Så idag var första dagen efter semestern och det var inte med klipp i steget man gick från tunnelbanan till jobbet vill jag lova. Kunde inte sova natten till idag heller och när jag äntligen lyckades somna typ tidigast halvfyra i morse så drömde jag konstiga drömmar om att jag gick till jobbet naken och osminkad och kände mig allmänt obekväm och sådär jagvetattjagdrömmermenkanintevakna-känsla.
Väl där så kändes det inte ett dugg kul att vara tillbaka eller att träffa alla igen. Alla arbetsuppgifter känns meningslösa, hade ingen lust att luncha med någon eller att hänga med på fikat. Arbetsläget är värre än någonsin. Insåg att jag har att se fram emot en höst full av beordrad övertid på helgerna. Insåg att... Jag gillar inte mitt jobb särskilt mycket längre. Är omotiverad. Likgiltig. Om det beror på att jag har någon slags postsemesterdepression så här första dagen eller om jag borde leta nytt jobb återstår att se.
Som tur var hade jag en fikadejt med J efter jobbet. Så med lite mer klipp i steget tog vi en prommis Norr Mälarstrand - Västerbron - Hornstull. Satte oss på ett fik och käkade en lyxsallad (den hette faktiskt så) för nittio spänn, snackade och vips var klockan halv nio.
Kom hem och kollade ett avsnitt av Six Feet Under (hjärta). Har precis börjat på säsong två och just nu hoppas jag att Dave och Keith ska bli tillsammans igen.
Sååå... Mitt liv är SÅ fucking spännande att jag nästan blir nervös. Vad ska hända härnäst liksom? Jag är patetisk. Gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar