Att komma hem

Nu är vi äntligen hemma och det här blir säkert ett lite förvirrat och osammanhängande inlägg.

Det blev ett lite halvdramatiskt förlopp efter igångsättningen som slutade med ett akut snitt då CTG-kurvan var dålig och de ville ta ut honom så fort som möjligt. Så plötsligt låg man bedövad bakom ett grönt skynke och hörde en bebis skrika och de kom fram och visade honom och drog med R till ett annat rum för att kolla att allt var okej med lilleman. Själv låg jag kvar med tårarna rinnandes och kände mig helt omtumlad och narkosläkaren sa att nu har du blivit mamma, det är en jättefin liten pojke. Sen kom R tillbaka med honom och de fick sitta brevid när de sydde ihop snittet. Fick veta att han var 51 cm lång och vägde 3045 gram. Han låg invirad i en värmefilt och med en mössa så jag kunde inte se hur han såg ut riktigt. Sen blev jag körd till uppvak/IVA och fick ligga där helt själv efter att knappt ha sett mitt barn eller fått hålla i honom, det var hemskt.

Därefter har det varit lite meckigt att komma igång med amningen, det känns som att hundra barnmorskor har stått och hängt över axeln och klämt på mina bröst och det har varit elektriska bröstpumpar och jag vet inte vad. Nu funkar det bättre i alla fall men lillfisen har haft lite svårt att gå upp i vikt p.g.a. nyföddhetsgulsot och som sagt pysslet med att komma igång med amningen, därför blev det så att vi fick ligga inne på BB lite extra länge.

Så det var med stapplande steg och ett hårt bultande hjärta vi fick åka hem från BB igår och nu är vi äntligen hemma men har inte riktigt landat i allt ännu. Det läcker från både tuttar och ögon titt som tätt och allt känns upp och ner. Lägger upp lite bilder och återkommer när jag kan.