På väg hem från AW med jobbet. Kul att träffa de närmaste men har verkligen inget sug att komma tillbaka. Kommer ihåg hur ofta jag kom hem och var arg, frustrerad, irriterad. Hur många kvällar jobbdatorn kom med hem. Och helger för att jobba ikapp. Vill jag fortsätta så? Och gå miste om tid med kidsen? Känns nästan anti-feministiskt att tänka så men jag vill inte förlora den här tiden med dem. Sjukt att det ens ska få en att känna sig dålig. Sen många funderingar kring eventuellt nytt jobb och för- och nackdelarna med det men det känns mer och mer rätt att byta om det nu blir så.
Tio år på myndigheten och trots mången nostalgitripp under kvällen så känner jag mig liksom... Klar... Trots att det eventuellt nya innebär lite lägre lön och mindre kvalificerade arbetsuppgifter så är det ändå något nytt. Och chans på bättre grejer om något år. Är så sugen på att plugga lite mer också. Känner att detta blir lite osammanhängande fyllesvammel... Men tror att jag börjar bestämma mig...
Och när vi ändå ägnat en stor del av kvällen åt nostalgi så blir det Laakso i lurarna på väg hem... Väääästerbrooon I hate walking on you....
Aaaah those were the days...
2 kommentarer:
Du HAR bestämt dig.
Jo... Det är nog så.... Känns så läskigt bara, man blir nästan institutionaliserad efter tio år på samma ställe... Det är ju typ det enda jag kan. Och jag är jäkligt bra på det. Och då gå till något som man inte kan alls... Känns pirrigt... Men det är ju lite den känslan jag vill ha också, inte veta om alla intriger och maktspel etc. Njuta av att vara ovetande ett tag i alla fall..,, :-)
Skicka en kommentar