Jag kunde inte sova inatt. Min fot eller ja häl, där jag efter långpromenaden i söndags fått ett skavsår, pulserade i svåra smärtkonvulsioner. När jag blundade såg jag framför mig hur foten exploderade. Så jag försökte låta bli att blunda vilket gör det lite svårare att somna. Att inte blunda alltså.
Var så jävlajävla trött imorse. Obeskrivligt trött. Och alla luktade konstigt på tunnelbanan. Och sen är det massor att göra på jobbet. Massor. Jag är stressad och tankspridd. En sämre kombination av egenskaper när det ska vara full fokus på jobbet. Och så känner jag mig så jävla tjock och så jävla ful och så jävla trög. En smula självhat såhär en tisdag i slutet av juni är aldrig fel. Tänker att det är utvecklande för själslivet och en bra kontrast till den Guilloskt grandiosa, men inbilska självbild jag ibland lägger mig till med för att pigga upp vardagen. Prova vettja. Det är ganska roligt. Och så visade det sig att mitt skavsår var totalt inflammerat och varbildning hade uppstått. What a pity!
Och sen kom jag hem och såg på nyheterna om någon gammal farbror som bott i samma hus i typ åttio år och nu försökte hans bostadsrättsförening att vräka honom. Det var helt otroligt vilka grejer de gjorde för att bli av med den stackars farbrorn. Men han var skön och sa att det krävdes mer för att han skulle knäckas typ. Blev rörd och grinade en liten skvätt.
Nu ska jag ta en dusch och försöka stilla min brinnande längtan efter en ny och spännande morgondag. Önskar eder alla en fröjdefull kväll.
2 kommentarer:
Att du är obeskrivligt trött och att saker luktar konstigt är ett bra tecken, fast det kanske är lite för tidigt att leta tecken. Men det är bra.
Fast inte skavsåret då.
Haha! Ja, nästa torsdag vet vi hur det gått... Och jag som är så sjukt dålig på det där med att vänta och se och tålamod och vara i NUET. Men jag jobbar på det.
Skicka en kommentar