*pirr, pirr, pirr*
*grina, grina, grina*
*pirr, pirr, pirr*
*grina, grina, grina*
*pirr, pirr, pirr*
*grina, grina, grina*
*pirr, pirr, pirr*
*grina, grina, grina*
*pirr, pirr, pirr*
*grina, grina, grina*
*pirr, pirr, pirr*
*grina, grina, grina*
*pirr, pirr, pirr*
*grina, grina, grina*
Det håller fortfarande på att sjunka in alltså, det där +:et.
R:s strategi - spela dator.
Min strategi - grina.
Empiri: Vi har alla våra olika sätt att finna oss en ny situation. Gärna genom något slags regressivt beteende. Ganska intressant ur ett rent betraktande perspektiv.
Skönt att vi kan titta på varandra med skräckblandad förtjusning och skratta, grina, kramas och ba vem är du, vem är jag, levande charader (som en vis kvinna en gång sjöng). Jobbar på det där med att vara i nuet, vara glad för det som är NU och INTE oroa mig för att något ska gå fel fram till vecka 12 i alla fall.
Nu ska jag göra pankisar till min darling, har köpt färska jordgubbar och grädde till. Sen blir det ett par avsnitt av The Wire som det var dags att se om, kom vi fram till nu när vi sett klart Flight Of The Conchords.
2 kommentarer:
Det är verkligen omvälvande! Och det tar tid att förstå. När jag väntade Laban fattade jag inte på riktigt förrän typ 5 veckor innan han föddes och jag tittade i "Ett barn blir till". Då ba "jaha det är en BEBIS där inne?!". Korkad? Ja, ganska.
Haha... Tur att det sjönk in till slut i alla fall. Bättre sent än aldrig. :-)
Skicka en kommentar