Visst han vaknade och ammade vid halvfyra och vid sju men liksom ändå, halvtio(!!!). Så länge har ingen av oss sovit sedan innan han föddes. Helt otroligt. Och imorse likadant, SÖMN. Jag hoppas att denna nya trend håller i sig, att han är lika morgontrött som mor sin. Det vore ju helt fantastiskt!
Det tråkiga med att vara nybliven förälder är att många som har småbarn verkar se det som sin uppgift att "ta ner en på jorden". Jag tror att den i särklass vanligaste frågan man får är om han sover på nätterna. Och när man säger att det funkar bra, att det gjort det nästan sedan han föddes och att han sover i sin egen säng så får man ofta höra att det kommer aaaaaaaaaaaaaaaaldrig att hålla, inte en chans, han kommer att bli omöjlig med sömnen och bla bla bla, vänta å se du bara, för så var det minsann för dem. Och jag känner bara att okej, blir det så så blir det så. Det är så trist bara att det ibland känns som att det ska vara en tävling i vem som har det jävligast. Och har någon det mindre jävligt så ska det planteras lite oro och ångest för framtiden.
Anyhow... Har hängt på F's landställe på Ljusterö i helgen. Skönt men kallt ute i skärgården. Middag utomhus i 6 plusgrader... Därför gjorde det inte så mycket att F blev hungrig och jag fick ta min tallrik och sätta mig i köket och amma istället.
Men alltså... Halvtio!!!
1 kommentar:
Du har en bror som var precis likadan med sömnen...det höll till vuxen ålder - sen blev det nattvak men det drabbar ju ingen annan ;-)
Lyssna inte på en massa skitsnack - alla bebisar är olika, du vet...
Skicka en kommentar