Wall Street II var väl ingen höjdare direkt. Hade kanske inte räknat med det heller, men att den skulle vara så risig trodde jag inte. Det är ju ändå Oliver Stone liksom, tänkte jag. Dessutom översaltade jag mina popcorn till nära oätlighet, en stor besvikelse. Hehe
Dock fick den mig att längta tillbaka till New York. Och sen drabbades jag av sån där halvångest och insåg att det nog kommer att dröja ett tag innan man kommer iväg på en stadsweekendresa igen, vilket jag med darrande stämma berättade för R på väg hem. Typ "vi kommer aldrig att kunna resa nånstans sådär spontant igen". Han fick tröstande påminna om föräldrar som gärna är barnvakt etc. så nog ska vi ändå kunna komma iväg någonstans. Och så är det väl. Har bara inte riktigt vant mig vid tanken på hur livet kommer att förändras och bli... Annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar