Och så resultatet....

(Ja, det blev ett plus!)

Återkommer när jag smält detta... Är lite.... Förvirrad just nu. Liksom vad? Haha.

I'll be back...

Oroar mig lite och har ingen lust att skriva just nu. Återkommer när andan faller på igen.

Glad Midsommar!

Äntligen börjar det bli dags att plocka ihop och gå för dagen. Nu drar vi ut till skärgården för det traditionsenliga midsommarfirandet på F:s landställe på Ljusterö. Det brukar alltid bli superbra med roliga människor, god mat, bastu och bad och den årliga kubbturneringen (killarna mot tjejerna). Hoppas det underbara vädret håller i sig. Dessutom är det sex år sedan jag och R träffades, just där ute på midsommar. Tiden går fort. Shit!

Önskar er alla en underbar midsommar!

Det lönar sig

Kämpade ju med min hemtenta här under våren. Den var på fyra frågor om demokratiseringsvågor, politisk kultur och deltagande, en liten jämförelse mellan EU och annat reginonalt samarbete, krig och FN:s fredsbevarande och fredsframtvingande roll samt en redogörelse för de liberala, realistiska och konstruktivistiska perspektiven på internationella relationer. (Ni ba: antecknar) Varje fråga gav max fyra poäng och jag fick fyra poäng på tre av frågorna och tre poäng på en av frågorna. En poäng från full pott! Jag är faktiskt grymt stolt över mig själv. Och mitt slutbetyg på kursen blev VG vilket är högsta betyg. Tjihoooooo!

För det är jag värd

Så jag sitter och slösurfar efter en klänning och kollar på Grekland - Argentina. Sjukt tråkig match.

Länge leve internetshopping där man kan tröstshoppa när som helst på dygnet, såhär när allt känns tråkigt och det är långt kvar till semestern. Och klänningar kan man aldrig ha för många av, inbillar jag mig. Jag hittade äntligen en fin maxidress eller långklänning eller vad den korrekta termen nu är och ba: maxat, eller vad det korrekta modebloggsuttrycket nu är. (Jag är gammal. Har ingen koll på vad ungdomarna säger idag.) Den blir skön i sommar. Hoppas det blir sådär soligt och varmt som VM-somrarna brukar vara nu bara.


(Bild från asos.com)

Selfpity is my middle name

Jag kunde inte sova inatt. Min fot eller ja häl, där jag efter långpromenaden i söndags fått ett skavsår, pulserade i svåra smärtkonvulsioner. När jag blundade såg jag framför mig hur foten exploderade. Så jag försökte låta bli att blunda vilket gör det lite svårare att somna. Att inte blunda alltså.

Var så jävlajävla trött imorse. Obeskrivligt trött. Och alla luktade konstigt på tunnelbanan. Och sen är det massor att göra på jobbet. Massor. Jag är stressad och tankspridd. En sämre kombination av egenskaper när det ska vara full fokus på jobbet. Och så känner jag mig så jävla tjock och så jävla ful och så jävla trög. En smula självhat såhär en tisdag i slutet av juni är aldrig fel. Tänker att det är utvecklande för själslivet och en bra kontrast till den Guilloskt grandiosa, men inbilska självbild jag ibland lägger mig till med för att pigga upp vardagen. Prova vettja. Det är ganska roligt. Och så visade det sig att mitt skavsår var totalt inflammerat och varbildning hade uppstått. What a pity!

Och sen kom jag hem och såg på nyheterna om någon gammal farbror som bott i samma hus i typ åttio år och nu försökte hans bostadsrättsförening att vräka honom. Det var helt otroligt vilka grejer de gjorde för att bli av med den stackars farbrorn. Men han var skön och sa att det krävdes mer för att han skulle knäckas typ. Blev rörd och grinade en liten skvätt.

Nu ska jag ta en dusch och försöka stilla min brinnande längtan efter en ny och spännande morgondag. Önskar eder alla en fröjdefull kväll.

Sköna söndag...

Så efter en lång sov och mysmorgon tog vi en hand i handpromenad in till stan, åt en glass och såg på medan de städade bort spåren av något slags bröllop som tydligen ägde rum igår. Hade jag helt missat...... Eh. Satt på en uteservering och drack en latte, R drack en öl. En känsla av semester och strand infann sig av den där kombinationen av lätt ölsmakande hångel, solen som värmer ansiktet och fräknar på näsan. Bara tjugofyra arbetsdagar kvar nu... Känns helt jävla olidligt, obegripligt långt.

Tröttmössan AB

Sov länge inatt. Väldigt länge. Så länge att jag hade trott att jag dött om jag inte vetat att jag är odödlig. Och sen vaknade jag skrikande av att någon efterbliven granne spelade George Michael på högsta volym.

Let it flow

Igår fick jag psykbryt ungefär femtioelva gånger. (Som när man var liten, då sa man typ femtioelva för att utan att vara exakt, understryka att det var väldigt många gånger.)

Det är det som är det jobbigaste med den här kombon av att tillföra hormoner till en ganska livsomvälvande situation. Liksom stressnivån är ganska hög redan utan hormonerna. Känner mig som ett litet barn, ni vet hur de kan gå från skratt till gråt inom loppet av typ en sekund typ hahahahaauäääääää.

Typ vi satt och kollade på Flight Of The Conchords och jag skrattade och så helt plötsligt så känner jag hur tårarna bara väller fram, det går inte att hålla tillbaka. Så man grinar. Och skrattar. Och grinar. Och sen får man för sig konstiga saker som att det är helt tomt där inne, att det inte funkat, att vi aldrig kommer kunna få barn och så blir jag jättelessen för det och grinar ännu mer. Och så får jag ligga med huvudet i R:s knä och grina och han stryker mig över håret och säger att vi får vänta och se, att jag inte ska ta ut saker i förskott och att allt kommer att bli bra. Total regression.

Och så har man något slags ögonblick av klarhet och man ser sig själv i spegeln och ba: VEM ÄR DU? VAD HAR DU GJORT MED MIG? Lite mer balans tack! Jag har aldrig varit den sentimentala typen och brukar inte grina särskilt ofta. Men jag tror att jag grinat mer de senaste veckorna än vad jag gjort på fem år. Men så inser jag att... Det är ganska skönt faktiskt. Att bara släppa kontrollen (kontrollfreak som jag annars är) och låta det flöda.

Medierna och VM

Så om alla medier kunde sluta tjata om vuvuzelans vara eller icke vara och bara acceptera den (syd)afrikanska läktarkulturen, istället för att med sin förbudsiver försöka europeisera den, så kanske vi kan börja få lite riktiga reportage från VM istället.

Jag tänker mig lite grävande sportjournalistik av typen; Varför sportar inga spelare den gamla Valderamafrisyren längre? Tänk vad mycket roligare VM hade varit med ett par såna här sköningar on the pitch...



Och nu ska jag äta kokt färsk broccoli (typ godast) och se om Messi kan trolla lite mot Sydkorea.

Hemma i min lilla bubbla

Blir hemma resten av veckan. Har fortfarande ont i magen efter äggplockningen i måndags. Det gör ont att stå och gå och magen är svullen, spänd och öm. Man kan säga att jag i största allmänhet känner mig som någon slags Barbapapafigur, stor och skär.

Läkaren sa att det inte är något ovanligt att man känner så. Alltså att man har ont, inte att man känner sig som Barbapapa, just den delen tog jag inte upp med henne. Dels så sväller äggstockarna av hormonstimuleringen och dels så får man en del vätska i buken efter punktionen av folliklarna som gör att det spänner och trycker och känns lite obehagligt. Hon rekommenderade vila och att dricka tre(!!) liter vatten om dagen. My gawd! Det får man verkligen kämpa med att få i sig.

Just nu känns det som att vara på rymmen från verkligheten, i en liten bubbla av känslor och därför är det skönt att skriva av sig om det som händer. I början tvekade jag inför om jag skulle skriva om det här eller överhuvudtaget berätta för folk vad som är på G. Jag tänkte både länge och väl, dels för att det är privat men också för att det är något man inte direkt pratar öppet om. Det verkar vara lite tabubelagt med infertilitet. Det tyckte jag själv länge och jag har brottats med mina (stundtals mörka) känslor kring detta i lite över ett år nu, då jag fick beskedet att jag aldrig skulle kunna bli gravid den naturliga vägen på grund av borttagen äggledare efter ett utomkvedshavandeskap och ingen passage i den andra. Det har varit ett ständigt analyserande (varför jag?) och skuldbeläggande (det är mitt fel!) av mig själv. Man blir någonstans sin egen värsta fiende.

Och utöver alla känslor mellan sorg, oro, hopp, glädje och förväntan så ställs man inför frågor av både moralisk och etisk art, typ är det rätt med tanke på "survival of the fittest", det kanske inte är meningen att jag ska ha barn, ska man adoptera istället, då det finns så många föräldralösa barn på vår överbefolkade jord etc etc. som känns svåra att ta ställning till och man känner sig rätt ensam om dessa funderingar. Efter mycket om och men så tog vi ändå beslutet om IVF. Både spännande och läskigt.

Nu precis innan jag ska trycka på publicera inlägg-knappen så undrar jag om jag verkligen ska skriva detta... Är det för privat, eller konstigt eller... Äh... Whattaheck. Ibland får man helt enkelt bjuda lite på sig själv. Det är ju ändå bara typ tre pers som läser den här bloggen. Haha.

Dagen Å

Idag var det dags för återföring efter att våra celler dansat disco i två nätter. Totalt hade det blivit åtta befruktningar, varav en gick till återföring nu och fyra embryon till frysen. Så om det inte fungerar den här gången behöver vi inte göra om hela stimuleringen med hormonsprutor etc. vilket känns skönt. Om vi skulle bli gravida nu så sparas de i fem år om man vill ha syskon i framtiden.

Innan återföringen så fick man se på en skärm hur embryot såg ut och man såg att celldelningen hade börjat och embryologen och läkaren sa att det såg jättefint ut. En otroligt häftig känsla att få se det innan själva införandet. Så nu får vi hoppas att den hittar en skön och bekväm plats i livmodern de närmsta dagarna och att den blir en fästis. Om 21 dagar har vi svaret om vi är gravida eller inte. Så håll tummarna!

Shit... Känns superskumt hela grejen och jag är helt konstig och grinar små skvättar titt som tätt. Nu ska jag gå och ja... Jag vet inte vad... Kanske kramas med R och grina en skvätt till.

Bored...

Jag kan väl inte påstå att någon av de hittillsvarande matcherna i fotbolls-VM bjudit på någon fantastiskt underhållande fotboll. Känner mest GÄSP. Och visst det är gruppspel och yadayada men whattafff. Lite. Högre. Kvalitet. Tack. Jag sätter dock ett litetlitet hopp till att kvällens match mellan Brasilien - Nordkorea kan bjuda på något som får mig att inte stirra apatiskt ut i tomma intet efter första halvlek.

Flight Of The Conchords

Är f.ö. hemma idag också. Har fortfarande så ont i magen att jag inte kan stå upprätt någon längre stund. Tur man har Flight Of The Conchords-boxen (säsong 1) att kolla på mellan VM-matcherna. Typ bäst. Jag har först nu (sist av alla!!) hittat till denna underbara serie.

Blå, det nya svarta?

Men alltså, kan någon vara så vänlig och upplysa mig om vad detta är för något?



Jag såg någon reklam för dem på TV igår och ba: Quoi?
Tog de den där Eiffel 65 låten Blue (Da ba dee) låten på för stort allvar? Kollat för mycket på smurfarna? På gränsen till vansinne?

En googlesökning gjorde mig inte särskilt mycket klokare heller, så här står det på deras hemsida:

"Blue Man Group är Världskända för sina mycket speciella och populära shower som inte liknar någonting annat. Med en blandning av musik, komedi och multimedia, har de skapat en helt unik form av underhållning med Party-atmosfären som varumärke. Blue Man Group är från början inte en show, det är en livsstil."

Och jag känner fortfarande bara: Vad är detta? Världskända? En livsstil? Quoi?

Hemma igen...

Kommit hem efter äggplockningen och ligger på soffan och tittar på fotbolls-VM genom någon slags avtagande morfindimma och en kudde på magen. Har ont men allt har gått mycket bra. Femton ägg blev det, vilket tydligen är bra utdelning. Ikväll blir det romantisk date mellan ägg och simmare i en laboratorieskål och på onsdag blir det förhoppningsvis insättning av embryo. Galen känsla. Någon slags limbo mellan hopp och förtvivlan, men samtidigt fantastiskt och spännande.

Dorian Gray

Oscar Wilde skulle vrida sig i sin grav om han bara visste vad de gjort med Dorian Gray som film. My gawd säger jag bara. Jag kunde inte ens se klart den, utan stängde av den efter fyrtio minuter.

Allt som jag älskar med boken; språket, Wildes kvicka aforismer, filosofiska tänkvärdheter och de moraliska frågeställningarna är fullständigt förintade i filmen till förmån för, ja jag vet inte. Något slags halvlamt försök att skapa någon slags känsla för det hedonistiska leverne som förespråkas av lord Henry Wotton i boken. (Som för övrigt spelas av en inte alls övertygande Colin Firth som jag annars tyckte var strålande i A single man.)

Med tanke på grundförutsättningarna hade man kunnat göra en film med intelligent dialog och intressant intrig och det hade kanske till och med kunnat bli en förhållandevis bra film. Men istället blev det ytterligare en bekräftelse på hur filmer baserade på (klassiska) böcker aldrig är en särskilt bra idé.

Läs boken istället. Trots att den är över hundra år gammal (1890) är det en tidlös, smått fantastisk klassiker. Och Oscar Wilde är ju alltid Oscar Wilde. Finns på ett antikvariat nära dig!

In love with fiction

Ibland när jag läser en bok händer det att jag blir sådär småförälskad i berättarjaget. Brukar detta någonsin hända er? Första gången jag kan minnas att det hände var när jag läste Eureka Street av Robert McLiam Wilson för en sådär tio-tolv år sedan. Sist det hände var när jag läste Illusionisten av John Fowles. (Min absoluta älsklingsbok.)

Just nu läser jag Rädd att flyga av Erica Jong. Jag sprang på den på ett antikvariat strax efter att ha läst Maria Svelands - Bitterfittan (där det ofta refereras till Rädd att flyga) och jag köpte den naturligtvis direkt. Sen har den legat och väntat under våren när studielitteraturen och 1200-sidor Atlas Shrugged av Ayn Rand tagit all lästid.

Jag har inte läst klart Rädd att flyga än, men har just nu en pågående förälskelse i Isadora Wing som är berättarjaget. Hon är så ärlig och motsägelsefull och fin och mänsklig. Jag vet inte om det är så att jag plockat upp den här boken i exakt rätt ögonblick i mitt liv, men det känns som att den är precis vad jag behöver just nu. Må så vara att jag är hormonell och emotionell och allmänt sådär bara... Existentiell. Men den ställer frågor och ger svar på sådant jag själv funderat mycket kring de senaste åren. Jag känner igen mig i nästan varje ord och det känns så befriande just för att det blir så ärligt. Ligger i sängen och rodnar, fnissar, ångestvrider och känner mig insiktsfull. Och jag vill bara gå ut i livet igen och vara sådär fri och bara... LEVA!

Nostalgiskor

T på jobbet ba: Dom säljer Swedish Hasbeens för trehundra pix i en källare bakom kyrkogården. Jag och K ba: Sprang dit med klipp i steget.


Blev så himla glad för jag har varit sugen på dem ett tag men kanske inte riktigt känt att de var värda typ 1200 spänn. Så nu är vi tre i vår grupp med likadana skor. Olika färg dock. Men dom är så fiiiiina.

En ny, spännande dag

Började morgonen med att sitta på hallgolvet och grina en skvätt. Tänkte att jag skulle passa på att pröva lite nya grepp att starta dagarna med, och det här kändes spännande och oprövat. Utifrån mitt motto som ung: pröva allt, behåll det bästa så var just detta ingen keeper dock.


Dagens IQ-nivå: Beavis & Butthead, like huhuhuhuhuh....

Slow Mo......

Det är ett myller av tankar och känslor just nu.
Kan inte tänka en skärpt tanke. Allt flyter samman. Som ett oskarpt fotografi. Eller som att kisa mot solen. IQ i fritt fall - nu på Forrest Gump nivå. Koncentrationsförmåga noll. Tankar som simmar i sirap. Är trött men kan inte sova. Mår illa men är hungrig hela tiden. Spring i benen men får inte träna. Sitter stilla men är andfådd. Magen - svullen och spänner. Jävla hormonsprutor.

Bara några dagar kvar nu...

Sommarlov!!!!!

Jag är äntligen klar med alla tentafrågor. Nu har jag lediga kvällar och helger till slutet av augusti! Jag kan i detta nu inte fatta att det är sant, eller med ord beskriva hur skönt det är. Det blir sång och glädjeskutt i vardagsrummet till denna låt istället:

Inte att rekommendera

Att samtidigt som man slutspurtar med sitt tentapluggande gå på hormonsprutor. Att injicera hormoner gynnar inte tankeverksamheten i positiv riktning. Dock upplever man hur rikt och mångfacetterat ens känslomässiga inre liv kan vara. På ett inte alltid helt angenämt vis, bör tilläggas. Stackars R.

Å ni ba: Hormonsprutor?
Å jag ba: Jo, alltså vi har äntligen börjat med sån dära IVF-behandling dåra.

Vy från en bro

Promenad på väg hem...

@Kungsträdgården

Bevittnar i detta nu det mest utstuderade hundtricket ever made in the history of mankind. Vi ba: skrattar högt.



Samtidigt på scenen: Lili å Sussie.
Mellanstadienostalgi.
På ett mindre värdigt vis.

Vett och etikett

Ibland när jag läser frågorna som ställs till "hyfs och stilexperten" Magdalena Ribbing i DN vill jag bara slita mitt hår, slänga mig på golvet och i största allmänhet bete mig som matadoren i Tjuren Ferdinand på julafton. Sedan besinnar jag mig och tänker att det måste ju vara ett skämt.

Och sen tänker jag vilket totalitärt och likriktat samhälle det skulle vara om alla var som dessa skribenter som inte vågar sätta på sig ett par svarta strumbyxor till bröllop, säga ifrån om någon säger en rasistisk kommentar eller säga till sin sambo om man anser att denne har olidligt dåligt bordsskick etc. utan att skriva in till en tant i en dagstidning för att fråga vad som är okej eller inte, enligt etiketten.

Om jag var Ribbing skulle jag lätt bli maktfullkomlig.

Justeh... Plugga var det.

Telling it like it is...

Som någon skrev på det dära Twitter dåra...
Hemtenta = informationsstöld + omformulering.

Jag ba: word.

Jaha...

Då var det dags da...