Vi har haft en bra period. Han har börjat le, till och med småskratta. Varit glad bebis. Och snart har han vuxit ur storlek 50 i sina små bodys och igår fick vi köpa storlek 2 i blöjor.
Men så plötsligt, som från ingenstans så är han helt otröstlig. Det har varit en eskalerande kinkighet under veckan, men idag har han tagit det till en helt ny nivå. Det spelar liksom ingen roll hur många blöjor som byts eller att han får amma var femtionde minut, tills han typ kräks, det är bara total meltdown. Han är så sjukt övertrött men vägrar sova. Och det är skrik som skär genom varenda liten cell i kroppen, som gör att öronen liksom slår lock på sig själva och stora kallsvetten bryter ut och man får tunnelseende. Jag har provat alla tricks jag lärt mig hittills men inget funkar. Till slut hör jag mig själv försöka Jedi mind tricka honom till att sluta gråta. "Du slutar skrika nu. Du är helt lugn. Du vill sova." Jag gör till och med den där handrörelsen Obi-Wan style. Det går sådär. Eller ja, det går inte alls. Det slutar istället med att jag sitter med honom i knät och självömkansgråter. Han stannar upp och tittar storögt på mig, sen fortsätter han att skrika. Känner mig sämst i världen. Så kan det gå.
3 kommentarer:
Dragit vagn över tröskel? Masserat mage? Burit i sele? Lämnat till mormor? ;-)
All of the above, förrutom mormor. Men dit ska jag imorgon. Haha! :-) Hej någon timmes egentid liksom.
you got mail! med lite bra läsning... du är inte sämst, du är inte sämst, du är inte sämst...KRAM
Skicka en kommentar