Okej. Efter idag kommer jag aldrig mer att se en katastroffilm. Till slut kommer man till en punkt i sitt liv där man känner att... Det får faktiskt räcka nu. Jag har sett tillräckligt. Den enda (och den bästa) katastroffilmen som är värd att se är Cloverfield. Se den så är du covered på katastroffilmsområdet och du kan ägna din värdefulla tid åt roligare saker än att se världen gå under på alla tänkbara (och otänkbara) sätt med specialeffekter - extra allt, samtidigt som de risiga replikerna haglar och en av skådespelarna ser ut som den där animerade Boxer-Robert. Gäsp.
Hur som helst. Såg på löpsedlarna att någon Idoldeltagare kände sig kränkt efter att någon jurymedlem "mobbat" henne på grund av hennes risiga engelska uttal. SUCK tänker jag bara.
Kvällstidningslogik: Konstruktiv kritik = Mobbing.
Och istället för att ta det till sig så känner hon sig kränkt? Vart är vi påväg i det här landet? Snart kan ingen säga eller göra något alls utan att någon jävel känner sig kränkt. Ta mig härifrån. Jag. Orkar. Inte. Mer.
Samma sak tidigare i veckan när det stormade i ankdammen. Kvinnor modell större känner sig kränkta av Lindex för att de lanserar kläder som endast finns att tillgå i storlekarna S och M. Och tidningarna hakar på direkt och svenska kvinnor rasar etc. Men liksom, Jaha?! Och? Köp kläder någon annanstans då? Någonstans där de vill ha dina pengar oavsett storlek.
Jag behöver semester tror jag. Från livet. Ett tag. Godnatt!
5 kommentarer:
Spoila gärna för mig - finns det en sådan där Day After Tomorrow/Världarnas Krig-scen då alla efter helt omöjliga äventyr återförenas i slutet?? (Mitt värsta slut)
You know it! Kan Hollywood göra en katastroffilm på något annat sätt?
Ba helt otippat - alla dör!
Nej, igen... Fast en annan sådan där jobbig grej hade varit om alla som hade dött kom tillbaka - bara för att vi skall lära oss hur det kan gå om vi inte skärper oss.
Ja härligt moraliserande...
Eller som i den där M. Night Shyamalan (eh hur stava?) filmen, The Happening tror jag den hette... Där naturen hämnades på mänskligheten genom att alla började ta livet av sig... Det var väl lite i samma anda, att vi skulle lära oss hur det kan gå om vi inte skärper oss temat. Och Mark Wahlberg avslutade vare mening så att det lät som en fråga. Uscha, den var fruktansvärt usel vill jag minnas. :)
Hahaha, minns inte "fråge"-biten.
Skicka en kommentar