En jobbig grej med sjukt barn (förutom det uppenbara: det är jobbigt att se sitt barn må dåligt) är en sak jag aldrig ens tänkt på innan F började på förskolan, nämligen tjafset som uppstår om vem som har mest viktiga saker på jobbet. Liksom, hur hamnade vi här helt plötsligt?!
Det är klart man alltid sätter sitt barn i första hand men jag blir stressad när man känner att arbetsgivaren förväntar sig att man ska "vobba" och man tänker hur fan ska jag få ihop det här, hur många sekunders lugn får man med en tvååring? Nåväl, imorgon är det dags igen p.g.a konstig magsjuka som kom tillbaka precis när vi trodde kusten var klar. Dessa magbaciller alltså, man fattar ingenting.
Annars måste jag bara säga... The Mindy Project! Bara älskar't! Sjukt sjukt roligt.
4 kommentarer:
50%, baby! Svårt, när den ena kanske tjänar mer än den andre, men vaffan, har inte båda lika mycket rätt till sitt arbete/barn/arbetsliv?!
Vobba - Fuck that! Varför skall man ta på sig saker, när man inte ens vet om/när man måste åka och hänga på närvårdsmottagningar, sova ut mellan kräkslassen, tvätta, diska?
Grrr!
Man får tänka att: "detta är dom första åren" - mkt förkylningar och smitta, det blir bättre lite längre fram. Liksom, det följer med barn-kitet.
Äsch, jag vet inte. Hoppas inte att pressen från jobbet överförs i frustration hemma hos er.
Ja-ja.
Take care!
Båda har vi sjukt mycket att göra just nu, mycket möten och ungefär samma inkomst och vi fördöker dela så lika som möjligt men tillslut hamnar man i någon slags millimeterrättvisa och det känns ju inget bra. Inser att det är som allra värst det första året på förskolan och att det är övergående, om några år kanske man tjafsar om vem som ska få vara hemma istället. :-)
När det gäller vobbandet så håller jag med dig. Tycker det är illa att man inte längre kan vabba eller vara sjuk utan att det förväntas av en att man ska jobba ändå. Gränsen mellan arbete och fritid blir plötsligt väldigt flytande när man börjar ta hem jobbet i tid och otid och så vill jag inte ha det.
Ha det gott!
Sry för gallan ovan. Jag vet, millimeterrättvisa, men att ha diskussionen - det är det viktiga. Att det inte glöms bort.
God helg.
True dat! :-)
Skicka en kommentar