Schyffert var bra i lördags. Rolig, allvarlig och tänkvärd. Kanske var det så att vi som växte upp/blev vuxna på 90-talet aldrig tog ställning för eller emot något, aldrig tog ansvar, vågade vara allvarliga... som någon slags motreaktion mot vår föräldrageneration? Ska fundera vidare på det. Efter Schyffert tog vi en promenad från Djurgården till Slussen, stannade på halvsunkigt hak och tog en Laphroaig innan tunnelbanan hem.
Idag = LÖN och ledigt. (En av de bättre kombinationerna.) Jag har tagit semester tre dagar den här veckan. Behöver lata mig lite och bara vara för mig själv i något slags halvlamt försök att stressa ned och försöka klura ut ett nytt förhållningssätt till saker och ting i största allmänhet och mitt arbete i synnerhet. Det känns som att jobbet håller på att äta upp mig just nu.
Har bara sextio sidor kvar av Illusionisten nu... Känns sorgligt på något vis, vill inte att den ska ta slut. Sparar dem till ikväll. Nu ska jag göra mig i ordning och åka till tandläkaren för rotbehandling. Hurra!
1 kommentar:
Usch, stackars gumman. Lider med dig. Tandis är aldrig roligt att besöka. Kram
Skicka en kommentar