onsdag, september 29, 2010

Iron-woman

Jag har ett berg av tvätt i fotöljen. Ett berg som bara växer och växer. Och varje kväll tänker jag att imorgon kväll ska jag ta itu med den. Vika. Stryka. Fixa. Och sen blir det ny kväll och jag ba låssas som att tanken är ny och tänker att imorgon kväll ska jag ta itu med den. Vika. Stryka. Fixa. Och ikväll så inser jag att om jag ska ha något som helst att sätta på mig imorgon så måste jag Vika. Stryka. Fixa.

Jag hatar att Vika. Stryka. Fixa.
Jag vill hellre Leva. Skratta. Mysa.

Men jag vill inte heller köra laissez fair och se ut som en luffare.
Så jag ställer mig vid strykbrädan och hör hur strykjärnet slår om till varmt och med en djup suck så börjar jag.

Vika. Stryka. Fixa.

En låt jag gillar:

Inga kommentarer: