Meh!

Det skulle vara mulet idag. Dom lovade ju det på SMHI liksom. Mulet och kallare. Jag som planerat dagen utifrån gårdagens väderleksrapport och nästan lite sett fram emot en slödag i soffan, kolla nån film och mysa med F. Men ute skiner solen. Jävligt dåligt av SMHI alltså! Paja min planering sådär.

Betyder detta att man måste gå ut och "passa på att njuta av vädret" sådär som man ska göra om man är bosatt i Sverige, ledig och solen skiner? Kan man skylla på världens för tillfället mammigaste kille som ligger dockad vid tutten nästan konstant sen han vaknade vid halvsju imorse? Ja, den där åttaveckorsutvecklingsfasen pågår fortfarande alltså! Så fort jag lägger ner honom så gråter han stora mangatårar.



Snart kommer Magnoliaträden här utanför på gatan att blomma ser jag. Det brukar vara himla fint! Jag vet, jag är astrist! Men det är så här det blir när man har noll input på dagarna utöver bajsblöjor. Vågar man erkänna att man saknar jobbet lite?! Ska faktiskt dit och luncha imorgon.

Äh men jag vet, det är dåligt med uppdateringar nu. Det beror bland annat på att det är svårt att författa inlägg med en hand samtidigt som man ammar. Det är nämligen det jag ägnar större delen av min vakna tid till, någon slags neverending varannan-timmes-amning. Och promenader. Men livet är ändå himla fint just nu. Den där första känslan av att allt är stort och läskigt, att man måste återupptäcka allt igen, har släppt. När folk frågar om man har landat, nu fattar jag vad som menas och jag kan ärligt svara ja. Och solen skiner. Sommarvärme hela helgen. Lillkorven växer så det knakar och det händer små och stora saker varje dag. Han har börjat le. Och garva. Hela dagarna bränner han av leenden till höger och vänster och charmar tanter i köer. Och han jollrar och upptäcker sin röst och suger på sina händer. Och så gillar han musik. Och vi har dansat i vardagsrummet (med han hängandes i Babybjörnen) till Elton John - Tiny Dancer. Jag sjöng med. Högt. Det lät förmodligen inget vidare men kul hade vi. Saker man gör för att få de där ensamma dagarna, när alla andra jobbar, att gå här hemma.

Annars fick jag nog av kängurupåsen på magen som väller över jeanskanten, lår som skaver mot varandra och midjevalkar så jag har varit och tränat på gymet. Gawd vad jag saknar min gamla kropp. Om, nej förresten när jag lyckas återfå den igen ska jag fan aldrig mer gnälla över att jag känner mig tjock. Jag ska vara så nöjd och bara hålla käften och tänka tillbaka på hur sopigt allt känns nu när jag är fet igen.

Så hundra situps senare och jag lider nu sviterna av träningsvärken från hell i dagarna tre, and counting. Hej magmuskler typ! Men skönt dock, man känner att kroppen behöver det. Så hädanefter blir det halva portioner och träning för att komma ner i matchvikt igen. Det där med att amning ska få kilona att bara rinna av en funkar i alla fall inte på mig. Såklart.

Jaha nähä, men då var det visst dags att amma. Igen. Amma och kolla på NittiLeaks.

Och så lovade jag C att slänga upp en ny bild på F, så här kommer den!

Mittemellanväderskläder?

Okej, så vissa har redan gått på shorts och t-shirt, andra sportar fortfarande dunjacka och vinterkängor. Såg nyss kombon shorts och vinterjacka och så förstås, inte att förglömma killen i min ålder som sitter här mitt emot på tunnelbanan, han kör all in på one-piece mysoverallen, det perfekta mittemellanvädersplagget?? Typ hur tänkte du nu?

Premiärdags

Självömkansgråt kräver sin självömkansglass.



Årets första mjukglass med karamellströssel unnade jag mig på promenaden runt Årstaviken. Bräcklig sömn hela varvet, men skrikfritt i nästan två timmar i alla fall. Wohoo!

Dålig dag

Vi har haft en bra period. Han har börjat le, till och med småskratta. Varit glad bebis. Och snart har han vuxit ur storlek 50 i sina små bodys och igår fick vi köpa storlek 2 i blöjor.

Men så plötsligt, som från ingenstans så är han helt otröstlig. Det har varit en eskalerande kinkighet under veckan, men idag har han tagit det till en helt ny nivå. Det spelar liksom ingen roll hur många blöjor som byts eller att han får amma var femtionde minut, tills han typ kräks, det är bara total meltdown. Han är så sjukt övertrött men vägrar sova. Och det är skrik som skär genom varenda liten cell i kroppen, som gör att öronen liksom slår lock på sig själva och stora kallsvetten bryter ut och man får tunnelseende. Jag har provat alla tricks jag lärt mig hittills men inget funkar. Till slut hör jag mig själv försöka Jedi mind tricka honom till att sluta gråta. "Du slutar skrika nu. Du är helt lugn. Du vill sova." Jag gör till och med den där handrörelsen Obi-Wan style. Det går sådär. Eller ja, det går inte alls. Det slutar istället med att jag sitter med honom i knät och självömkansgråter. Han stannar upp och tittar storögt på mig, sen fortsätter han att skrika. Känner mig sämst i världen. Så kan det gå.

Smälter

ett litet stycke när jag hör denna... Ni måstemåste lyssna in

Ammar

Lilla örat bildar avtryck på min bleka underarm.
Snusande andetag. Delfinleende. Knipande, spretande tår.
Mammahjärta som svämmar över.

Älskar't!

Alltså, hur söt som helst:

Kom igeeeeen

Djurgårn!!!



Allsvensk premiär och lillfisens första derby. (Ses från soffan.) Viktigt att fostra in honom rätt från början. Lycka är ju som sagt att vara djurgårdare. Eller alltså... Aaa. Men typ alltså...

BVC-tanten

Vår BVC-tant är i det närmaste maniskt besatt av fänkålste. Jag skojar inte. Redan vid hembesöket tog hon upp det, de fantastiskt välgörande effekterna av detta te. Det ska tydligen göra så att bebismagen blir lugnare och dessutom ha en positiv inverkan på mjölkproduktionen. Hon skrev till och med en post-it lapp där det stod fänkål, kummin, anis och kamomill med stora bokstäver. Ingredienserna till det perfekta amningsteet enligt henne.

Och vid varje besök där så frågar hon; hur går det, har du druckit fänkålsteet ännu? Hur tycker du att det funkar? Och såklart så har jag inte det, och eftersom jag är sämst i världen på att ljuga så jag har erkänt att jag inte testat det ännu och med någon vag utfästelse om att jag ska prova till nästa gång. Och så får jag en ny post-it lapp med ingredienserna. Varje. Gång.

Grejen är att jag har lite svårt för vår BVC-tant. Hon lyssnar inte riktigt på vad man säger, svarar konstigt eller inte alls på frågor och verkar mer tro att hon pysslar med myndighetsutövning än att väga och mäta barn. Typ. Så det är min barnsliga lilla protest mot BVC-tanten, att vägra testa fänkålsteet. Så idag när vi var där så sa jag det när hon frågade igen, att Felix mage funkar bra med Minifomdropparna och min mjölkproduktion är det inget fel på alls och amningen funkar bra, så jag har inte testat teet. Och då såg hon på mig med väldigt besviken blick och jag fick dåligt samvete. Haha.

Fick också veta att föräldragruppen inte kommer igång förrän om fem veckor. FEM veckor! Det känns som en evighet och jag tycker att det börjar kännas lite ensamt och långtråkigt här på dagarna. Det blir mest promenader men inte så mycket annat direkt, alla jobbar ju. Imorgon kommer dock en kollega från jobbet, som fick barn en månad före mig, förbi på lunch. Det ska bli superkul att träffa henne och hennes bebis, skönt med lite vuxenumgänge på dagtid. Vissa dagar saknar jag nästan jobbet faktiskt. För den sociala biten alltså.

Det är skönt att det börjar blir varmare ute, snart kan man gå ut och sätta sig med vagnen, en bok och en kaffe nere vid vattnet och sola. Längtar!