då såg hon på mig med väldigt besviken blick och jag fick dåligt samvete. Haha.

Fick också veta att föräldragruppen inte kommer igång förrän om fem veckor. FEM veckor! Det känns som en evighet och jag tycker att det börjar kännas lite ensamt och långtråkigt här på dagarna. Det blir mest promenader men inte så mycket annat direkt, alla jobbar ju. Imorgon kommer dock en kollega från jobbet, som fick barn en månad före mig, förbi på lunch. Det ska bli superkul att träffa henne och hennes bebis, skönt med lite vuxenumgänge på dagtid. Vissa dagar saknar jag nästan jobbet faktiskt. För den sociala biten alltså.

Det är skönt att det börjar blir varmare ute, snart kan man gå ut och sätta sig med vagnen, en bok och en kaffe nere vid vattnet och sola. Längtar!

Fem veckor senare

och jag fick för mig att prova mina gamla jeans.
DÅLIG idé, kan jag säga.
Mycket. Dålig. Idé.

Det fick mig att undra om jag någonsin kommer att komma i dem igen. Det känns nämligen sjukt avlägset idag. Åh vad jag saknar dem. Och åh vad jag trodde att det skulle gå snabbare att gå ner i vikt efter förlossningen. Jag tycker alla säger att kilona bara rinner av en med vätska som försvinner och amning som hjälper till. Men jag höll istället på att dö häromdagen när jag såg nytagen bild på mig själv, typ ohmygawd är det där JAG? WTF!!

Skämskudde och ätstörningstankar. Känner mig verkligen fulast i hela världen. Depp!

Hur lång tid tar sånt här? (Jo såklart att det är individuellt, men typ?!) Hur lång tid tog det för er?

Och i Tantolunden

har förra veckans små vattenfall frusit till is,



snöblandat regn klibbar ihop mascarasvarta ögonfransar och våren verkar dröja ytterligare ett tag.

Myskväll

Idag tog vi tunnelbanan in till T-Centralen för en promenad mellan malmarna, Norr Mälarstrand - Västerbron - Hornstull. Det var lite blåsigt men skönt att komma ut i friska luften och stirra vårsolen i vitögat.

Har haft en halvjobbig vecka och blodtrycket håller fortfarande på att bråka med mig och jag blir orolig efter att läkaren började prata om krampanfall och stroke och grejer sist. Dumt. Imorgon ska R ta med Felix och åka iväg några timmar på dagen så att jag får sova ikapp lite, köra ett yogapass, meditera och bara vara för mig själv en liten stund. Det ska bli skönt. Höra sina egna tankar och fylla på med lite energi igen.

Ikväll blir det myskväll med en krämig risotto och smarrigt Amarone. Första glaset vin på nästan ett år. Känns vuxet och spännande nästan. Ska avnjuta det långsamt.

Små presenter

Hittills idag har min son kissat på mig inte en, inte två, inte tre, utan fyra gånger. Sista gången lyckades han till och med kissa mig i håret. (!?!) Och klockan är bara strax efter tio. Sen passade han på att spy en redig mjölkspya ner mellan mina bröst. Mysigt. Verkligen.

Det blir många tvättmaskiner som går här hemma. Många tvättmaskiner. Och duschar. Många duschar.

Men sen kan han bränna av en liten antydan till ett leende,



och även fast det är mer en slump så smälter hjärtat lite grann och allt är förlåtet.

När man

inte kan sova och det börjar ljusna ute...

Överallt,

små porlande vårfloder längs trottoarkanter, kortlivade vattenfall i Tantolunden, ljumma vårvindar mot kinden.

Jag vet liksom inte....

riktigt vad jag ska skriva om nu för tiden. Just nu har jag en sån där fas där jag blivit en sån man aldrig trodde att man skulle bli, alltså sådär att man varje dag skulle kunna lägga upp tusen bilder och små känsloutbrott om hur sjukt fin han är, om hur fantastiskt livet är, hur stolt man är, hur hjärtat nästan spricker av kärlek och allt det där. Men jag inser att det skulle bli ganska larvigt för alla utomstående och troligtvis hyfsat enformigt och tråkigt också så jag försöker att lägga band på mig. Det blir en stunds bloggtystnad istället. Återkommer när jag återkommit om man säger så. Hellre fly än illa blogga sort of thing...

Idag gick det bättre

Lyckades få till både dusch, disk och en tvättmaskin innan vi begav oss ut på promenad.

Säkert vårtecken pt 3: Converse på, Blundstone av.


Från Årstabron


Och nu ligger han och sover så snällt i sin korg...

Föräldraledighet, dag 1

Idag började R jobba igen och livet som föräldraledig, så som det kommer att se ut ett par månader framöver, börjar mer på riktigt. Så planen för dagen var att ta en dusch, hänga och vika lite tvätt, komma ut i solen och ta en promenad, laga en lunch och pilla lite här hemma.

Vad har jag gjort?
Vaknade 05:15 och sen har det blivit a whole lot of ammande, tröstande, ammande, bytande av tusen blöjor typ. Sen har jag ammat (no shit), halvslumrat nån halvtimme här och där (bäst att passa på) och ammat. Utöver det har jag en huvudvärk som är out of this world, kan knappt hålla ögonen öppna, det liksom slår blixtar då.

Alltså epic fail med mina planer. Kan inte ens lägga ner lillfisen i sin korg där han kan sova vidare så att jag kan ta en dusch, fixa något att käka. Så fort han nuddar madrassen blir det skrik direkt.

Så jag sitter här i soffan med bebis som ett frimärke mot bröstet, i mina mysbrallor, mjölkfläckig tröja, bepanthenkladdigt hår (hur nu det gick till), kurrande mage och kastar lystna blickar på en banan som ligger där borta på diskbänken, jag gissar att det kommer att bli lunchen. Herregud, jag kollar till och med på Oprah inser jag nu när jag kollar upp mot TV:n. Känner mig sjukt glamourös faktiskt. Verkligen.

Får ta nya tag imorgon igen. Gör om, gör rätt typ.

Möt min nya chef, Felix:

Prisa Gud

för Minifomdropparna!

Lite om böcker

Så den här listan har jag snott från tom_arounds blogg eftersom jag tycker att sånt här med att fylla i är roligt...


Senast lästa: Svindlande höjder - Emily Bronte. Skitbra!

Senast köpta bok: Madame Bovary av Gustave Flaubert



Senast lånade bok: Hmm… Nån bok om nationalekonomi.

Senast fådda bok: Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.

Favoritbokhandel: Alltså sen jag hittade antikvariat.net för något år sedan så handlar jag nästan alla mina böcker där.

Favoritbibliotek: När jag tänker på bibliotek så tänker jag på Högdalens bibbla där jag lånade böcker när jag var liten. En av mina favoritlukter är fortfarande doften av biblioteksböcker. Nån slags barndomsnostalgi typ.

Antal lånekort: Alltså för typ 10 år sen så lyckades jag få mitt lånekort spärrat p.g.a. sen återlämning och sen orkade jag aldrig fixa det och efter det så har jag köpt alla mina böcker istället för att låna på bibblan.

Använder som bokmärke: Det som finns till hands, någon form av papperslapp blir det väl oftast.

Favoritfärg på bok: (?!), men gillar snygga, stilrena omslag.

Favoritmat/snack vid läsning: När jag läser så läser jag, kanske att man tar ett äpple eller nått da, men man vill ju undvika att kladda ner fingrarna och sådär ju.

Favoritdryck vid läsning: Ööhh, beror väl på vad man är sugen på… Har ingen speciell dryck just för läsning liksom.

Favoritställe att läsa på: Sängen.

På den sidan hålls jag i den bok jag läser nu: Just nu läser jag i boken vi fick härom veckan från BVC-tanten – Leva med barn. Men det är mer så att jag bläddrar igenom den än att jag sträckläser den.

Den här boken köper jag till en förälder: Något aktuellt, samhälle/politik typ.

Den här boken köper jag till min bästa vän: Illusionisten av John Fowles

Den här boken köper jag till min partner: Vet att han vill ha nästa del av Igguldens böcker om Djingis Kahn så nu beställde jag den till honom. Tack för påminnelsen typ.

Favoritgenre: Skönlitterärt bara i största allmänhet. Det beror alltid på humör och vad man känner för.

Favoritformat: Slitna pocketböcker. En bok som är läst många gånger ger den en viss känsla och karaktär.

Författarfavorit: Utan inbördes ordning... Douglas Coupland, men det var länge sen jag läste honom nu. Gillade honom som fan för en sådär 10-12 år sedan, kanske inte alls skulle gilla det idag?! Erlend Loe älskar jag och hans böcker får mig alltid att vilja bli författare själv typ. Per Hagman. Och så John Fowles, Anthony Burgess… Alltså det går inte att välja bara en…

Den tjockaste bok jag läst: Atlas Shrugged tror jag, den är på 1075 sidor.

Den tunnaste bok jag läst: Kanske att Naiv. Super. av Erlend Loe är en av de tunnaste (men helt fantastisk är den).



Favoritljud när jag läser: Vardagsljud, eller nu på senare tid - min son när han ligger och snoozar på mitt bröst.

Favorittidning: Filter

Prenumererar på: Filter, Sonic, Neo

Favoritbokblogg: Brukar läsa bokhora då och då.

Min sämsta läsning någonsin: Hmm... Jag brukar ge en bok typ 50 sidor och har jag inte fastnat då så lägger jag ner och lägger det heller inte på minnet. Så jag vet inte, det var så länge sen sist nu. Eller förresten, jag försökte komma igång med Odysseus av James Joyce typ fem gånger i somras men det bara gick inte. Det är ju en sån där klassiker som man borde ha läst men jag vet inte, jag måste vara dum i huvudet eller nått för jag tyckte den var sjuuuukt seg.

Mitt bästa bokminne: När jag läste Illusionisten av John Fowles så var jag helt besatt, alltså gawd vad jag älskade den. Har aldrig känt så för en bok. Vare sig förr eller senare.



Senaste bokfyndet: Madame Bovary på antikvariat.net

Senaste impulsköpta bok: The Collected Works of Oscar Wilde, också ett fynd på antikvariat.net.

Bokgenre jag undviker: Är vansinnigt less på deckare.

Så gör jag med böcker jag inte vill ha längre: Ger bort eller så åker de ner i källaren. Tror det är därför vi alltid lyckas undvika inbrott i vårt källarförråd, för det står bara en massa papperskassar med böcker där. Har svårt för att slänga böcker, även fast jag vet att jag aldrig kommer att läsa dem igen.

Så här håller jag koll på vad jag läst: Lägger det på minnet i min alldeles extraordinära hjärna ;-)

Så här sorterar jag min bokhylla: På bokstavsordning enligt efternamn, om jag har flera böcker av samma författare ska de naturligtvis stå i kronologisk ordning. Ja, jag är pedant när det kommer till sånt. Likadant med skivsamlingen. Haha.

Nästa bok jag ska läsa: Ja det blir väl Madame Bovary såklart!

Barnvagnspromenad

Tog barnvagn, sambo och mina förtvinande muskler på en glashal, slaskig, solig promenad idag. SKÖNT!

Ett säkert vårtecken pt 2

Ute luktar (och ligger) det hundbajs överallt.

Ett säkert vårtecken pt 1

Solen lyser in genom stängt oputsat fönster och det känns som att våren snart är här. För utanför kvittrar fåglarna så högt att det hörs in.

Världen utanför

Alltså, stundtals väldigt roligt tycker jag idag

Hej sömnbrist!

Vilken vecka! OMGWTF. Okej, såklart jag fattade att det skulle bli brist på sömn när man får barn. Vad jag dock inte riktigt hade greppat var hur denna sömnbrist skulle påverka en både fysiskt och psykiskt. Var på återbesök på specialistmödravården igår och blev inlagd på SÖS igen på grund av blodtrycket, det var uppe kring 170/110 och härjade och läkaren sa att det fanns risk för krampanfall och stroke, varpå jag i mitt amningshormonella och sömnbristande tillstånd bröt samman totalt och fick allmän dödsrädsla och ångest och jag vet inte vad. Men psykbryt helt enkelt.

Fick dock åka hem idag igen, med ökad dos på blodtryckssänkande och rådet att sova mer (hahahah) och ta det lugnt. Eh. Jo. Jag kan ju försöka. Och så har jag lyckats pricka in en släng av mjölkstockning med feberfrossa. Så attehh, hej småbarnsliv!

Vi har även hunnit med att göra några mindre utflykter till IKEA och närliggande centrum, där man gått med smått uppspärrade ögon och bett inre böner om att lillkillen inte ska vakna och skrika och bli hungrig. Vill inte sitta och kämpa med mjölkstinna, läckande bröst och amningsnapp i förortscentrum, nej tack. Så okej, det var kanske lite tidigt att ta sig an den typen av aktiviteter redan dag två hem från BB.

Det blir stora chill-helgen i helgen. Bara ligga soffa, sova och ta det lugnt. Kolla amerikanska The Office (alltså SJUKT kul). Andas. Komma ikapp. Landa. Ja snälla, låt mig landa nu.

Önskar eder alla en trevlig helg!

Att komma hem

Nu är vi äntligen hemma och det här blir säkert ett lite förvirrat och osammanhängande inlägg.

Det blev ett lite halvdramatiskt förlopp efter igångsättningen som slutade med ett akut snitt då CTG-kurvan var dålig och de ville ta ut honom så fort som möjligt. Så plötsligt låg man bedövad bakom ett grönt skynke och hörde en bebis skrika och de kom fram och visade honom och drog med R till ett annat rum för att kolla att allt var okej med lilleman. Själv låg jag kvar med tårarna rinnandes och kände mig helt omtumlad och narkosläkaren sa att nu har du blivit mamma, det är en jättefin liten pojke. Sen kom R tillbaka med honom och de fick sitta brevid när de sydde ihop snittet. Fick veta att han var 51 cm lång och vägde 3045 gram. Han låg invirad i en värmefilt och med en mössa så jag kunde inte se hur han såg ut riktigt. Sen blev jag körd till uppvak/IVA och fick ligga där helt själv efter att knappt ha sett mitt barn eller fått hålla i honom, det var hemskt.

Därefter har det varit lite meckigt att komma igång med amningen, det känns som att hundra barnmorskor har stått och hängt över axeln och klämt på mina bröst och det har varit elektriska bröstpumpar och jag vet inte vad. Nu funkar det bättre i alla fall men lillfisen har haft lite svårt att gå upp i vikt p.g.a. nyföddhetsgulsot och som sagt pysslet med att komma igång med amningen, därför blev det så att vi fick ligga inne på BB lite extra länge.

Så det var med stapplande steg och ett hårt bultande hjärta vi fick åka hem från BB igår och nu är vi äntligen hemma men har inte riktigt landat i allt ännu. Det läcker från både tuttar och ögon titt som tätt och allt känns upp och ner. Lägger upp lite bilder och återkommer när jag kan.

Ute!

Kikar in lite snabbt! Det blev akut snitt, men igår klockan 14:56 kom han äntligen ut, såklart världens finaste lilla kille! Vi mår bra allihopa. Återkommer efter hemkomst.

Då kör vi!

Blir igångsatt nu! Blodtrycket har bråkat klart med mig nu bestämde läkaren. Hon menade att man inte ska behöva gå runt och må hur dåligt som helst, hur länge som helst. Tack sa jag. Så vi ligger på förlossningen nu, R fick åka hem och packa väskan, hade inte riktigt räknat med att kvällen skulle utveckla sig så här. Hihi!

Shit! Nervös men redo! Vi ses på andra sidan!

Newsflash!

Fick detta klipp på mailen från en kompis, var bara tvungen att dela med mig. Liksom Libyen, Bahrain etc... Men att någon busringer pizzerian alltså, OMG säger jag bara.

Numb

Sedan typ en vecka tillbaka har fyra av mina fingrar på högerhanden plus handleden domnat bort. Inte så att jag inte känner de alls, men det är helt stumt och pirrigt hela tiden. Har tappat den där fingertoppskänslan liksom, whats that about? Själv misstänker jag mitt nu för tiden nära på omåttliga Angry Birds-spelande. Just nu har jag dock fastnat och väntar på att den dära örnen ska komma back in business. Jag vet, det är sopigt att fuska men liksom orka hålla på och harva på samma bana hur länge som helst.

Nere men uppe på fem....

Det börjar fresta på psyket det här att flera gånger i veckan åka in för kontroll på specialistmödravården. Häromdagen var CTG-kurvan inget vidare, jag fick dricka iskall saft och de kom in och knuffa runt på magen typ tre gånger och jag blev orolig. Men ingen sa något, bara att doktorn "inte var nöjd". Till slut fick en specialist godkänna kurvan och de menade att bebisens hjärtrytm påverkas av de blodtryckssänkande tabletter jag tar, att det var därför det var så dåliga variationer. Jahaja. Det känns ju... Bra.

Veckan har varit halvtung, även fast de säger att allt är okej så börjar jag mer och mer noja ur och så fort jag inte känt fosterrörelser på en halvtimme så blir jag orolig och tänker såna där jobbiga "tänk om...-tankar" man inte vill släppa lös i hjärnan. På tisdag blir det nytt tillväxtultraljud, då får vi förhoppningsvis lite mer besked kring sakernas tillstånd.

Går alltså mest runt och väntar i någon slags Nezerildimma och blödande näsa just nu. (Den här nästäppan alltså, jag blir galen.) Har inte lust med något, är irriterad och grinar till höger och vänster av ingen särskild anledning. Men jag gissar att det är så för alla så här på sluttampen. Man är less helt enkelt. Det är väl ett utmärkt tillfälle att träna sitt tålamod tänker jag och försöker finna mitt inre power animal / happy place.



Men ikväll blir det bio och popcorn! Alltid något.

Till Karin

Såg din kommentar om bild som jag utlovade för ett par veckor sedan. Jag har ju såklart undvikit det in i det längsta, p.g.a. allmän viktångest eftersom jag gått upp galet mycket, men okejra... Tagen i spegeln nyss, endast för din skull! ;-)

Näää

inget ännu. Har inte ens haft några förvärkar idag. DAMN!

Då får vi se.....

om Calzone har magiska förlossningskrafter da... Bring it, säger jag bara, jag är redo! (Jag gissar dock att jag är lite för tidigt ute, är ju "bara" 37+1 idag, men det är ju helt klart värt ett försök. Hihi.)

Lost in translation

Så jag kollade nyss om Lost in translation och...

Bob: It gets a whole lot more complicated when you have kids.
Charlotte: It's scary.
Bob: The most terrifying day of your life is the day the first one is born.
Charlotte: Nobody ever tells you that.
Bob: Your life, as you know it... is gone. Never to return. But they learn how to walk, and they learn how to talk... and you want to be with them. And they turn out to be the most delightful people you will ever meet in your life.

Det kändes bra på något vis. Ibland så kan en film liksom säga det där man behöver höra, i precis rätt ögonblick.

Hjälp!

För ett par veckor sedan skrev jag ett sånt där förlossningsbrev, typ tankar och förväntningar kring förlossningen. Från det att man på riktigt börjar inse att man faktiskt ska föda barn, fram till någon gång i veckan så har jag verkligen längtat och sett fram emot förlossningen. Tänkt att det ska bli spännande och roligt, känt förväntan och pepp. Men någon gång här i dagarna så har känslan vänt och just nu känner jag bara SHIT! Vad fan har jag gjort? Vad har jag gått runt och inbillat mig? För plötsligt blev det på riktigt, inte bara en tanke på något som kommer där framme, utan något påtagligt, något oundvikligt. Något som kommer att hända och jag kan inte kontrollera vare sig när, var eller hur.

Och nu sitter jag här, med en total meltdown. Känner mig helt paralyserad. Och jag fattar att det kommer att göra ont, men det går ju liksom inte att föreställa sig hur ont och jag är skiträdd att jag ska drunkna i något slags paniktillstånd och inte komma upp och att hela förlossningen blir en mardröm.

Just nu känner jag bara att han gärna kan stanna där inne ett par år till. Jag är fan INTE redo för det här. ALLS. Jag är sjukt nervös. Jag menar, jag vågar inte ens äta Calzone liksom, eftersom K menar att den har magiska förlossningskrafter.

Och jag börjar, på riktigt, inse att livet aldrig någonsin kommer att bli detsamma. Och det skrämmer fan skiten ur mig.

Hemma igen.

Idag, dagen när snön kom tillbaka, blev jag utskriven till slut. Dock svårt att få något tydligt och klart svar om sakernas tillstånd av läkararrogant överläkare med sitt entourage av läkarstudenter. Fortfarande alldeles för högt blodtryck men det håller sig på stabil nivå. Hem till egen, lukt, luft, färg. Hem till egen säng. Ett långt bad för att skrubba bort sjukhuset, bli sig själv igen. Andas. Vädra ur. Äta mat med smak.

Det enda sättet du kommer att må bra igen, är om han kommer ut nu, sa barnmorskan innan jag fick gå. På söndag blir det 37+0 vilket betyder fullgången bebis. Men just nu känns det som att man kommer att vara elefantgravid i typ två år. Hennes sista ord var -ta ett snack med magen, säg att det är okej, att han får komma ut nu.

Jag ska ge det ett försök.

Tankar från ett sjukhusrum...

Är fortfarande kvar på SÖS. Ligger i eget rum. R kom med lite grejer plus min laptop så jag kan hålla mig uppdaterad med omvärlden.

Det finns nog inget som är mer tråkigt än sjukhusrum. Lukten, luften, färgerna. Jag känner mig lite som man brukar göra efter att man varit ute på långflygning. Man vill bara ha frisk luft och vädra ur sig liksom om ni förstår hur jag menar.

Idag har jag sett den nyaste lilla människa jag någonsin sett hittills tror jag.
H*n låg hos sin mamma i en säng som kom ur hissen när jag skulle åka ner till specialistmödravården och göra ett tillväxtultraljud. Den var fortfarande lite kladdig, alldeles röd och med handen hårt knuten. Det lilla huvudet var nedborrat i mammans bröst. Det var fint.

Tillväxtultraljudet visade 11,4% tillväxthämning av fostret. Jag har ingen aning om det är bra eller dåligt för jag har fortfarande inte fått träffa någon läkare efter det. Det gör mig irriterad. Barnmorskorna vill inte säga något. Bara svepande resonemang som inte säger mig något om läget egentligen. Blodtrycket är fortfarande sådär. Är uttråkad. Börjar känna mig lite låg. R har precis åkt hem. Ska snart byta om till min fina sjukhusskjorta med Stockholms Läns Landstingsloggan. Borsta tänder. Kolla på min fina lilla Hospital-TV à 40 kr per dygn. Vakna av sjukhuslarmens kvittrande signal, gråtande bebisar och någon nattsköterska som kommer in och tar blodtrycket på natten. Hoppas på att jag får åka hem imorgon. Om inget annat händer förstås. Börjar med att öppna fönstret och vädra ur lite först.

SÖS... IGEN, IGEN!

Blev inlagd nu för att de ska hålla lite extra koll typ. Först till imorgon i alla fall. Sen får vi se.

Woohooo! Det är ju så kul att ligga på sjukhus. Och dessutom R's födelsedag. Det var inte riktigt så här jag tänkt mig att dagen skulle utveckla sig.

SKITDAG!

Bakdag

Spännande dag idag. Jag ska nämligen utsätta min första surdegsgrund för prövning genom att baka baguetter. Preppade med fördeg igår kväll och just nu snurrar vår köksmaskin på högvarv och bearbetar min första vetesurdeg. Återkommer med resultatet under dagen.

Uppdaterat 16:05:
Titta vad fina de blev. Perfekt krispig yta. Saftiga, sega, syrliga innuti. MUMS! Jag är supernöjd. De blir perfekta till pastamiddagen vi ska bjuda på ikväll när det kommer över lite folk. Nu ska jag baka cheesecake brownies som blir efterrrätten, de är HELT fantastiskt goda.

En känsla av vår idag

Gick Götgatan ner med morgonsolen i ögonen. Snön som smälte rann längs saltfläckiga vinterskorna. Gruset knastrade under stressade fötter. Håret var elektriskt och klistrade sig mot kinden. En fågel jag inte kunde se sjöng (från ett träd?). Och trafikljuden liksom försvann. En kille med gitarr stannade upp och lyssnade efter. En tjej med kamera fotade ett reaskyltfönster. Jag kisade och såg Globen i gult motljus. Det killade i näsan sådär som när man ska nysa.

...Det luktade lite som vår...

_________________________________Snart ska jag lägga mig och sova. Mot hans rygg.
Kanske trassla in ett ben. (Eller en arm.)

Jag funderar på att tona håret riktigt rött imorgon. Sådär som det var när jag var liten.

Vi får se.

En idiot på resa

Något som gått mig helt förbi, fram till förra veckan är An idiot abroad, eller En idiot på resa som går på SVT på torsdagkvällar. I torsdags kväll satt jag och flippade mellan kanalerna när jag fastnade framför detta stycke ren TV-magi. Jag brukar vanligtvis inte tycka att reseprogram är sådär jätteupphetsande, men det här... Alltså. Jag dog.

Så jag kollade in avsnitt 1 på SVT Play nyss, och jag minns inte sist jag skrattade så mycket, om någonsin typ. Alltså seriously. Jag trodde att vattnet skulle gå. Jag tror att det till och med startat något slags värkarbete för det känns konstigt på ett nytt sätt i magen nu. Mina tårar rann vid den kinesiska eldmassagen. Alltså my GAWD! Har ni inte sett detta program så skynda in på SVT-Play och kolla på de två första avsnitten pronto pronto! Och om mina lovord inte övertygat så kanske jag också ska nämna att Ricky Gervais har ett finger med i spelet.

Den eviga namndiskussionen...

som aldrig leder någonvart. Den låter som följer...

- Jag gillar xxxxxx!
- Nääää.... För tråkigt/vanligt/fult/rimmar på något dumt/dåliga associationer etc.
- Okej... Vad har du da?
- xxxxx.
- Nääää.... För tråkigt/vanligt/fult/rimmar på något dumt/dåliga associationer etc.

Men så igår, så bara kom det till mig: Ebott. Jag tycker det är ett skitbra namn.
Men R ba direkt: Det låter som en tjock, skäggig gubbe i kaftan.
Och jag ba: Men tänk bort The Soundtrack Of Our Lives-aspekten och bara tänk på namnet i sig. Man måste liksom låta det sjunka in lite. Smaka på det en stund innan man helt avfärdar det.

Men nej, han gillar det inte.
Han tycker Jack.
Jag tycker Ebbot.
Och sådär håller vi på.
Vad tycker du om xxxx då?
Näääää...

SUCK!



För övrigt. De höjde dosen på min blodtryckssänkande medicin. Det verkar fungera sådär. På kvällarna klättrar det uppuppupp. Ändå. Och biverkningarna av medicinen gör att man mår ännu sämre än man gör bara av det höga blodtrycket. Huvudvärk, illamående, yrsel, myrkrypningar etc.etc.etc. Jag vill inte ta piller, men jag måste. Jag vet, jag tjatar men jag hoppas att han kommer ut snart. Då kanske namnet också faller på plats. Allt faller på plats igen.