Har haft en galet stressig men väldigt produktiv vecka. Slog all time high på antal gjorda ärenden den här veckan så det kändes extra bra att maila veckorapporten till min extremt produktionskrävande chef innan jag gick hem.
Annars så önskar jag att jag hade en Kenneth Parcell i mitt liv. Jag tror att världen skulle vara en så mycket bättre plats om det fanns en Kenneth på varje arbetsplats. Man bara måste älska honom (och 30 Rock).
Blev för övrigt verbalt antastad av två parkbänksfyllon på väg hem från tunnelbanan. Alltid lika smickrande när femtiofemåriga fyllskallar ropar "sschnygga sejjen" och obsceniteter efter en. Ger en känsla av ökat välbefinnande liksom. (Eehh)
1 kommentar:
Haha...visst är det skönt att vara poppis. ;-) Själv har jag världens åldersnoja sen gårdagens häng i kungsan med Åsa. Vi var, och jag överdriver inte, minst 15 år äldre än 90% av alla som var där och kollade på uppträdandena. Joserrusåattnubehöverjagutoblileggadpåett20somethingställeigen... =)
Skicka en kommentar