Fyra månader

av ihållande sömnbrist... Alltså jag tror jag håller på att bli galen. Tålamodet börjar gå in på reserven, en ångestklump i magen varje kväll för hur natten ska bli... Känns som att leva i en parallell värld lite vid sidan av. Allt är suddigt och mjukt i kanterna. Jag. Orkar. Inte. Mer. Men ändå så bara gör man det på något sätt. Och alla säger att det blir bättre, det går över och det vet man ju. Men vad hjälper det NU? Det gör ju inte tröttheten mindre akut för det. Längtar efter ett normalt liv igen. Eller ta in på hotell en natt ensam och bara sova. Alternativt rymma.