kent.
Tack som fan.
För fyllesången till Kräm på förfesterna, för bästa göra slut-musiken (hela Isolaskivan) genom kärlek, sorg, på dansgolvet, i löpspåret, på tunnelbanan. Typ jämt. Ni har varit en stor del av mitt soundtrack sedan 1995. Även om det inte blev så mycket mot slutet... men tack! I musiken är jag fri, där kan jag vila i att vara mig mig själv. Och med er har jag nog varit det allra mest. ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar