Var rubriken i ett NME-nummer i somras. Det handlade om Glasvegas från Glasgow och jag tänkte att jag måste kolla in dem snart och sen och senare och sådär... Nu får jag sån ångest över att jag varit så lat och inte orkat lyssna in mig på dom ordentligt förrän nu, tänk hur många timmars lyssnande jag gått miste om för det.
För det var länge sen (om ens någonsin) jag blev så totalt jävla mindblowed av en skiva redan på första lyssningen som jag blev av denna skiva.
Öppningslåten Flowers & Fotball Tops ger mig gåshud och tårar i ögonen varje gång, vilken jävla låt. Texten, musiken, intensiteten, hans röst, ALLT. Läste i NME att låten handlar om en 13-årig pojke i Skottland som 2004 blev kidnappad av fem killar som körde runt med honom i flera timmar innan de knivhögg och sedan satte eld på honom. Den är framförd ur hans mammas perspektiv och så hjärtskärande.
Därpå följer nio nästan lika bra låtar, så rått och äkta och musiken i sig påminner bl.a. lite om The Jesus And Mary Chain, kanske lite Phil Spector influenser på sina håll (?) men så mycket annat också, jag kan inte beskriva det, jag är helt tagen och uppfylld av... jag vet inte vad. Jag mår nästan illa och blir helt torr i munnen av bra-het. (På riktigt alltså)
Snälla, någon måste ta hit dem i höst för en spelning!!!
Jag är glad att jag lever nu och får uppleva detta ögonblick i musikhistorien!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar