Arrrgggwwwwww, jag har helt tappat lusten att skriva. Men gör ändå ett försök, måste ju försöka komma igång igen.
Nu är november här, vart tog den där efterlängtade hösten vägen? Hösten går alltid alldeles för fort och jag gillar inte november, det är min värsta månad på året. Det känns som man blir insvept i en stor och blöt, grå och stickig filt som klibbar sig fast på kinderna och kliar.
I ett försök att komma ur min novemberångest så mötte jag upp J på ett svinkallt Söder igår. Vi hade inte setts på typ tusen år så det var skitkul att träffa henne igen. Efter middag och drinkar for vi vidare ut till Johanneshov där den brittiska popgruppen Keane spelade på Annexet.
J typ älskar dom och jag hängde med som sällis. Keane är som sagt inget jag lyssnar på, har hört ett par låtar men det är inget som får min puls att öka nämnvärt. Kunde under spelningens gång konstatera att jag inte heller i framtiden kommer att bli något Keane-fan. Kunde också konstatera följande:
-Jocke Berg är hittills den enda jag sett som kan klappa händerna och vicka på höfterna på ett snyggt sätt utan att det ser alltför töntigt ut. (Den som gillar Kent vet exakt vilken Jocke-pose jag menar, eller hur?)
-Hela spelningen kändes hyfsat oengegerad. Jag menar även fast man inte älskar musiken kan man ju tycka att en spelning är bra för att bandet är grymma live. Men jag fick aldrig den där känslan som man kan få när man ser en bra konsert.
Hur som helst... Jag har ju att se fram emot Franz Ferdinand, MGMT och Frida Hyvönen så det blir kanske en november som går att överleva i år också.
Och när det gäller Frida Hyvönen så har hennes nya skiva äntligen kommit.
Ända sedan Until Death Comes släpptes 2005 så har jag varit helt förlorad i hennes musik. Hennes texter är helt fantastiska och melodierna så vackert vemodiga. I somras (tror jag det var) så släpptes singeln från nya skivan - Enemy Within och jag fastnade direkt. Sen när Dirty Dancing (andra singeln) släpptes här för ett tag sen så vart jag helt tagen. Den är så bra att jag får feber när jag hör den. Kan lyssna på den på repeat hur många gånger som helst utan att tröttna.
Så jag hade ganska högt ställda förväntningar när jag gick och köpte skivan här i veckan, men jag kan säga att alla mina förväntningar infriades. Skivan är hur bra som helst. Kan inte säga ännu om den är bättre än Until Death Comes som är en av mina absoluta favoritskivor genom tiderna, det krävs nog ett par lyssningar till innan jag kan uttala mig om det, men den är jävligt bra.
Här en fin version av Dirty Dancing från PSL
Å snart flyttar vi... Bara typ en månad kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar