Dimmiga dagar igen...

Första dagen utan starka smärtstillande idag. Operationen gick bra. Kom hem från sjukhuset i onsdags och har mest legat på soffan eller i sängen, dåsig och yr på smärtstillande och inte kunnat resa mig eller stå upprätt utan att det svartnar för ögonen av smärta. Man inser inte hur handikappande det är att inte kunna använda sig av magmusklerna. Man inser inte heller hur sjukt jävla astråkigt det är att bara ligga ner hela tiden. Men idag ska jag försöka ta mig ut på en kort promenad. Har inte andats in frisk utomhusluft på flera dagar. Känns kvävande. Får inte träna på 4-6 veckor heller, inget mer ansträngande än promenader annars kan man tydligen få bråck och grejer och det har jag ingen större lust med. Är sjukskriven i två veckor till men jag hoppas att jag kan komma tillbaka till jobbet snart. Har bestämt mig för att... Jag vet inte men bara att försöka finna någon slags acceptans inför allt detta (jobbiga som jag inte har någon lust att skriva om just nu) och se positivt på framtiden. Jobbar på saken i alla fall.