Vilken jävla match igår. Hämtade upp ett 3-0 underläge och de spelade ju så bra. Alltså visst. Kanske är jag svältfödd på bra fotboll, djurgårdare som jag är, men FAN. VAD. BRA. DE. VAR. Toivonen! Robin Söders klack till Marcus Berg vid 3-3 målet!
Det känns så orättvist att det skulle avgöras på straffar. Och det tål att sägas igen, Marcus Berg, vilken kille. Eller som min kära sambo sa: Om det inte vore för sexet så skulle jag gifta mig med killen. Nu har i alla fall den värsta besvikelsen lagt sig och istället kan man blicka framåt och känna att svensk landslagsfotboll har en ljusnande framtid som är vår. Ut med det gamla och in med det nya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar