Jag har nu suttit med minst en timmes skrivkramp och försökt att formulera någon form av text om hur jävla bra det var igår. Men det går inte. Jag är helt trasig i hjärnan. Det var liksom för mycket eufori, extas och känslor för att hjärnan helt ska kunna processa detta. Så för en mer balanserad rapportering av gårdagens spelning så länkar jag till Fredrik Strage's recension i DN idag.
Glasvegas live gör mig svag och stark på samma gång. Varje låt var som en kort passionerad förälskelse. James Allans röst som river och sliter sig in i hjärnan, överstyrda gitarrer som ristar spår i hjärtat, energi, kärlek, själ, känslor, avtryck. Jag kan inte säga mer än så, finner inte riktigt de rätta orden.
Kvällens bästa: Fuck you, it's over, S.A.D Light och när hela Debaser sjöng med i Daddy's Gone.
Kvällens känsligaste: Tjejen som stod framför oss och grinade oavbrutet och skickade sms - fyfandetärsåjävlabra till hela sin telefonbok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar