Oscar Wilde skulle vrida sig i sin grav om han bara visste vad de gjort med Dorian Gray som film. My gawd säger jag bara. Jag kunde inte ens se klart den, utan stängde av den efter fyrtio minuter.
Allt som jag älskar med boken; språket, Wildes kvicka aforismer, filosofiska tänkvärdheter och de moraliska frågeställningarna är fullständigt förintade i filmen till förmån för, ja jag vet inte. Något slags halvlamt försök att skapa någon slags känsla för det hedonistiska leverne som förespråkas av lord Henry Wotton i boken. (Som för övrigt spelas av en inte alls övertygande Colin Firth som jag annars tyckte var strålande i A single man.)
Med tanke på grundförutsättningarna hade man kunnat göra en film med intelligent dialog och intressant intrig och det hade kanske till och med kunnat bli en förhållandevis bra film. Men istället blev det ytterligare en bekräftelse på hur filmer baserade på (klassiska) böcker aldrig är en särskilt bra idé.
Läs boken istället. Trots att den är över hundra år gammal (1890) är det en tidlös, smått fantastisk klassiker. Och Oscar Wilde är ju alltid Oscar Wilde. Finns på ett antikvariat nära dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar