Detta år

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Hoppas på ett bättre nästa... :-/

Att sjunga som om ingen hör

kent. 

Tack som fan. 

För fyllesången till Kräm på förfesterna, för bästa göra slut-musiken (hela Isolaskivan) genom kärlek, sorg, på dansgolvet, i löpspåret, på tunnelbanan. Typ jämt. Ni har varit en stor del av mitt soundtrack sedan 1995. Även om det inte blev så mycket mot slutet... men tack! I musiken är jag fri, där kan jag vila i att vara mig mig själv. Och med er har jag nog varit det allra mest. ❤