Gravidgnäll och självömkan

Jag är less på sammandragningar nu. Det har inte blivit det minsta bättre av att vara hemma. Blir knäpp av att bara ligga på soffan, men så fort jag tar ens en kortare promenad så drar det igång. Vaknar på nätterna av att det drar och gör ont. Imorgon ska jag till barnmorskan ígen och kolla blodtrycket. Får se vad hon har att säga om att det inte blivit bättre med sammandragningarna och om jag får gå och jobba igen om en vecka eller vad som händer.

Jag är less på min kropp också. Känner mig som en valross, har svårt att resa mig ur soffan, magen är hur stor som helst och det är åtta veckor kvar. ÅTTA!!! Liksom hur stor kommer magen att bli? Läste att man kommer gå upp nästan ett halvt kilo i veckan nu.

Jag i soffan


De där jobbiga vikttankarna som hållit sig undan hela graviditeten börjar bli mer och mer påtagliga. (OMG, låren!) Jag känner mig som världens fulaste och tjockaste kvinna. Och den här förvirringen, kommer jag någonsin att kunna tänka en klar tanke igen? Försökte bygga ihop en hylla från Ikea igår. Det var en svår intellektuell utmaning att ens förstå den första instruktionen. Sover uselt och hatar att sova på sidan. Längtar efter att ligga på mage och på rygg igen. Längtar efter att bli mig själv igen över huvud taget.

Slutsats: Idag går jag all in i gnäll och självömkan och offerkofta. Därför blir det liggläge i soffan och 9:ans Mad Men maraton och ett berg av apelsiner.

God fortsättning på det nya året förresten. Hoppas att ert 2011 blir ett alldeles glimrande år!